Debatt

Av kärlek till den utsatte behöver jag vara beredd att döda en medmänniska

Replik. Ingen sund människa kan tycka om att träna för att ytterst beröva en medmänniska livet. Ändå är det bästa sättet att långsiktigt bekämpa ondskan och att undvika att det blir krig i Sverige, skriver Anders Brännström.

Svenska soldater i kamouflagekläder i skogsterräng, en av dem siktar med vapen. Infälld bild på Anders Brännström.

En sak har Sam Wohlin och jag gemensamt. Det är ståndpunkten att krig är det mest avskyvärda som kan drabba människor och mänskligheten. Det som vi hade hoppats bara kunna läsa om i historieböckerna tvingas vi nu ta del av i det dagliga nyhetsflödet.

Det är krig i Europa och dessutom ett krig med upprepade brott mot krigets lagar. Möjligen har jag som tidigare officer i Sveriges försvarsmakt ännu större insikt i krigets förödande natur än Wohlin. Detta eftersom jag dels har studerat och förberett mig och andra för krigföring, dels har besökt och tjänstgjort i tidigare konfliktområden i Europa, Asien och Afrika.

Det som jag bedömer skiljer oss åt är slutsatserna. Vad ska nationer, organisationer och enskilda människor göra?

Vissa människor kommer fram till en pacifistisk hållning innebärande att om jag avhåller mig från att bruka våld mot mina medmänniskor kommer det att bidra till en bra lösning för mig, för mitt land och för mänskligheten. Min tro har fört mig till slutsatsen att Gud inte förväntar sig en så enkel analys från mig utan ställer större krav.

Det går alltid att plocka citat ur Bibeln som stöd för den ena eller den andra uppfattningen, men det är viktigt att försöka bilda sig en helhetssyn och att handla därefter. Grunden tycker jag ska vara andemeningen i Sinnesrobönen: Att inse att det är vissa saker som jag inte kan påverka, att påverka det jag kan och att kunna skilja mellan de båda.

Vi behöver ha vapen som är livsfarliga för en potentiell angripare.

—  Anders Brännström

Grunden för Sveriges säkerhetspolitik är att vara krigsavhållande. Det innebär att vi har vidtagit sådana åtgärder att en potentiell angripare redan under planeringen för ett angrepp mot oss ska komma fram till att angreppet kommer att kosta för mycket och att det därför inte genomförs. För att uppnå den målsättningen behöver vi vara trovärdiga.

Vi behöver ha vapen som är livsfarliga för en potentiell angripare. Vi behöver utbilda och öva svenska kvinnor och män att genomföra väpnad strid mot en modernt utrustad och tränad angripare. Som enskilda individer, som svenska medborgare, behöver de som ingår i Försvarsmakten ställa upp på och göra sin del av det som våra demokratiskt valda politiker har beslutat.

Ingen sund människa kan tycka om att träna för att ytterst beröva en medmänniska livet, men det är ändå det bästa sättet att långsiktigt bekämpa ondskan och att undvika att det blir krig i Sverige.

Om kriget trots detta drabbar oss är målsättningen att vi ska försvara Sverige ensamt eller i samverkan med andra nationer och internationella organisationer. Vi ska därmed se till att skydda vårt territorium, våra medborgare och vårt egenvalda politiska system från att orättfärdigt med våld förstöras av en angripare. Varje nation har enligt folkrätten rätt att med vapenmakt försvara sig.

Vi ser att Ukrainas försvarsmakt har lyckats förskona medborgarna i Lviv, centrala Kiev och vissa andra delar av landet från det som andra har utsatts för i områden som ryska stridskrafter har ockuperat – mord, misshandel, kvinnor som våldtas i sina barns åsyn, tortyr och andra inslag av krigets vidrigheter. Av kärlek till dessa utsatta människor är det viktigt att kunna strida mot en angripare och konkret därmed också kunna bekämpa angriparens soldater.

Jag tror att jag som kristen förväntas göra allt jag kan för att av kärlek hjälpa mina utsatta medmänniskor.

—  Anders Brännström

För att höja sig från individens nivå till nationer och mänskligheten: Det var rätt av omvärlden att gå i krig mot Adolf Hitlers Tyskland under åren 1939–1945. Det var rätt av soldaterna i de allierade stridskrafterna att utsätta sig själva för att behöva döda soldater i Hitlers arméer för att uppgiften skulle kunna lösas. Vad hade alternativet varit om det inte hade skett? Hur hade världen sett ut i dag om inte omvärlden hade reagerat på det enda sätt som en despot kan förstå?

Det finns inte några tydliga enkla handlingsalternativ som bara har fördelar och inga nackdelar. Livet är en balansgång mellan ytterligheter där det gäller att tänka, fatta beslut, genomföra sina beslut och ta ansvar för dem.

Som kristen tror jag att det är viktigt att försöka se konsekvenserna både av vad jag som enskild gör och vad jag väljer att inte göra. Jag tror att jag som kristen förväntas göra allt jag kan för att av kärlek hjälpa mina utsatta medmänniskor. I den andan behöver jag också, som en del av Försvarsmakten, vara beredd att göra det mest motbjudande jag kan tänka mig – att döda en medmänniska. Det känns tungt att skriva och kan säkert missuppfattas, men det behöver sättas in i det större sammanhang som jag har försökt att mycket kort redogöra för i den här artikeln.

På Remembrance Day 11 november 2003 deltog jag i en ceremoni vid militärbasen Jubilee Barracks i Pristina i Kosovo. Under ceremonin uttryckte den brittiske militärpastorn Nigel Knights-Johnson orden: “När goda människor inte gör någonting, då härskar ondskan!”

Precis så tror jag att det är!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig