Debatt

Hör ni det iranska folkets rop om frihet?

Kvinnorna och flickorna som nu demonstrerar på Irans gator är mina hjältar. De går ut tomhänta på gatorna mot fullt beväpnade män för att kriga för sina liv, skriver signaturen Negin.

Zan, Zendegi, Azadi! Kvinna, Liv, Frihet!

Mard, Mihan, Abadi! Man, hemlandet, återupprätta!

Jag som iransk kvinna och alla mina medsystrar i Iran förtjänar att få leva i frihet, precis som vilka kvinnor som helst i världen. Men vi berövades friheten för över 40 år sedan. Mullorna stal vår rätt till självständighet just för att vi var kvinnor. Slöjan var inte längre något val utan ett måste för att få existera och röra sig i samhället. Följt har fyra årtionden av förtryck, av hårdhänta moralpoliser som vakat över att vartenda hårstrå dolts tillräckligt, av förnedrande lagar som gör kvinnors vittnesmål bara hälften så mycket värda som en mans. Exemplen kan mångfaldigas.

Iranska kvinnor förtjänar respekt, självständighet och frihet. Inte att jagas och dödas. Iranska flickor förtjänar en framtid där de själva få styra sina egna liv. Kvinnorna och flickorna som nu demonstrerar på Irans gator är mina hjältar. De går ut tomhänta på gatorna mot fullt beväpnade män för att kriga för sina liv, men de grips på ett brutalt sätt, förnedras, torteras, våldtas och dödas.

Nu får det räcka!

Så många flickor i Iran längtar efter att få känna hur det känns att få leva ett normalt liv utan att vara förtryckta bara för att de är kvinnor. De vill inte vara andra klassens medborgare. De vill leva ett fritt liv och inte det kringskurna liv som deras mödrar tvingats leva.

Jag vädjar till statsministern och utrikesministern att omgående och kraftfullt reagera mot det som händer. Och inte bara med ord utan handling.

—  Negin

Jag har aldrig tidigare inspirerats av eller känt så mycket stolthet över att vara kvinna som jag gör när jag ser våra modiga iranska kvinnor som trots risken att bli dödade står upp för sin frihet. Inga feminister i västvärlden kommer ens i närheten. Och vet ni vilka som stod upp först och gav stöd till dessa iranska kvinnor i deras kamp? Det var modiga afghanska kvinnor, i talibanernas Afghanistan, kvinnor som saknar stöd och trygghet och som vet att deras ställningstagande kan kosta också deras liv. Afghanska kvinnor förtjänar också respekt, självständighet och frihet.

I Iran ställer sig nu också så många män, fäder och bröder upp och stödjer de iranska kvinnornas kamp. De har sett hur deras systrar, mödrar och fruar under så många år fått lida, och de ger dem sitt fulla stöd.

Den islamiska regimen i Iran anstränger sig för att stänga ner mobilnät och internet för att begränsa möjligheten att dokumentera de brott mot mänskliga rättigheter som sker i landet i dag. Men en del övergrepp läcker ut.

Demonstranter, unga flickor som öppet visat sitt motstånd, skjuts och mördas. Irans bästa studenter, unga intellektuella som hyllats som genier, har fängslats efter att de protesterat mot vad som pågår och satts i det ökända Evinfängelset i Teheran. Där sitter nu hundratals unga kvinnor och män i isoleringsceller tillsammans med andra politiska fångar. En av dem är Ahmadreza Djalali, svensk-iransk läkare och forskare som är dömd till döden för spioneri. Han har suttit fängslad i Evinfängelset sedan 2016.

I lördags kväll började Evinfängelset brinna. Uppgifter har spridits om att det hörts skjutningar innanför murarna. Många bedömare tror att regimen själv har anlagt branden. Än vet man inte hur många som har dött, men sannolikt är det många.

Det är en humanitär katastrof, det som pågår i Iran just nu. Världen måste börja agera. Västvärlden måste sluta förhandla med denna blodtörstiga diktatur. Men för så många av världens länder verkar doften av olja lukta starkare än det iranska folkets blod som flyter på gatorna. I Sverige har vi precis fått en ny regering. Jag vädjar till statsministern och utrikesministern att omgående och kraftfullt reagera mot det som händer. Och inte bara med ord utan handling. Börja med att stänga den iranska ambassaden i Stockholm!

Av oss exiliranier finns så många som har varit rädda för att höja rösten eftersom vi, trots att vi bor i väst, inte heller här känt oss trygga. Iranska regimens lobbyister och agenter har smugit sig in i våra samhällen och spridit skräck. Länge har vi känt oss som fåglar i en bur på grund av regimens hot. Men nu räcker det! Vi är många nu som inte tänker låta oss tystas och vi ska tillsammans med våra iranska syskon kämpa för ett fritt Iran. Vi vill höja vår röst och stödja det iranska folkets kamp för frihet. Deras frihet kommer i sin tur också ge trygghet för oss här.

Vi exiliranier gör allt i vår makt för att sprida information och göra det vi kan göra. Men det måste ske ett mirakel för att rättvisa och sanning återigen ska kunna råda i ett så sårat och drabbat land som Iran. Vi kristna iranier står på ordet i Jeremia 49:34-39: “Jag ska sätta upp min tron i Elam (Iran)”. Till alla som delar vårt hopp och vår tro på en Gud som kan göra just mirakel vädjar vi om förbön. Stöd oss i denna svåra tid.

Irans regering påverkar tryggheten i hela Mellanöstern och det är viktigt att denna islamiska regim störtas. För Irans folks frihets skull, och för omvärldens.

Må det iranska folkets rop inte tystna förrän orden blivit verklighet:

Zan, Zendegi, Azadi!

Mard, Mihan, Abadi!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig