Debatt

Församlingen är i olika tider mer eller mindre långt ifrån Guds tanke och vilja

När troende människor sviker och lusten att stå kvar i en församlingsgemenskap är svag behöver vi behöver hållbara motiv för att tillhöra en kristen församling. Motiv som är större än oss själva, skriver Björne Erixon.

Listan kan göras lång av moderna invändningar mot att tillhöra en församling. “Vad får jag ut av att tillhöra en församling eller besöka en gudstjänst?”, “Jag vill tro på mitt sätt och inte lita på gamla traditioner.” Själv har jag brottats med dessa frågeställningar sedan tidig ungdom – ibland hetare och mer närgånget, andra tider vilade jag i en kristen övertygelse: Att vara kristen är att vara det med andra, trots och mitt ibland brister och synder bland gudsfolket. Jag har även levt nära människor som haft stor tveksamhet när det gäller att tillhöra en kristen församling.

Bibeln och kyrkohistorien ger oss rikligt material som beskriver gudsfolkets svek och avfall. Det stora och förunderliga är att mitt i all bråte – all trolöshet och synd – bär Guds barmhärtiga trofasthet när han genom profeter och olika händelser kallar folket till omvändelse och upprättelse.

När troende människor sviker och lusten att stå kvar i en församlingsgemenskap är svag behöver vi hållbara motiv för att tillhöra en kristen församling. Motiv som är större än oss själva. Grunden för församlingens existensberättigande ligger inte i henne själv. Den finns i Gud. Det blir min utgångspunkt för hur jag tänker kring kyrka och församling. Förhoppningsvis kan det bilda en hållbar grund för mitt liv och andras liv, mitt i en församling.

Ett motto, som följt mig under många år och som jag försöker leva efter, är kritisk solidaritet.

—  Björne Erixon

Kristen tro berättar om en treenig Gud, grunden för kyrka och församling. Denna tro kan ge bärande motiv för att vilja tillhöra en kristen församling. De håller över tid och utmanar våra växlande behov.

Så här kan motiven, kort, beskrivas, utifrån tron på en treenig Gud:

Gud Fadern är skapare och upprätthållare av allt liv – detta bör återspeglas i den kristna församlingen. Församlingen är tänkt att vara “hela livets kyrka”, det vill säga: Guds vilja ska gestaltas på varje livsområde med rättfärdighet, rättvisa och omsorg om allt levande. Profeter i Gamla testamentet bekräftar detta. Församling och kyrka utmanas att gestalta Guds närvaro som en enande kraft och verklighet, mitt i en vilsen och tvetydig värld. Över generationsgränser och åsiktsyttringar av olika slag. I församlingen kan vi ana en verklighet större än oss själva.

Eftersom Jesus, enligt kristen tro, är Gud inkarnerad – det vill säga: han blir en sann människa – bör församlingen åskådliggöra Jesus liv. De fyra evangelierna är en god grund. Jesus Kristus som frälsare och försonare blir en viktig motivation för att leva tillsammans som lärjungar i hans församling. Hur gestaltar vi försoning och förlåtelse i vår församling?

Gud den helige Ande, den tredje personen i gudomen, är livets, kraftens och hoppets närvaro i kyrka och församling. Anden är den som gör kristet liv möjligt i kyrka och församling. Som troende behöver vi Andens närvaro för att växa och stå stadigt, och vi gör det tillsammans. Det är ytterligare ett motiv för att tillhöra en församling.

Man skulle kunna säga att församlingen har två verkligheter: Den ena är övernaturlig – det är Guds den treeniges närvaro som formar och leder hela församlingen. Den andra verkligheten vill jag kalla empirisk, det vill säga synlig, historisk och därmed bristfällig: Församlingen är i olika tider mer eller mindre långt ifrån Guds tanke och vilja. Därför är församlingen ständigt i behov av och har möjlighet att omvända sig till Gud.

Denna dubbelhet, denna tvetydighet, mellan det övernaturliga och det bristfälliga genomsyrar gudsfolkets hela historia från Mose intill våra dagar. Därför blir ofta uppmaningen i de bibliska texterna: Omvänd er! Där ser vi Guds oerhörda tålamod och trofasthet mot sitt folk. Också för kristna församlingar i dag. Fortsätter vi stå tillsammans kommer Gud fortsätta arbeta med och i sin församling.

Det finns självklart fler motiv till att vara med i en församling än dem jag nämnt – vårt behov av gemenskap, mognad, att vara en del av församlingens viktiga roll att i samhället ge vidare Guds kärlek är bara några exempel.

Men om och när vi ser brister och synder i församling och kyrka och kanske därför förlorar motivationen att tillhöra en kristen församling, behöver vi påminna oss om grunden för församlingstillhörighet: En treenig Gud ger motiv – bortom alla kyrkans fel och brister. Det är tillräckligt för att fortsätta tillhöra en församling. Trots allt.

Men ett motto, som följt mig under många år och som jag försöker leva efter, är kritisk solidaritet. Det mottot utmanar mig, sporrar mig och hjälper mig att söka realism och bärande motiv för att tillhöra en kristen församling, mitt i hennes fel och brister.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig