Debatt

Den som inte berörts av missbrukets helvete kan inte förstå vad det innebär

Slutreplik. Några tycker att alkohol i kyrkan inte är bra, men är å andra sidan bestörta över att till exempel behöva avstå från alkoholen i andra sammanhang. Det är en vämjelig ryggradslös hållning, skriver Ingvar Nilsson.

Kommentarerna till insändaren jag skrev i syfte att väcka till eftertanke i de kristna leden vad gäller alkoholförtäring i den kristnes liv, i och utanför hemmet, bland barn och i den kristna gemenskapen, har varit både hätska och mycket medkännande.

Jag framhöll kraftigt att för oss som bekänner oss som kristna är det bästa att välja en helnykter hållning. Jag beskrev min hållning till alkohol och droger med erfarenhet av mina egna upplevelser samt vägen till upprättelsen med helt nya förutsättningar i ett helt nytt liv i Jesus Kristus.

Några av kommentarerna på mitt påstående att helnykterhet är att ta ansvar för sin broder lyder: “Det måste vara världsrekord i egoistisk livsåskådning. Du vill att alla andra människor ska anpassa sina liv efter dig.” Eller: “Ingvar (och likasinnade) sätter sig själv på en skyhög piedestal där hans totala avståndstagande till just sin drog (alkohol) är det som är det fina, det rätta och riktiga. [...] Så sitter de där på sin piedestal, med sin pressade skjorta, vattenkammade sidbena, putsar sin gloria och undrar varför kristendomen inte är attraktiv för den breda massan av svenskar.”

En viss insikt och eftertanke måste väl ändå många vittnens utsagor ge.

—  Ingvar Nilsson

Några tycker att alkohol i kyrkan inte är bra men är å andra sidan bestörta över att till exempel behöva avstå från alkoholen och känna skuld när man dricker utomlands eller efter jobbet med arbetskamraterna.

En sådan hållning imponerar inte på mig, på vilket område av våra liv det än gäller. Det är en vämjelig ryggradslös hållning som bara tyder på behovet av att växa upp till manlig eller kvinnlig mognad i en principfast karaktär.

Ja, så kan man bli bemött av bekännande kristna i dag sedan man anförtrott läsekretsen sin livsberättelse om vad Jesus har gjort i mitt liv och samtidigt markerat vad jag anser beträffande alkohol och droger. Glad blir jag inte! Samtidigt inser jag att människor som inte berörts av missbrukets helvete inte kan förstå vad det innebär. Men, en viss insikt och eftertanke måste väl ändå många vittnens utsagor ge.

Var finns respekten i kommentarer likt dessa för de tusentals män och kvinnor som antingen lever kvar i eller som tagit sig ur missbrukseländet, eller de tusentals föräldrar, syskon och anhöriga i detta land som haft eller har ett eller flera barn som hamnat i drogernas grepp?

I decennium efter decennium har man i sin totala hjälplöshet kämpat för att barnen ska kunna bryta sig ur drogernas tyranni, en strid som i de flesta fallen förlorats. Dessa hårt drabbade anhöriga talar om att de framlevt sina liv som levande döda.

Jag är glad att jag efter min artikel även fick flera goda telefonsamtal och kommentarer som väger upp. Framför allt från en broder som kämpat större delen av sitt liv för sina båda äldre bröder som tidigt hamnade i alkoholmissbruk. Han berättade att han ofta levde med bröderna, försökte stötta och lindra, många gånger då de genomgick tredje gradens delirium (alkoholpsykos). Bröderna fick han till slut jordfästa. Det samtalet slutade med att vi grät tillsammans i Guds närvaro.

Fler artiklar för dig