Kyrkans nya kungstanke - mångfalden - segrade i kyrkomötet

Med glädje tar jag och många andra emot budet att motion 83, som föreslog att präster som inte viger par av samma kön skulle kunna avkragas, inte vunnit bifall i kyrkomötet. Det är en seger för mångfalden, som i så många sammanhang hålls fram som kyrkans nya kungstanke.

I en mångfald värd namnet finns nämligen plats för olika åsikter. Det finns plats för olika fromhetstraditioner och olika sätt att manifestera sin tro. Det handlar inte bara, som debatten många gånger har velat få oss att tro, om ett litet antal präster som envist håller fast vid Bibelns bud om att äktenskapet är för man och kvinna. Kring varje sådan präst finns en församling, en skara människor – ibland kallade lekfolk – som är av samma uppfattning som sin herde.

Dessa människor har funnit Jesus och sitt andliga hem i en församling i Svenska kyrkan. Och de vill vara kvar där. I en kyrka, som hävdar mångfald, kan de vara det. Tillsammans med sina präster kan de få fira gudstjänst på det sätt de önskar.

En kyrkosplittring är för tillfället avvärjd och jag kan fortsätta att stolt hävda, att i min kyrka råder mångfald. På riktigt.

—  Maria Löfberg

I arbetet med handboken under 2010-talet var detta den absolut vanligaste formuleringen när vi skulle utvärdera: Kan ni fira gudstjänst så som ni önskar? Hur har denna till synes självklara mångfaldstanke kunnat tippa över i att en gudstjänstfirande församling, och en präst som vill hålla sig till den ena av Svenska kyrkans accepterade (och i den världsvisa kyrkan enda) syn på äktenskapet, ägnar sig åt att diskriminera?

[ Frågan om vigselkrav kommer att komma tillbaka ]

Det finns ju ett överflöd av präster som gärna viger samkönat, och med dagens stora, sammanslagna enheter är problemet som hållits fram som diskriminering obefintligt. Precis som ärkebiskop emerita Antje Jackelén sa, något parafraserat: Problemet finns inte, så varför försöka laga en grej som inte är trasig?

Nu har kyrkomötet dock beslutat att för närvarande råder mångfald i Svenska kyrkan. Mångfald på det sättet att även människor som inte är intresserade av nya tolkningar av bibelordet fortfarande kan hitta präster som inte heller är det. En kyrkosplittring är för tillfället avvärjd och jag kan fortsätta att stolt hävda, att i min kyrka råder mångfald. På riktigt.

[ Dokument: ”Hade jag hetat Anton och inte Antje så hade det varit annorlunda” ]