Debatt

Är alla synder lika allvarliga?

Replik. Det minsta församlings- och samfundsledningar är skyldiga kyrkfolket är saklig information och välgrundade beslut i hbtq-frågan, skriver Anders Gerdmar.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Är det skillnad på synd och synd eller är allt lika andligt allvarligt? Eller är det till exempel lika allvarligt med äktenskapsbrott som för en kvinna att inte ha hatt i kyrkan? Självklart är det skillnad. Frågan om hatt eller ej får hänföras till ett slags syndakataloger som jag som uppvuxen i Svenska kyrkan sluppit fundera över.

I en uppfriskande saklig debattartikel har pingstvännen Sune Olofson väckt dessa viktiga frågor, det vill säga inte om hattens vara eller icke vara utan om vilken synd som är mer allvarlig.

Det Olofson åsyftar är förstås hbtq-frågan, och artikeln gör något så ovanligt som att fokusera på själva sakfrågan. Han frågar: “Ger tiden och kraven från samhället utrymme för omprövningar också i hbtq-frågan?” Och avslutar: “Det är dags för det teologiska ledarskapet att visa vägen. Duckar man i frågan är saken snart avgjord – utan öppen bearbetning.”

Vissa saker som vi kallar eller kallat synd har aldrig varit det.

—  Anders Gerdmar

Man kan bara beklaga att samhälls- och debattklimatet utvecklats på ett sådant sätt att man riskerar att (eller ganska säkert får) löpa gatlopp i medierna om man hyser avvikande åsikter mot de som det nästintill råder total konsensus kring i samhället. Extra sorgligt är det när till och med teologer tycks vilja pressa fram en liberal linje i frikyrkan.

Jag överlåter åt samfundsföreträdare att ta upp Olofsons kastade handske, men vill som teolog säga något om vilka argument som är värdiga en dylik debatt och vilka som inte är det.

Vissa saker som vi kallar eller har kallat synd har aldrig varit det. Typiskt nog har det ofta varit saker som drabbar kvinnors frihet. Jag delar den sorg och frustration som orättfärdiga och ovisa uteslutningar med mera har åstadkommit där brottet har varit att man inte anpassat sig till frikyrklig kultur.

Men kan man tolka bibeltexterna om hbtq hur som helst? Ibland argumenteras att eftersom vi accepterat äktenskapsbrott kan vi lika väl acceptera samboskap, och eftersom vi accepterat samboskap mellan heterosexuella kan vi lika väl acceptera samkönade relationer.

Vissa teologer säger: Men de älskar ju varandra och Gud är kärlek – det är klart att samkönat är okej.

Det är här bibelsynen blir helt avgörande. En postmodern tolkning kan säga att texterna kan betyda många saker, det vill säga “min tolkning är okej”.

Det finns två starka argument mot en sådan tolkning i hbtq-frågan. Det första är rent teologiskt-bibelvetenskapligt: Man kan inte tolka Bibeln hur som helst och det går oftast mycket väl att komma fram till vad de relevanta bibeltexterna säger.

Så fort man seriöst tar sig an hela detta område inser man att frågorna inte löses med en snabb klyscha om att “Gud är kärlek”.

—  Anders Gerdmar

Det andra argumentet är att alla texter inte har samma tyngd. Frågan om kvinnor och huvudbonader nämns på ett enda ställe och är dessutom notoriskt svårtolkad. En mycket säkrare tolkning får man genom att noggrant arbeta igenom alla relevanta texter och sätta in dem i den gammaltestamentliga och judiska samtidsbakgrunden. Vad betyder orden i sin kontext? Hur ser den tidiga kristna församlingen på hela komplexet kön-anatomi-sexualitet-fortplantning-barn-familj?

Så fort man seriöst tar sig an hela detta område inser man att frågorna inte löses med en snabb klyscha om att “Gud är kärlek”. Gud som är kärlek har ju faktiskt (om vi tar bibelordet på allvar) i sin kärlek tydligt sagt hur han vill att hans barn ska leva. Precis som vi sätter gränser när vi fostrar våra barn sätter han gränser för sexualiteten.

För det är skillnad på synd och synd. Nya testamentet betraktar några synder som allvarligare än andra, utöver synd mot den helige Ande, på grund av dess konsekvenser. Man kan alltså säga att det finns en viss rangordning när det gäller synd.

Sex i sig självt är förstås inte synd, men många av de synder som betecknas som allvarliga är sexuella synder. Varför har så många synder med sex att göra och varför bryr sig Gud om vad vi gör med våra kroppar? Jag rekommenderar dig som vill veta att själv läsa de texter det gäller. Korinthierbrevet 6:9–11 och sedan framför allt vers 20.

Jag tror det beror på att det sexuella rör själva Guds skapelse och Guds planer för varje man och varje kvinna. Han vill skydda sexualiteten, eftersom konsekvenserna blir så stora för familj, barn och framtida generationer, men inte bara det: Brudgummen gestaltar Kristus och bruden församlingen.

Paulus är rak och förbjuder samkönade sexuella handlingar tillsammans med flera andra allvarliga synder, bland annat girighet, förtal och avgudadyrkan. De som ägnar sig åt sådant ska “inte ärva Guds rike” (1 Kor 6:9).

De som vill ta Guds ord på allvar bör veta det och handla därefter. Som Bibeln säger i samma kapitel i Korinthierbrevet: “Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade”. Det finns total förlåtelse också för allvarliga synder.

Sune Olofsons fråga borde av församlingar och samfund tas på stort allvar. För om han har rätt i att tystnad i den här frågan leder till att saken snart är avgjord kan konsekvensen bli ödesdiger. Och det minsta församlings- och samfundsledningar är skyldiga kyrkfolket är saklig information och välgrundade beslut.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig