Debatt

Människan får aldrig reduceras till en miljökostnad

Så fort en rörelse reducerar människan till en klimatkostnad eller en miljöbelastning är vi ute på farligt vatten, skriver Natanael Kvidal, KDU.

Pappa med barn.

Engagemanget för miljön är enormt. År 2019 hölls den största globala klimatdemonstrationen någonsin. Deltagandet landade på flera miljoner, varav många som deltog var barn.

I slutet av mars i år hölls ytterligare en global klimatstrejk, och enbart i Sverige samlades demonstranter på 59 platser. Majoriteten av engagemanget är gott och syftar till ett hållbart förvaltarskap av vår planets ändliga resurser. Men när en rörelse blir så pass stor återfinner man dock ofta förr eller senare radikala drag, åtminstone ute i periferin. Det handlar om allt från ekoterrorism, militant veganism till våldsamma upplopp i klimatets namn.

Med andra ord: Det har vuxit fram våldsamma och radikala organisationer som, i vissa avseenden, har liknande idéer som den breda miljörörelsen. Faktum är att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) sommaren 2021 lanserade en rapport om gröna fascistiska idéer som de bedömer är på frammarsch.

Majoriteten av befolkningen, som anser att klimatförändringarna är på allvar och att människan haft en roll i att påverka den negativa utvecklingen, skulle anse att sådana våldsamma rörelser är just kriminella och inte representativa för miljörörelsen.

Med detta sagt har en del av miljörörelsens direkt radikala idéer, som tidigare skulle betraktas som vansinne, börjat få stöd av en allt bredare skara bestående av exempelvis politiker, näringslivstoppar och kändisar.

I viss mån kan man se dessa gröna radikala idéer som en konsekvens av sekulariseringen i väst och kristendomens minskade roll i samhället.

—  Natanael Kvidal

Det rör sig bland annat om toppar inom Miljöpartiet som aktivt förespråkat klimatdiktatur. Vid ett annat tillfälle skrev 87 influensers under en debattartikel där de uttryckligen bad dåvarande statsminister Stefan Löfvén (S) att aktivt strunta i demokrati och “kör[a] över oss [medborgarna] och våra klimatkatastrofala vanor.”

Ett ytterligare exempel är hur det blivit legitimt att tala om människan som en miljökostnad. Exempelvis fick brittiske prins Harry och hans fru Meghan Markle motta ett pris av organisationen Population Matters för sitt beslut att inte skaffa fler barn.

Organisationen, som uppmuntrar till att - för klimatets skull - minska familjers storlek, menade att det var ett “upplyst beslut” med hänsyn till den miljökostnad som en människa medför och belönade därför Meghan och Harry med en summa pengar.

Utifrån ovanstående kan man påstå att det håller på att ske ett radikalt skifte i (väst)världens syn på människan. Ett skifte där människan inte längre ses som en person med ett okränkbart värde utan snarare som en miljökostnad.

I viss mån kan man se dessa gröna radikala idéer som en konsekvens av sekulariseringen i väst och kristendomens minskade roll i samhället. Den nya arvsynden är miljökostnad, varav orsaken till denna kostnad är människans existens i sig.

Därför måste antalet människor bli färre och de som existerar behöver styras för att deras synd, alltså deras kostnad för miljön, ska begränsas.

Att dessa radikala tankar smugit sig in hos både kändisar och politiker är något som vi bör vara oroliga över. Varje rörelse med en etik som inte grundar sig i människans absoluta och okränkbara värde hamnar förr eller senare i tyranni. Om det vittnar i stort sett hela mänsklighetens historia.

Alf Svensson, som var partiledare för KD under många år, påminde ofta om att människovärdet är viktigare än penningvärdet. Det senare går att räkna på, det tidigare är ovärderligt. I detta sammanhang får man i stället betrakta människovärdet och demokratin som viktigare än miljökostnadsvärdet.

Varje människa bör ta beslut och tänka på vilka effekter ens konsumtion får för miljön, men ingen – absolut ingen – ska behöva betrakta sin tid på jorden primärt som en belastning eller kostnad för miljön. Inga föräldrar ska heller, av ovan nämnda miljöskäl, skambeläggas för att de väljer att välkomna ytterligare ett barn.

Kristdemokratin, som spreds i Europa efter att vår världsdel slagits sönder av två totalitära ideologier, grundar sig i den judeo-kristna etik enligt vilken människan aldrig får behandlas som ett medel för att uppnå ett mål.

Tvärtom, människans existens är ett mål i sig. Det innebär att var och en människa är en unik och oersättlig individ med samma absoluta och okränkbara värde.

Klimathotet är på riktigt. Och människans livsstil har påverkat klimatet till det sämre. Likväl finns det principer som vi aldrig får bortse från. Låt oss därför protestera så fort någon använder klimatkrisen som skäl för att göra avkall på våra principer om människovärde och demokrati.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig