Sverige är det enda ”hemma” jag har

Jag kan ibland bli rörd av en sådan enkel sak som att någon ser mig i ögonen, eller ger mig ett leende som visar att min existens är självklar och accepterad.

Ja, så kan det kännas vissa dagar, som mörkhyad, i ett land där trygghet inte är en självklarhet.

Vi möter människor som behandlar oss som främlingar trots att vårt “hemma” är i just detta land – det är det enda “hemma” vi har. Vem har rätt att bestämma vem som hör hemma i Sverige?

I dag är jag stolt över att vara brun. Det har jag inte alltid varit. Det som jag genom livet på grund av min hudfärg utsatts för, men inte vågat prata om, ser jag i dag som rika erfarenheter och jag kan bara tycka synd om dem som behandlar andra dåligt. Så fattig man är, när man mår bra först när man får trycka ner någon annan.

Utan människor som dem hade jag aldrig varit där jag är i dag.

—  Antima Linjer

Jag är ödmjukt tacksam till alla som behandlat och behandlar mig väl, som inkluderat mig i gemenskapen. Att få vara inkluderad är något alla borde få uppleva. Jag menar inte att förminska mig själv eller genom detta säga att de är bättre än jag. Vad jag menar är att utan människor som dem hade jag aldrig varit där jag är i dag.

Detta är för många ingen självklarhet. Jag tänker särskilt på dem som lever i utanförskap. De som till skillnad från mig inte fått möjligheten, inte har haft rätt nätverk runt sig. Nätverk som kan hjälpa en att hantera svåra situationer och komma ut på andra sidan där frihet, ro och harmoni råder.

Min bön går i dag till den Gud jag tror på. Håll varenda rädd människa i din hand. Men till varenda en som läser dessa rader vill jag också säga: Var en som inkluderar andra i din gemenskap. Tillsammans står vi starkare i det nya och okända som händer i vårt Sverige 2022.