KD: Tron ska inte tvingas vara “en privatsak”

Vi kristdemokrater är noga med att man måste skilja mellan religion och politik. För när stat och kyrka historiskt sammanblandats kan vi se att det gjort staten odemokratisk och kyrkan till ett maktens redskap. Därför är denna åtskillnad så viktig. Men det offentliga och kyrkan måste fortfarande förhålla sig till varandra som två delar av den samlade samhällsgemenskapen.

Kring hur detta förhållningssätt ska se ut ser vi tyvärr allt oftare konfliktlinjer i den politiska debatten. Vi kristdemokrater menar att staten bör se positivt på kristna församlingars medverkan i samhället – men bland andra partier, och inte minst liberaler och socialister, framkommer allt oftare en aggressiv sekularism. Dessa grupper tycks uppfatta kristna värderingar och kristna organisationer som en samhällskonkurrent som helst inte borde agera och synas överhuvudtaget i vår offentlighet. Tron ska vara “en privatsak”.

Det är utifrån detta perspektiv man bör förstå den opinionsbildning som sker emot kyrkliga klockringningar, emot skolavslutningar i kyrkan, emot kristna friskolor och välfärdsinstitutioner, emot bidrag till kristna scouter och ungdomsgrupper med flera. Det handlar inte om att skilja mellan stat och kyrka inom samhället – utan motverka kristna och andra religiösa uttryck i samhället.

Inte heller kan det accepteras att om problem finns inom till exempel ett religiöst samfund att detta används svepande mot det kristna civilsamhället eller andra troende grupper som helhet.

—  Andreas Carlsson, KD

Detta ställer inte vi kristdemokrater upp på. Vi har varit och är en röst för den som vill se ett livskraftigt kristet civilsamhälle.

• Vi välkomnar kristet diakonalt och socialt arbete inom vår välfärd. Vi vill se mer engagemang likt det som kommer från Ersta Diakoni och till exempel fler äldreboenden likt Vasahemmet, Hyllie Park och Josephinahemmet. Den tro som leder till ett engagemang för samhällets mest utsatta är ett salt i vårt samhälle.
• Vi motsätter oss att staten ska tvångsstänga de närmare 100 förskolor som drivs av Svenska kyrkan. Inte heller vill vi se en stängning av andra kristna friskolor som L.M. Engström gymnasiet i Göteborg, Katarinaskolan i Uppsala eller S:t Eriks i Stockholm.
• Vi vill säkra rätten för kristna församlingar och föreningar som driver till exempel ungdomsverksamhet eller scoutkårer att kunna få bidrag och stöd – inklusive bevarad uppbördsrätt. Vi ser därför betydande problem med hur regeringen valt att utforma de så kallade demokrativillkoren och vill se ett annan utformning av regelverket som ska säkerställa att bidrag inte finansierar extremism.
• Vi värnar vårt kristna kulturarv som är viktigt för att förstå vårt samhälle och vi anser att klockringningar, skolavslutningar i kyrkan och kristna historiska symboler ska kunna vara självklara inslag i det offentliga rummet.
• Vi värnar religionsfriheten och dess praktiska aspekter som rätten att samlas till gudstjänst, rätten att predika både i kyrka och offentlighet, och rätten till själavård. Vi var till exempel det enda parti som återkommande under coronakrisen bevakade och drev frågan om församlingars möjligheter att anordna gudstjänster.

[ David Ekerbring: Hade Jesus hamnat i problem i Sverige i dag? ]

Vi ser det kristna civilsamhället som en resurs och tillgång för vårt samhälle. Vi vill se mer av det ideella engagemang som ofta kan bära längre och nå fram bättre till behövande än vad en statlig tjänsteman kan.

Uppkommer det ibland problem och konflikter i denna typ av arbete i gränslandet mellan stat och samfund? Självfallet – men detta bör hanteras som andra problem i relationen mellan det offentliga och ett fristående civilsamhälle. Inte genom förbud. Inte heller kan det accepteras att om problem finns inom till exempel ett religiöst samfund att detta används svepande mot det kristna civilsamhället eller andra troende grupper som helhet.

Den som vill värna religionsfriheten och det kristna civilsamhället bör i årets val välja Kristdemokraternas valsedel.