Jag vill inte tänka på hur det kunnat sluta om hon gjort aborten hemma ensam

I en omröstning nyligen beslöt riksdagen att utreda om svensk abortlag ska ändras för att möjliggöra för en gravid kvinna att genomföra en abort på egen hand i hemmet – en så kallad hemabort. Utifrån min roll som god man åt en intellektuellt begåvad kvinna med funktionsnedsättning inom autismspektrum som genomgått en abort, vill jag dela mina erfarenheter och peka på de risker en sådan lagändring kommer att medföra.

Min huvudman, NN, var runt 30 år när hon blev gravid. Hon befann sig i en problematisk situation och det som skedde var inte helt frivilligt. Det skulle kunna sägas en hel del om denna situation i sig, men det är en annan fråga. Hur det var såg NN ingen annan utväg än att göra abort.

Jag hjälpte henne att söka kontakt med vården i vår hemstad. Väl där tänkte de ge henne ett piller på plats för att därefter skicka hem henne med ytterligare ett piller så att hon skulle kunna fullborda och ta hand om aborten själv.

NN ringde mig och grät och sa att hon inte klarade att genomföra aborten på det här sättet. Hon förstod inte vad hon skulle göra och var orolig för vad som skulle hända. “Tänk om det gör ont, jag förstår inte vad de säger!”

Om riksdagen kommer besluta sig för att ändra lagen och öppna för att kvinnor ska kunna genomföra en abort på egen hand i hemmet, är det inte för flickorna eller kvinnornas skull.

—  En god man

Jag ringde då upp sjukhuset och rent ut sagt rasade mot dem. Jag förmedlade medicinsk information som visar varför det inte var okej att skicka hem NN att själv utföra aborten, och förklarade vad hennes svårigheter är. Till slut fick jag gehör och de lovade att behålla henne på sjukhuset genom hela aborten.

Längre fram fick jag veta att det var en väldig tur att NN stannade kvar på sjukhuset eftersom graviditeten var längre gången än vad läkaren trott. Jag vill inte tänka på hur det hade kunnat sluta om hon varit hemma, ensam.

När jag något senare efterfrågade kuratorstöd eller liknande åt min huvudman fick jag svar från vården att NN hade blivit erbjuden kuratortid men tackat nej. Och därmed hade de lämnat den frågan. Vården i Sverige är alltid frivillig, och sjukvården behöver inte anstränga sig att motivera en patient att ta emot vård.

[ Frida Park: Bara trams att hemaborter skulle vara en modernisering ]

“Men NN har en autismdiagnos”, invände jag bestört. “NN säger nej eftersom det då inte händer något oförutsägbart. Oförutsägbara situationer har hon svårt att hantera. Därför kan ni inte bara släppa detta för att hon säger nej. Det hade däremot hjälpt henne om ni sa att ‘Här är tre tider till den här kuratorn. Om någon av tiderna inte passar kan vi byta den mot en annan. Vi ger alla unga tjejer tid till kuratorn för att samtala och gå igenom det som hänt’. Det är också viktigt att förklara hur en kuratorstid konkret fungerar och om möjligt låta NN få möta kuratorn så att hon får ett ansikte på honom eller henne.”

Jag är fullständigt på det klara med att vårdpersonal inte kan släpa en person till vård, det är frivilligt. Men det blir svårt för personer med den typ av funktionsnedsättningar i vilka det ingår att man säger nej när det som erbjuds inte förklaras på ett tydligt och begripligt sätt. Men chansen att NN hade fått det stöd hon har rätt till hade ökat om sjukvården förklarat vad det handlade om, gett henne förslag på tider och sagt att alla flickor som genomgått en abort får det.

Ställer man till en person med autismdiagnos bara frågan “vill du ha en tid till en kurator?” kommer svaret bli nej eftersom “en tid” är för otydligt (när, var, hur, vad ska jag göra, vad ska kuratorn göra, när är tiden slut?). Likaså att erbjuda “en kurator” (vem är det, hur är hon, är det en hon, vad kommer hon eller han att säga, kommer hon eller han att kräva något, måste jag svara på det kuratorn frågar, tänk om jag inte förstår frågorna?).

[ KD svängde om hemaborter i sista sekund ]

Om riksdagen kommer besluta sig för att ändra lagen och öppna för att kvinnor ska kunna genomföra en abort på egen hand i hemmet, är det inte för flickornas eller kvinnornas skull. Det är för att vården lider brist på personal och pengar. Och då kommer det scenario jag just beskrivit bli allt vanligare: Fler kommer att skickas hem, det är ju det som är meningen, och fler flickor och kvinnor som av olika anledningar behöver vårdens stöd kommer inte att få det.

Har man dessutom en funktionsnedsättning borde det vara vårdens ansvar att visa särskild hänsyn. Har man nedsatt autonomi (vilket är fallet vid autismspektrum) tillhör man dessutom prioriteringsgrund 2 och vården borde ta ett större ansvar.

Vi har slagit in på en farlig väg, med hemaborter, för det kommer att leda till fler händelser liknande den NN fick uppleva.

Att friska, starka, självständiga kvinnor som anser att allt bara handlar om dem och deras kroppar får äga agendan i sådana här samtal strider mot allas lika rätt, det strider mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det strider mot jämlik vård. Dessa friska, starka, självständiga kvinnor bryr sig inte ett dugg om andra kvinnor i andra situationer.

Men det borde ligga på politikernas bord att tänka in alla olika flickors och kvinnors situationer innan de fattar sådana här beslut.

Red anm. Dagen tar endast i undantagsfall in anonyma texter. Dagen känner till skribentens identitet.

[ Frida Park: Abort hemma ett svek mot kvinnan ]