Debatt

Barnverksamhetens motiv är större än att ge kunskap om Jesus

Begreppet söndagsskola blir mindre intressant givet att målet snarare är upplevelse, interaktion och gestaltning av och med den Jesus vi tror är så viktig för barnen att få tag på, skriver Gustaf Nyström, Pingst ung.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Har söndagsskolan spelat ut sin roll? Frågan ställdes i ett dokument i Dagen häromveckan. Svaret är: Givetvis inte! Men den traditionella formen, metoderna, benämningen och uttrycken kanske har det. Men det kan väl inte vara ett problem? Det viktiga är inte att göra som vi alltid gjort. Det viktiga är att se att barnens plats i församlingen är självklar. Och behovet av en gudstjänstform för de allra minsta har verkligen inte spelat ut sin roll. Det har alltid och kommer alltid vara av största vikt.

Det vi gör för barnen i kyrkan får aldrig handla om barnpassning. Det får inte ens handla om underhållning, även om vi nog är många som på ledarsamlingar lagt pannan i djupa veck över hur vi ska göra verksamhet som är tillräckligt intressant för att attrahera barnen en termin till. Det vi gör när vi slår upp kyrkdörrarna för barnen är att fira gudstjänst tillsammans med dem.

Det är barnens gudstjänst vi formar – för och med dem. Med ingredienser som lek, pyssel, musik, sportaktiviteter, bibelberättelser, bön och lovsång gör vi allt vi kan för att ge tron på Jesus vidare till dem. Det är något positivt att som ledargäng vilja göra allt man kan för att skapa en så bra och intressant verksamhet som möjligt, med så mycket av det senaste som det bara går. Men det allra viktigaste är att forma en verksamhet och miljö där barnen har utrymme att möta Gud. Attraktionen i den upplevelsen kommer alltid slå långt mycket högre än det häftigaste och senaste.

Oavsett vad ni kallar verksamheten så ägnar ni er tid åt det kanske allra viktigaste vi gör i Guds församling: Att gestalta tron på Jesus för den uppväxande generationen.

—  Gustaf Nyström

Kanske har tiden förändrat oss på det sättet att när söndagsskola kallades för söndagsskola var målet att ge barnen kunskap. Kunskap om tron på Jesus, bibelberättelserna och det kristna livet. I dag vågar jag påstå att barnverksamheten har ett motiv överordnat detta: Att ge barnen en chans att få tag på en levande relation med Jesus.

Givetvis byggs den av kunskap och givetvis ska vi fortsätta ge bibelberättelserna vidare till nästa generation. Men begreppet skola blir mindre intressant givet att målet snarare är upplevelse, interaktion och gestaltning av och med den Jesus vi tror är så viktig för barnen att få tag på.

Kanske en viktigare fråga än om söndagsskolan har spelat ut sin roll, är om vår verksamhet för barnen förändrats tillräckligt jämfört med hur den såg ut för 70 år sedan. Är kanske vår barnsamling fortfarande alltför lik den man gjorde då?

I samhället är det många frågor som rör barn som utvecklats under dessa 70 år, exempelvis skolan, lagstiftning, barnprogram, underhållning och leksaker. Har vi hängt med? Kanske behöver vi, hellre än att fundera över om söndagsskolan har någon framtid, snarare fundera på hur morgondagens barngudstjänst ska se ut. Vad behöver den innehålla för att på bästa sätt ge tron vidare till barnen som kommer växa upp under åren framöver?

På Pingst ung har vi de senaste åren arbetat med resurser och material som vi önskar ska hjälpa kyrkor och föräldrar att stärka banden mellan kyrka och hem. När det vi gör i kyrkan går hand i hand med det som sker hemma når vi längst i vår gemensamma ambition att barn ska få med sig en livslång tro på Jesus.

Ett barn som växer upp i en församling är i barnverksamhet cirka 80 timmar på ett år, så klart beroende på hur mycket verksamhet församlingen bedriver och hur regelbundet barnet går i kyrkan. Hemma med sina föräldrar har barnet cirka 3 000 timmar på ett år. Tänker man att barnens andliga utveckling är något kyrkan ska ta hand om har man en övertro på vad kyrkan kan åstadkomma på 80 timmar.

Vi behöver därför kroka i och göra det här tillsammans. Kyrka och hem behöver gå sida vid sida. Ett sätt att stärka dessa band är att som kyrka hjälpa föräldrar och andra närstående vuxna att följa upp söndagens undervisning och fortsätta processa det barnen hört i kyrkan. Som hjälp i det arbetet finns i dag färdigt material för både föräldrar och kyrkor att använda.

Till alla er som kliver upp tidigt på söndagarna för att åka till kyrkan och förbereda för att ge ert allra bästa till barnen – det ni gör är allt annat än utspelat. Oavsett vad ni kallar verksamheten så ägnar ni er tid åt det kanske allra viktigaste vi gör i Guds församling: Att gestalta tron på Jesus för den uppväxande generationen. Det är lika viktigt i dag som det alltid varit. Fortsätt!

Fortsätt också att upptäcka nya sätt att göra det på. Räds inte att använda nya uttryckssätt och metoder. Popmusik och animerade bakgrunder är inget fel. Namn som barnen uppfattar som roligare och coolare än söndagsskola är bara helt rätt. Låt motivet, att ge tron på Jesus till barnen, vara viktigare än att upprätthålla en form eller göra som vi alltid gjort. Nästa generation är värd att vi gör vårt allra bästa. Fortsätt!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig