Vi har under den senaste tiden sett hur rädslan breder ut sig och får fäste. Rädsla för att främmande stater ska attackera landet och att främmande människor ska attackera individen. Rädsla för dem som kommer från en annan del av vår jord och för det som är annorlunda.
Rädsla för virus både bland människor, djur och datorer. Rädsla för att bli stående utan värme, mat och vatten. Rädslan får oss att bygga murar runt oss själva och det vi äger. Rädslan får oss att tro på rykten. Rädslan får oss att tappa mod och hopp och tro att vi är maktlösa.
Som kristna är vi inte immuna mot rädsla, och ska inte heller vara det. Rädsla har en viktig funktion. Vi är utrustade med ett nervsystem som ständigt skannar av omgivningen för att registrera fara, och fara får oss att agera för att söka trygghet och skydd.
Men om vi inte finner trygghet är det risk för att rädslan biter sig fast och vi ser faror överallt. Världen upplevs som en farlig och hotfull plats. Och blir en farlig plats. För en värld som styrs av människor i rädsla blir farlig.
Man kan tänka att vi inom oss har en motor som kan köras med två sorters bränsle: rädsla eller glädje. När drivmedlet är rädsla tolkar hjärnan in att andra gör saker för att göra mig illa. Jag upplever mig hotad och går snabbt i försvar eller till attack, eller undviker andra. Jag blir rädd för att inte få höra till och för att inte få mina behov tillgodosedda. När vi människor agerar utifrån rädsla respekterar vi inte andras gränser, vi tar inte ansvar för våra handlingar och vi blir ofta kontrollerande.
Det mesta vi hör och ser på nyheter och omkring oss försöker fylla vår bränsletank med rädsla. Valdebatten och de efterföljande politiska utspelen visar gång på gång vilken makt rädslan har fått och hur rädslan styr. Vi lever i ett samhälle som alltmer drivs av rädsla.
Det som är nytt och annorlunda upplevs som farligt. Samhället som håller på att förändras till något vi inte känner igen. Men också det som blir för stort för att greppa – klimathotet, världsläget, kriminaliteten. Även i våra församlingar kan rädslan få fäste. De kartor och kompasser vi tidigare använt oss av fungerar inte längre.
Sträck ut din hand till den som behöver någon att hålla i! Bli en trygghet för den som är rädd.
— Ulrika Ernvik
Rädslan får grepp om oss om vi inte finner trygghet någonstans. En trygghet som vi kan navigera utifrån och återkomma till. Rädslan får grepp om oss om vi glömmer bort att vi lever i en Hosiannatid. Ordet Hosianna är ett rop på hjälp! “Hjälp oss!”
I en mer direkt översättning skulle det låta “Ordna räddning åt oss!”. Men Hosianna betyder också “Hurra!”. För när hjälpen äntligen kommer kan vi ropa “Hurra! Nu kommer räddningen!”. Ropen på hjälp blir till jubel.
Som kristna har vi en uppgift att påminna varandra och världen om att hjälpen är på väg, och att det därför är möjligt att finna trygghet mitt i det som är osäkert, hotfullt och skrämmande. Vi bär på en visshet om en Gud som är närvarande och en befriare som ska komma åter. Därför kan vi känna oss trygga mitt i det som är. Vi behöver inte kontrollera eller gå till attack. Vi behöver inte värja oss mot det som är nytt, stort eller svårt. Vi behöver inte skylla ifrån oss eller överträda andras gränser.
[ Victoria Vasquez: Fel syn på hoppet gör oss handfallna i stormen ]
Hosiannatiden är inte en passiv väntan på Befriaren, på att hjälpen ska komma. Hosiannatiden är en tid av förberedelse, för att bereda väg för Befriaren. Vi har en uppgift att skapa utrymme. Att röja.
Som Jesus röjde utanför templet kan vi också säga ifrån och säga stopp. Röj undan rädslan och gör plats för glädjen! Gör plats för livet, kärleken, skapelsen, det goda – och röj undan det som vill förstöra och förinta. Sträck ut din hand till den som behöver någon att hålla i! Bli en trygghet för den som är rädd.
Rädslan får inte ta greppet om oss och styra oss. Låt oss i stället välja glädje. För att vi kan! Hosiannatiden är en inbjudan till oss att tanka med glädje. Hos Gud. Hos varandra. I naturen. I kreativitet. I sång och dans. Var tacksam, nyfiken och förundras! Var uppmärksam på skönhet, värde och resurser där andra inte ser det. För in glädje i möten med andra!
[ Tio julalbum som kan lyfta ditt julfirande ]
Vi lever i Hosiannatiden! Inte bara innan jul och påsk – utan hela tiden. Där vi får ropa “Hjälp!” och “Kom, Herre kom!”. Men där vi också vet att han redan har kommit, och har lovat att komma igen.
Därför får vi också ropa “Hurra!”. Befriaren är på väg. Gud är med oss. Det ger oss kraft att säga ifrån, störa ondskan och skaka om rädslan, skapa trygghet och sprida glädje. Det ger oss mod att leva mitt i det som är okänt och nytt, att möta världen med en trygg famn och att se på dem vi möter med glada ögon. Hosianna!
