Kriget ses på ett svenskt infantilt sätt som en hockeymatch

Världen skulle bli fredligare, har vi fått höra många gånger, bara kvinnor fick mer inflytande. Ändå har nu vår feministiska regering – med såväl kvinnliga som manliga politiker – utan att höra svenska folket kastat den neutralitetspolitik som räddat Sverige från två världskrig överbord. Man har anslutit sig till NATO, som jag benämner som en krigsorganisation. Den gamla respekterade rollen som neutral fredsmäklare gick därmed snabbt upp i rök.

Svensktillverkat krigsmateriel öses nu i mina ögon över Ukraina, men sorgligt nog förstår man inte att detta bara förlänger kriget och riskerar att spridas till omkringliggande länder och kommer mala ned Ukraina till en grushög.

Kriget förs på ukrainsk mark – inte rysk. Man förstår heller inte att i Ukraina, ett av Europas mest korruptionsdrabbade länder (endast Ryssland rankas som mer korrupt av Transparency international), kommer dessa vapen snart finnas på svarta marknaden. Konflikten betraktas på det svenska infantila sättet ungefär som en hockeymatch: Ukraina mot Ryssland – vem vinner?

Vad har vi för nivå på våra politiker? Är de stora barn? Historielösa tycks de i alla fall vara.