Vårt första uppdrag är andra

Vilken är den troendes och församlingarnas viktigaste respons på de konvulsioner som hela världen just nu genomgår? Det är inte svårt att lista utmaningar inför den vinter som ligger framför. De stora makroförändringarna slår igenom i oro för den egna hälsan, ekonomin och framtiden. Vad är ett kristet svar när trycket hårdnar och man själv är osäker på om man har möjlighet att klara sin ekonomi, sina relationer eller kanske rent av sin tro?

Vid det tillfälle då Herren bespisade tusentals människor med fem bröd och två fiskar var lärjungarna slitna och trötta efter att ha varit ute på uppdrag. Jesus ville ta dem med till en öde plats för att de skulle få vila sig, men folkmassorna och deras behov trängde sig ändå på. Han fylldes av medlidande, för de var som får utan herde. Denna kristuslika respons behöver finnas i kyrkan också i dag.

Efter undervisningen konstaterades att människorna var hungriga och lärjungarna ansåg att de skulle sändas iväg, men fick uppmaningen av Herren att själva ge dem att äta. Det var i skärningspunkten mellan lärjungarnas behov av vila och den stora gruppens behov av mat som miraklet skedde. Detta är en berättelse som kan säga något till oss också i dag. Lärjungarna hade skäl för att bli provocerade av uppmaningen att ge folkmassan att äta: Deras tänkta egenretreat slutade i storskaligt serveringsjobb.

Låt oss trotsa fördomen om den asociale svensken och bygga varma och goa församlingar som delar måltider som kan bära mirakler.

—  Daniel Alm

Hur läget än är i samtiden har kyrkan sitt ständiga uppdrag att vara del i Guds mission till världen och genom levande församlingar engagera sig för människors frälsning och samhällets behov. Vårt första uppdrag är andra. Detta skapar en sundhet och ett korrektiv för såväl enskild tro som kristet ledarskap.

Årets stora satsning för volontärer i pingströrelsen, Pingst Ledare, sätter fokus på just detta: Att kunna komma rätt genom att sätta andras behov före sina egna.

I ljuset av detta kommer också eventuella frågor om exempelvis nya krav på trossamfunden, hbtqi, inspelade själavårdssamtal och ledarskapsutmaningar att kunna besvaras på en mötesplats som är viktig för vår rörelses inriktning.

Låt oss leva med i de förändringar som sker omkring oss utan att tro att de styrs av slumpen, inte dra egoistiska slutsatser och kräva vår egen rätt i alla lägen. Låt oss i stället lita på Guds försyn och fullständiga kontroll över historiens gång och söka att leva i frid.

Låt oss trotsa fördomen om den asociale svensken och bygga varma och goa församlingar som delar måltider som kan bära mirakler. Låt oss inte hamna i ett osunt egenfokus pendlande mellan övermod och självförakt, utan i stället uppfyllas av tro. Tro, visioner och drömmar är en brist i nutiden men är samtidigt nödvändigt för framtiden. Det handlar inte bara om att parera problem – nu behövs också kraftfullhet för att kunna sätta rätt agenda framåt.

[ Svensk missionär såg pojken som inte kunde gå - och förvandlade hans liv ]

Kanske har vi magra år framför oss såväl ekonomiskt som verksamhetsmässigt. Kanske kommer vi att stå vid flera vägval och känna av de egna behoven samtidigt som folkskaran hungrar. Hur det än blir så vet vi att i folkets mitt står Kristus, lyfter brödet mot himmelen och mirakler kan ännu ske.

En period av stark tillväxt och glädje inför Gud kan också vänta oss, om än den kommer till oss mitt i en fas när många lider. Nog behöver vi mötas till retreater som Pingst Ledare, men vi ska inte bli överraskade om vi blir avbrutna av världens nöd. Vi kan också få se att när kvällen kommer finns korgar fulla med bröd. Oroa dig inte allt för mycket för din egen tro eller din egen församling, var i stället med och hjälp till vid borden.

[ Goda ambitioner i kyrkorna, men mycket kvar att göra ]