Debatt

Är det rimligt att Enarsons nätverk är medarrangör för en konferens mot mobbning?

Någonting skaver när jag noterar att det eskatologiskt överhettade nätverket Norden 7:14 står med som arrangör av helgens bönekonferens ”Tillsammans för Sverige”, då de själva inte dragit sig för att tala nedlåtande om andra kristna, skriver PO Flodström.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

I Dagen den 19/10 läser jag en hoppfull artikel om bönekonferensen “Tillsammans för Sverige”. En konferens som säger sig önska lyfta en viktig fråga gällande hur vi kristna uppför oss mot varandra. En konferens som vill förkunna nåd och fördragsamhet bland Guds folk i en samtid som tycks präglas av ökad polarisering – ett ämne även jag tidigare tagit upp i aktuell tidning och som inte minst återaktualiserades i samband med tongångarna rörande Immanuelkyrkan i Örebros processer.

Jag tror i likhet med initiativtagarna till aktuell bönekonferens att vi måste göra upp med och omvända oss från den mobbningskultur som finns bland oss och i stället verka för att det teologiska samtalet kan föras med ett gott tonläge, utan att ta till personliga påhopp eller göra billiga retoriska poänger bara för att få hejarop från likasinnade.

Men det är någonting som skaver då jag i Dagens artikel noterar att det eskatologiskt överhettade nätverket Norden 7:14 står med som arrangör, sida vid sida med bönenätverk med koppling till Svenska kyrkan, Pingst respektive Frälsningsarmén.

Självklart ska Norden 7:14 välkomnas tillbaka in i den kristna gemenskapen om de så önskar, men kan detta verkligen ske helt utan omvändelse?

—  PO Flodström

Norden 7:14 är en rörelse som inte drar sig för att kalla sina trossyskon på bland annat den kristna nyhetstidningen Dagen för avfallets främsta megafoner och i ett allmänt uppskruvat tonläge talar de gärna nedlåtande om andra kristna. Något som inte minst manifesterades på deras senaste bönekonferens Nordens kallelsestund (2020).

Själva refererar de till sig som en bedjande gräsrotsrörelse, fristående från Sveriges kristna råd och påvens inflytande, som ropar till Gud för Sverige utifrån löftet i 2 Krönikeboken 7:14: “och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.”

Många väljer att inte kalla rörelsens uppförande för mobbning innanför kyrkans väggar, även om det är det. Under valrörelsen 2018 åkte en av deras förgrundsfigurer, Lars Enarson, runt och profeterade att om inte den svenska kristenheten gick ned på sina bara knän och bad Jimmie Åkesson om förlåtelse och sedan såg till att Sverigedemokraterna blev det största partiet, skulle Nordens länder straffas med att bli invaderade av en rysk islamistisk antikristlig diktatur.

Jag tror på nåd och att vi måste motverka samtidens deplattformeringstendenser*, men det skaver rejält när en sådan arrangörsorganisation finns med bland namnen i ett initiativ som säger sig vilja sträva efter enhet och motverka “mobbning” inom kristenheten. Självklart ska Norden 7:14 välkomnas tillbaka in i den kristna gemenskapen om de så önskar, men kan detta verkligen ske helt utan omvändelse?

*Deplattformering: När en person eller organisation hindras att medverka, delta eller närvara i olika sammanhang med hänvisning till dennes (oönskade) åsikter.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig