Den kristna tron har blivit något i första hand för intellektet

Vad har en katolsk eller ortodox mässa och en karismatisk lovsångskonsert gemensamt? Jo, färg, ljus, rök, ljud och rörelse! Dessutom med Gud i centrum.

I Dagen har det under året varit en viktig debatt om kulturens roll i kyrkan och gudstjänsterna. Nu senast genom Daniel Röjås debattartikel (Dagen 1/11) med fokus på musik, poesi och konst. Tidigare genom konstnären Janeric Johanssons artikel Konsten är osynliggjord i frikyrkan i vilken han efterfrågade att kristna konstnärer skulle få en tydligare plats i gudstjänsten och konsten en plats i kyrkorummet.

För mig har evangeliets spridning varit en central fråga genom många år. Frågorna som då måste ställas är: Vilka mötesplatser behövs? Vilket “språk” ska vi använda? Vilka former behövs? Daniel Röjås har i sin artikel givit exempel på flera olika former av uttryck som speglar Gud och Guds skönhet i skapelsen: Musiken, litteraturen, konst och scenkonst. Exemplen visar på den stora mångfald som Gud format.

I kyrkans historia, sedan dess äldsta tid, har man varit medveten om vikten av dessa former. Ibland har det till och med blivit en strid kring vilka uttryck som är rätta och tillåtna. Som protestantisk svensk, i likhet med majoriteten i Sverige, har jag präglats av att det centrala i en gudstjänst är Ordet och dess förkunnelse och uttolkning. Bilder, musik och andra kulturformer har varit underordnat Ordet.

Den dag som vi tar detta på allvar och ger utrymme för alla dessa gåvor i kyrkans och våra egna liv kan vi se att evangeliet når ut till betydligt fler än vi i dag har kontakt med.

—  Agne Furingsten

Vilka konsekvenser får detta? Det lyfter fram den kristna tron som i första hand något för intellektet. Känslor, praktiska inslag, diakoni och estetiska upplevelser sätts i andra hand. Den stora mångfald som vi kan se i Guds skapelse reduceras till att bara vara komplement till den intellektuella tron. Detta trots den stora mängd exempel, också från Bibeln, som Daniel Röjås så förtjänstfullt lyfter fram. Varför har det blivit så?

En av orsakerna till detta är effekterna av reformationen i Sverige som skedde på 1500-talet. I ivern att komma till rätta med de avarter som då förekom i Katolska kyrkan kastade man ut även sådant som gav “vanliga” människor en möjlighet att förstå kristendomens viktiga budskap. Vid den här tiden var de flesta svenskar analfabeter och kunde inte läsa Bibeln på egen hand. De fick i stället Bibelns budskap till sig genom prästens förkunnelse, kyrkans liturgi, kyrkmålningarna, altarskåpen och musiken. När kyrkmålningar målades över och altarskåpen togs bort och ersattes av enklare utsmyckning förlorade man språket som fram tills dess talat till dem och påmint dem om viktiga delar av den kristna tron.

Den anglikanska kyrkan valde en annan väg vid reformationen. Man behöll merparten av bilder, liturgi, kläder och rökelse som gav icke läskunniga fortsatt tillgång till Bibelns budskap på deras språk, även om man reformerade den teologiska basen. Det gav den anglikanska kyrkan en mångfald av språk i kontakten med människorna.

[ Daniel Alm: ”Vi har haft en för smal syn på konst” ]

Vad kan vi då lära oss av den kristna historien? Vad kan olika kulturformer bidra med i våra gudstjänster och i våra kristna liv? Jag vill ge några tankar för en fortsatt viktig diskussion:

1. Som människor är vi olika, något som också avspeglar sig i hur vi kan ta emot evangeliet. För en del sker det främst genom ord, för andra genom bild, ljud, drama, dans, dofter och rörelse.
2. Vi är beroende av olika kulturformer för att må bra.
3. Gudstjänstrummet kan bidra till att öppna oss för evangeliet genom arkitekturens språk och genom bilder.
4. Gudstjänsten kan berikas genom att Ordets förkunnelse i läst och talad form kompletteras med musik, drama, dans, medveten liturgi och ljud och ljus.
5. Ordets förkunnelse kan innehålla ett bildspråk som knyter an till dofter, bilder, klanger och former.

Avslutningsvis vill jag återkomma till min inledande fråga: Vad har en katolsk och ortodox mässa och en karismatisk lovsångskonsert gemensamt? Det kan tyckas som en paradox att det finns likheter, men bakom dessa olika gudstjänstformer finns att de talar till alla sinnen och inte bara till intellektet.

Min absoluta tro är att vi i våra gudstjänster och i våra kristna liv behöver inse att Gud inte bara är en gud för vårt intellekt utan också en Gud för den fantastiska mångfald som den kristna församlingen och vi som individer är. Den dag som vi tar detta på allvar och ger utrymme för alla dessa gåvor i kyrkans och våra egna liv kan vi se att evangeliet når ut till betydligt fler än vi i dag har kontakt med.

[ ”Skönheten var avgörande för att jag skulle fortsätta vara kristen” ]