Debatt

Fel att partiet Nyans ska stå till svars för vänsterblockets katastrofval

Replik. Statsvetare har gång på gång försökt dechiffrera vilket typ av parti vi är, men har dessvärre misslyckats. Därför blir den enklaste analysen att raljera om oss som ett islamistparti, skriver Mikail Yüksel, partiledare Nyans. Ledarskribent Steve Crosson svarar direkt i texten.

Dagens ledarskribent Steven Crosson ägnar den 16 september en hel ledartext åt partiet Nyans. Jag vill börja med en rättelse. Partiet Nyans har aldrig varit, är inte och kommer aldrig bli ett religiöst parti. Vi har däremot profilerat oss som ett minoritetsvänligt parti med avsikt att lyfta samtliga minoriteters frågor i den politiska debatten. Detta för att inkludera grupper i samhället som annars inte är representerade i samma utsträckning som övriga svenskar, eller för den delen inte upplever sig ha någon form av politisk representation. När minoriteter väljer att representera sig själva och driva frågor för att skapa ett mer likställt samhälle, blir dessa bevisligen svartmålade och motarbetas.

Det är även fel att partiet Nyans ska stå till svars för vänsterblockets katastrofval. Vi har lyckats mobilisera en väljargrupp som aldrig tidigare deltagit i de svenska valen, något vi bör hyllas och inte kritiseras för. Vi har gjort något inget annat tidigare parti åstadkommit: få folk till valurnorna som aldrig ens kunna föreställa sig att rösta tidigare. Detta om något är att arbeta inkluderande och demokratiskt främjande.

Partiet Nyans är en svår kod att knäcka. Statsvetare har gång på gång försökt dechiffrera vilket typ av parti vi är, men dessvärre misslyckats. Därför blir den enklaste analysen att raljera om oss som ett islamistparti. Samtliga journalister och förståsigpåare bör läsa in sig på vad islamism är, då skulle de inse att partiet Nyans de facto inte förespråkar någon form av islamism, eller någon annan teokratisk ideologi för den delen.

I kölvattnet av den retorik som förs mot islam som ett hot mot demokratin, riskerar vi att historien återupprepas men denna gång med en ny syndabock: islam och muslimer.

—  Mikail Yüksel, Nyans

Det är dock inte konstigt när få sakkunniga verkligen läst sig in på partiet Nyans partiprogram, då det för övrigt aldrig lyfts vad vi avser för minoritetsgrupper – bland andra judar, romer och samer – man har i stället fastnat på islam och muslimer. Det råder emellertid inget tvivel om att svenska muslimer saknar politisk representation trots att det är den största religiösa grupp i Sverige som enligt statistik är den mest utsatta. Detta kan bland annat belysas genom avsaknaden av antidiskrimineringsarbete mot islamofobi. Det är just därför vi valt att representera bland annat gruppen muslimer.

Vår framgång har till stor del byggt på att vi lyft frågor som engagerar minoritetsgrupper i Sverige. Är det inte precis vad man gör i en representativ demokrati? Vår kritik mot LVU är grovt feltolkad; vi anser att en extern utredning av socialtjänsten bör göras och att tjänstemannaansvaret bör återinföras.

Vi vill inte slopa LVU, vi vill att socialtjänsten granskas, så som en rättsstat alltid bör agera när farhågor om felaktigt myndighetsutövande uppdagas. Men när protester formades kring frågan bemöttes ytterst berörda familjer med kritik och svar om att det i själva verket var “islamistiska krafter” som drev en kampanj för att polarisera Sverige. Varför kunde inte staten arbeta tillitsskapande genom att öppna upp för en granskning av socialtjänsten?

Vad gäller frågan om yttrandefrihet måste vi kunna skilja på religionskritik och religionshat när det kommer till fenomen som att bränna religiösa skrifter och vanhelga religiösa figurer. Att kunna kritisera en religion likväl som att skydda en religiös grupp bör vara en självklarhet i en demokrati.

Men samtidigt tror jag att de flesta inte vill gå tillbaka till ett Europa på 1500-talet med judiska bokbål och förföljelse av judar, den tiden är förbi. I kölvattnet av den retorik som förs mot islam som ett hot mot demokratin, riskerar vi att historien återupprepas men denna gång med en ny syndabock: islam och muslimer.

Partiet Nyans granskas hårdast av medier, vilket i sig är rätt och demokratiskt. Men jag hade önskat att övriga partier granskas lika gediget. Acta publicerade nyligen en rapport om över 250 kandidater i riksdagspartierna med högerextrema kopplingar, vilket i sig är mer oroväckande än de uppgifter som togs fram vad gäller partiet Nyans fem kandidater, som vi med rätta hanterat internt. Det vore även intressant om man undersöker vänsterextremism inom riksdagspartierna.

Partiet Nyans är ett parti för alla och vi vill gärna se individer från alla minoritetsgrupper ansluta sig till partiet för att agera brobyggare. För detta, det är demokrati på riktigt: När alla känner sig inkluderade och representerade, oavsett bakgrund.

Dagens Steven Crosson svarar: Kritik av Nyans och dess förslag är inte att kritisera islam

Partiledare Mikail Yüksel försöker i sitt svar tydliggöra bilden av vad Nyans vill och är. Alla partier ska granskas med samma måttstock. Så även små och nya partier. Kritik av Nyans och dess förslag är inte att kritisera islam, eller att bedriva hets mot någon minoritet, som Yüksel gör gällande med sin jämförelse med medeltidens pogromer.

Att medier, inklusive Dagen, skriver om Nyans är inte bara bra – det är en skyldighet. Speciellt viktigt att granska och diskutera är det när en helt ny politisk rörelse stiger fram med så pass udda förslag och värderingar som Nyans. Förslagen om etnisk och religiös kvotering av polisen; grundlösa påståenden om att muslimer i Sverige särbehandlas i kontakt med rättsväsen; den begränsning som Nyans vill se av yttrandefriheten; det misstänkliggörande av socialtjänsten som partiet står bakom – dessa och alla de frågor som Nyans driver behöver belysas och bemötas.

Men det mesta av detta är frågor som Yüksel inte lyfter när han får chansen. I stället väljer han att svepande tala om islamofobi. Utan att konkretisera vad denna fobi skulle bestå i.

Det står nu klart att partiet fått politisk representation i flera svenska kommuner. Nyans, liksom alla politiska ytterligheter, behöver fortsatt följas och synas.


Fler artiklar för dig