Regeringens ändringsbudget är ett hån mot en värld som blöder

Som en av många aktörer som arbetar med långsiktigt bistånd är det svårt att inte reagera på det faktum att regeringens ändringsbudget tar bort 9 miljarder kronor(!) från årets biståndsmedel och 38 procent från stödet till civilsamhällets bistånd, om prognoserna för flyktingmottagande faller ut. Det är alltså utlovade och inplanerade medel som nu försvinner.

Självklart stödjer vi att regeringen avsätter pengar till flyktingmottagande. EFK liksom andra samfund är djupt involverade i detta och möter själva de stora behoven. Men problemet är att budgeten visar på svårigheten att hålla två linjer levande samtidigt.

Det långsiktiga internationella biståndet möjliggör ett målmedvetet arbete för rättvisa, hållbarhet och stabilitet i världen. Det man nu gör är att skära ett stort hål i det bistånd som mer än någonsin behövs för att skapa en fredligare värld. Det är att såga på samma gren man sitter på, eller ösa vatten ur båten men tömma spannen i samma båt igen.

I vårt internationella arbete kan vi konstatera att pandemin har drivit många människor tillbaka in i fattigdom, minskat det demokratiska utrymmet och förstärkt problematiken för samhällets mest sårbara – inte minst kvinnor och barn.

Vi kan inte ta från de utsatta för att ge till de utsatta.

—  Debattörerna

Ukrainakrigets ekonomiska konsekvenser kan vi känna av i Sverige. Ännu svårare blir det i ekonomiskt svaga länder där inte minst den uteblivna ukrainska veteskörden drabbar hårt. En skenande inflation driver upp matpriser som undergräver livsmedelsförsörjning för miljontals människor.

De tydliga signalerna från IPCC:s senaste klimatrapport pekar på att de redan mest utsatta länderna drabbas hårt av klimatrelaterade katastrofer och kriser. Här behövs stora och långsiktiga insatser för att dämpa effekterna och vända utvecklingen. Dessa insatser prioriterar regeringen nu alltså bort.

Det är också en ekonomiskt dålig strategi. Att avbryta och minska projekt innebär att långsiktiga insatser inte kan genomföras, investeringar inte kommer att kunna utnyttjas och införskaffad kompetens kommer att förloras.

Om utlovade medel inte kommer försätts våra internationella partner i en svår sits när de inte längre kan betala ut löner till den personal de anställt för att genomföra de insatser som sedan tidigare planerats. Arbetsrättsliga regler behöver upprätthållas, även utanför Europa.

[ Elisabeth Sandlund: Solidaritet - men inte med världens fattiga ]

Vi menar inte att man ska lämna ukrainska flyktingar åt sitt öde, men tycker inte att de redan mest utsatta ensamma ska betala priset. Vi kan inte ta från de utsatta för att ge till de utsatta.

Vi förstår att det är enkelt för regeringen att få stöd för detta eftersom bistånd inte utgör en kärnfråga för något parti i dag. Men det är i situationer som denna viktigt att hålla fast vid de gemensamma demokratiska beslut vi tagit och den samlade kunskapen om vad som i slutändan skapar en stabilare värld.

Vi tror att vi medlemmar som bär kyrkor, missionsorganisationer och civilsamhällesorganisationer även bär frågan om internationellt bistånd som kärnvärde. Vi är präglade av långa och starka relationer med kyrkor och organisationer över hela världen. Det är avgörande att vi tydligt utmanar riksdag och regering och påtalar detta svek genom att kontakta politiker och engagera oss i samtalet om biståndet var än det förs.

[ Besvikelse när ukrainska flyktingar ska finansieras av biståndet ]

Regeringen och riksdagen behöver också utmanas att svara på frågan om det långsiktiga biståndet och ta in mer av den breda kunskap och evidens som finns på området så att de vet vad biståndet bidrar med på mer än en anekdotisk nivå.

Vi vill höja rösten, inte främst för att våra egna organisationer blir utan utlovade medel, utan för de utsatta människor där avgörande insatser nu uteblir eller begränsas. Det är insatser som på lång sikt förändrar samhällen, skyddar mot trafficking, bygger motståndskraft mot klimatkatastrofer, bekämpar korruption och försvarar barnens rättigheter.