Debatt

Ebba Busch, vilka värderingar är värda att slåss för?

Om jag får svara på den frågan: Människors lika värde är värt att slåss för. Detta lika värde gäller också dem som flyr för sina för sina liv, och det gäller oavsett varifrån de kommer, skriver Julia Wiklander.

Ebba Busch (KD) under partiledarsamtal i Uppsala Pingst inför riksdagsvalet 2022. Infälld bild på Julia Wikander.

I partiledarsamtalet som arrangerades av Dagen i Pingstkyrkan i Uppsala i april berättade Ebba Busch att det är värderingarna som leder hennes arbete som partiledare.

– Vi har ett stort ansvar för våra medmänniskor, sa Busch och påpekade att den mest utsatta människan ska värnas.

Trots det är det en extremt utsatt grupp människor som gång på gång demoniseras i medier och av politiker. Det är flyktingar – barn, unga, familjer, kvinnor och män som flytt krig, konflikter, förföljelse, dödshot, våld och naturkatastrofer på grund av fara för sina liv.

Men svenska politiker talar om att strama åt flyktingströmmar – för det är den starka migrationen som i deras förenklade retorik bidrar till ökad kriminalitet och otrygghet i våra samhällen. Ebba Busch säger att vi har ett ansvar som land att värna om vår historia som humanitär stormakt och en internationellt ansvarstagande nation.

Den globala migrationen är ett faktum, och inte något vi med vår vilja kan trolla bort.

—  Julia Wiklander

– Vill man ha en stram migration, bör man satsa på bistånd, sa KD-ledaren i samma samtal.

Vad Busch och de väljare hon talar till vill beror på ett stort moraliskt förfall. Den globala migrationen är ett faktum, och inte något vi med vår vilja kan trolla bort. Det är nu vårt ansvar ska ta vid som nation. Det är inte här vi ska ge upp de värderingar som betyder mest.

Självklart bör vi satsa på bistånd för att bekämpa fattigdom, utrota sjukdomar, förbättra mödrahälsa, stärka barns utbildning och säkra mänskliga rättigheter runt om i världen. Men Sverige har ett ansvar att minska den globala flyktingkrisen på andra sätt som Busch glömmer att benämna i sina samtal och debatter.

Bland annat behöver Sverige ta ansvar för den vapenexport som bidrar till krig, som det i Jemen i dag. Sverige behöver ta ansvar för ett hållbart klimat då FN beräknar att miljontals människor tvingas från sina hem varje år på grund av naturkatastrofer. Och Sverige måste värna asylrätten.

Asylrätten är en mänsklig rättighet enligt lag, en lag som inte ska inskränkas genom att göra det svårare för utsatta människor att ta sig hit, eller förfölja dem som söker asyl. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter slår fast att “envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse”.

Trots denna erkända mänskliga rättighet har Sverige och EU svikit flyktingar i åratal. I april 2022 avgick chefen för Frontex, EU:s gräns- och kustbevakningsbyrå, efter rapporter om att de kränkt asylsökandes mänskliga rättigheter.

24 152 migranter har försvunnit eller dött i Medelhavet sedan 2014, varav 818 personer hittills i år. Trots det döms personal från humanitära organisationer när de försöker rädda liv på människor på flykt i Medelhavet. De som lyckats ta sig till Sverige har mötts av misstänksamhet och omänskliga asylprocesser, som har lett flertalet ensamkommande flyktingar att ta livet av sig eller fly från den fristad de trott sig finna.

Det är i den här förändrade världen som Busch säger att hon behöver använda andra verktyg för att värna om värderingar, men asylrätten är inget hon vill försvara. Hon går till val i hopp om samarbete med Jimmy Åkesson som åkte till flyktinglägren i Grekland för att dela ut flygblad till dem som klarat sig över Medelhavets livsfarliga resa, med meddelandet att de inte är välkomna till Sverige. I dag vill han införa kollektiv bestraffning på utlandsfödda och utvisa hela familjer om någon har begått ett brott.

Mina mor- och farföräldrar gick bort åren runt 2015. Som barnbarn till KD:are som levde under andra världskriget, och med en farfar som deltog i kriget och senare kom till Sverige – men med stora privilegier jämfört med andra tyska flyktingar – kan jag inte längre hålla tyst.

Sverige har ett ansvar att inte upprepa historien, som det som skedde efter den misslyckade Eviankonferensen 1938. Sverige införde hårda gränskontroller och avvisade judar för att inte få “judeproblemen” hit. Eviankonferensens misslyckande kan ses som ett grönt ljus från världen till Nazityskland och en språngbräda för Förintelsen. Det kan anses som en extrem jämförelse, men extremism får sin glöd från sådant som vi normaliserar.

Det är hjärtekrossande att välkomnandet och integrationen blivit lidande i Sverige – så pass att gängbrottsligheten och osäkra skolgångar är vardagsmat för människor i olika invandrartäta områden i landet. Men jag finner hopp i de aktivister och medborgare som driver förändring och fortsätter att ställa krav på våra politiker.

Busch benämner med all rätt 2015 som en humanitär katastrof. Men vi kan också välja att se 2015 som ett värmande exempel på hur det svenska civilsamhället agerar i kris. Människor öppnade sina hem, kyrkor mobiliserade sina medlemmar för att hjälpa och kärlek fick bryta genom mörkret – även när svenska politiker gjorde det svårare och svårare att ge stöd till de mest utsatta.

“Vilka värderingar är värda att slåss för?” frågade sig Busch i samtalet med Dagen i Pingstkyrkan i Uppsala. Om jag får svara på den frågan: Människors lika värde är värt att slåss för. Detta lika värde gäller också dem som flyr för sina för sina liv, och det gäller oavsett varifrån de kommer.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig