Debatt

Låt inte regeringen flytta fokus från de verkliga problemen i svensk skola!

I stället för att jaga fristående skolor bör riksdagen ta sig an de verkliga problemen i svensk skola: svaga kunskapsresultat, psykisk ohälsa, hög frånvaro och dålig arbetsmiljö, skriver Elisabet Andersson, Jan Rosman, Per Eriksson och Lars Brandström.

Slutbetyg från grundskolan.

Regeringen bedriver närmast en hetsjakt mot fristående skolor. En strid ström av lagförslag presenteras med siktet inställt på fristående skolor. Med svepskäl skjuter de vilt från höften, och hoppas att det ska imponera på väljarna. Det fungerar dock bara så länge väljarna inte är informerade om verkligheten.

Man vill införa ett demokrativillkor som kan verka självklart. För inte ska vi låta personer med skumma avsikter, som att stödja våldsbejakande extremism, få driva skolor? Men för detta finns redan regler som bevisligen fungerar eftersom ett antal skolor stängts. Till och med Säpo och Försvarshögskolans terrorforskare är nöjda med dem.

Så varför driva demokrativillkoren långt längre än vad som är nödvändigt, så att en rektor – för att inte riskera bli av med sitt skoltillstånd – kan komma att behöva spionera på sina anställda! Detta står i strid med i stort sett alla friheter vi har, som yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet.

Regeringen vill vidare minska den ekonomiska tilldelningen till fristående skolor. Man menar att dessa “dränerar” kommunerna. Men det är inte kommunen som dräneras, utan möjligen en enskild kommunal skola – om denna struntar i att anpassa sin kostym. Det måste varje sund verksamhet göra. Förslaget kommer med ekonomisk logik tvinga de flesta fristående skolor i konkurs. I en sådan situation skulle verkligt stora problem uppstå för kommunerna.

De medel ministrarna Lina Axelsson Kihlblom och Anna Ekström använder för att “återta den demokratiska kontrollen av skolan” är uppseendeväckande odemokratiska.

—  Debattörerna

Regeringen vill även införa ett etableringsförbud för konfessionella skolor, vilket på sikt kommer att orsaka att även etablerade skolor försvinner. Man påstår, med en total avsaknad av faktaunderlag, att skolorna orsakar segregering och struntar i styrdokumenten. Det är inte sant, även om det också bland dessa skolor, liksom i många andra, kan finnas fall där man inte riktigt nått målet.

Skolverkets statistik och Skolinspektionens granskningar och elevenkäter visar att Kristna friskolerådets medlemsskolor på gruppnivå är bland de som lyckas bäst på områden som integration och skolresultat, samt värdegrundsarbete. Talande är att i Skolinspektionens oanmälda granskningar av konfessionella skolor det senaste halvåret har ingen av dem som hunnit få sina beslut fått någon anmärkning på hur de konfessionella inslagen hanteras.

Vi matas ändå i medier med övertramp i skolor med kristen profil. Dessa är att beklaga, men med avseende på regeringens förslag är det viktigt att inse att i stort sett alla härrör från långt tillbaka i tiden, då en annan skollag med andra premisser rådde. I dag drivs dessa skolor helt annorlunda.

De skäl regeringen angett för att bekämpa friskolor är således bluffskäl. De medel ministrarna Lina Axelsson Kihlblom och Anna Ekström använder för att “återta den demokratiska kontrollen av skolan” är uppseendeväckande odemokratiska. Att man medvetet kränker mänskliga rättigheter, bryter mot en rad internationella konventioner och lagar, struntar i Lagrådet och inte tar intryck av tunga remissinstansers protester är alarmerande!

Varför behövs då denna hotade mångfald av skolor? Alla barn är olika, har behov av olika skolmiljöer, olika inriktningar. Den viktigaste grunden för friskolebygget är att i valfrihetens och den kvalitativa likvärdighetens namn vara komplement till den offentliga skolan, så att varje barn ska ha likvärdiga möjligheter att hitta den skola som passar bäst. De internationella konventionerna, inte minst barnkonventionen, målar ut barnets rätt till ett meningsfullt, begripligt och hanterbart sammanhang.

Här spelar konfessionella skolor, men även andra alternativa skolmiljöer, en viktig roll. Förskolan och skolan är barnets första kontakt med yttervärlden, som då ska kunna anpassas så att barnet upplever ett tryggt, igenkänningsbart sammanhang.

Problem uppstår när en skola förutsätter att samtliga elever ska omfatta en viss tro eller ideologi. De undersökningar som finns visar entydigt att detta inte är ett problem typiskt för konfessionella skolor. En mängd studier visar till exempel att troende elever i chockerande hög utsträckning får höra fördomsfulla och nedsättande påståenden om religion och tro av lärare i svenska klassrum.

Bland skolor med kristen profil finns i dag en medvetenhet om risken för ensidighet, men i den svenska skolan generellt verkar denna insikt saknas. Den utveckling som skett i de kristna skolorna, med en allt större kompetens att möta elevers olikheter, skulle vi behöva se också i landets skolor i stort. Till skolor med kristen profil söker sig i dag i allt större utsträckning elever med olika livsåskådningar, just för att skolorna upplevs vara miljöer där alla möts med respekt.

Vi uppmanar riksdagspolitikerna att rösta ner de förslag som inte har moral, sanning och en bättre skola som byggstenar. Vi uppmanar riksdagen vidare att, i stället för att jaga fristående skolor, ta sig an de verkliga problemen i svensk skola: svaga kunskapsresultat, psykisk ohälsa, hög frånvaro och dålig arbetsmiljö. Låt inte regeringen flytta fokus från de verkliga problemen och på det sättet komma undan sitt ansvar för skolan!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig