Debatt

Hög tid att du blir vän med din egen död

Planera allt praktiskt runt omkring så det blir lättare för anhöriga i deras sorg och saknad, skriver Peter Kujala.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

De flesta skyr tankar om döden, särskilt sin egen kommande död. Kanske är detta vanligare i dag än förr – döden är i större utsträckning undangömd för oss. I dag är vi ovana vid att människor dör i vår närmaste krets. Förr i tiden levde olika generationer i större utsträckning tillsammans och man såg döden oftare – människor drog sina sista andetag hemma i husen och inte på något avlägset sjukhus.

Snart är det Allhelgona, helgen då vi minns våra döda. Ta vara på det tillfället att våga prata med dina närmaste om döden, och att bearbeta och komma överens om allt runt omkring var och ens kommande död. För döden närmar sig oss alla och kan dyka upp plötsligt och oväntat.

Jag vill inte skrämmas, bara uppmuntra dig att “ha frid” och vara förberedd. Du kan förstås bara bli vän med din död om du har det rätt ställt med Gud, alltså “frälst” som vi kristna säger, vilket jag nu hoppas att alla vinnlägger sig om att vara. Kom ihåg att döden är en övergång till det verkliga livet, hemma i himlen. Be och fäst ditt hjärtas blick på Jesus som sa “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör” (Joh 11:25).

Många andra har leende omfamnat döden i frid, då de liksom sett sin älskade Jesus stå med öppen famn.

—  Peter Kujala

Jag har följt flera människor i “den sista resan”, tagit hand om dem vid livets slut som en del av min yrkesutövning. Det finns olika sorters dödar. Vissa tar sista andetaget med ro, ja, även med ett leende, medan andra gör det i extrem oro och dödsångest. Rent fysiskt går döden till så att hjärtat ger upp, det blir ett allra sista hjärtslag och därpå ett sista andetag. Blodtillförseln med syre och glukos kan inte nå hjärnan vars funktioner därför upphör och den fysiska medvetenheten slocknar. Kroppen börjar bli kall och muskler slappnar av, likstelheten kommer senare.

Och det märks att det är tomt, något har lämnat denna kropp, ett skal återstår.

De jag följt som mött döden i frid och trygghet, ja närmast längtan, har varit varmt troende. De har jublat i sin dödsbädd vid följande bibelställe: “‘Döden är uppslukad och segern vunnen.’ ‘Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:54-57). Jesus besegrade alltså själva döden, för att ge evigt liv.

Många är de starka och stolta som vid dödsbädden blivit så ynkliga och kvider i skräck inför det sista hjärtslaget. Många andra har leende omfamnat döden i frid, då de liksom sett sin älskade Jesus stå med öppen famn, välkomnande dem till evighetens boningar ovan där, till himlens härlighet där ingen mer smärta plågar dem, inga sorger och besvär jagar eller mörka moln tynger.

Bli alltså vän med din egen död. Självfallet är det obeskrivligt smärtsamt när anhöriga dör, men prata om det och förstå att ni snart återförenas och då aldrig mer ska skiljas åt. Planera allt praktiskt runt omkring så det blir lättare för anhöriga i deras sorg och saknad.

Jag vill avsluta med att berätta om ett tillfälle då jag höll handen på en döende kristen. Hon hade långa andningsuppehåll och var i en sorts dvala, bara halvt vid medvetande. Jag bad tyst inom mig för henne, och just då slog hon plötsligt upp ögonen och tittade på mig med ett stort leende. Det var som tiden stod stilla och evigheten redan sänkte sig över rummet. Den glädjen och friden hon utstrålade i det ögonblicket glömmer jag aldrig. Kort därefter tog hon sitt sista andetag, handen blev slapp och kall. Hon var inte längre där, döden var besegrad.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig