Svenskar är häpnadsväckande naiva inför allt som försvaras med yttrandefrihet

Nej, yttrandefriheten ger oss inte tillåtelse att göra eller säga vad vi vill. Som kristen är detta uppenbart varje gång som vår rätt att sprida evangeliet blir ifrågasatt. Vi kan bli ifrågasatta på jobbet bara för att vi bär ett kors om halsen.

Svenskar verkar vara så rädda för att bli påverkade av religiositet att de hellre bor nära ett fängelse än ett religiöst centrum, enligt en ny undersökning. Lagen verkar inte gälla lika för alla när yttrandefriheten debatteras. Någras rättigheter blir försvarade samtidigt som andras motarbetas. Oftast påstås det att yttrandefriheten ger oss rätt att säga vad vi vill, men detta är fel.

Nu har frågan återigen blivit aktuell efter att en docka föreställande Turkiets president Erdogan hängdes upp utanför Stockholms stadshus. Flera regeringsföreträdare gick ut med fördömanden av handlingen, men blev snabbt uppläxade av experter.

Ett exempel är yttrandefrihetsexperten Nils Funcke som citerades i flera medier. Han gick ut med att statsministern borde ”knipa igen” då denna sorts opinionsyttring är tillåten i Sverige. Men Funcke uttalar sig med en begränsad palett. Han verkar omedveten om de delar i brottsbalken som säger helt annat. Att hänga en docka som föreställer en politiker, att bränna den svenska flaggan eller elda upp Koranen är ett brott mot staten genom uppvigling (16 kapitel 5 § brottsbalken).

Men hur behjärtansvärda motiven än är så får vi inte runda brottsbalken.

—  Per Cederberg

Under årens lopp har vi vant oss vid att se bilder på folkmobbar som eldar upp USA:s flagga eller hänger dockor som föreställer den amerikanska presidenten. Detta har skett i andra länder och jag tror inte att någon av oss har tvivlat på att aktionerna har utförts med andra avsikter än att få folkmassorna att engagera sig i motståndet mot USA, och att utöva våld. Av denna anledning är det med en häpnadsväckande naivitet som vi i Sverige har försvarat motsvarande handlingar när de under senare tid har utförts också i Sverige.

Åklagare Lucas Eriksson lade ner ärendet som kom in med anledning av Erdogan-dockan. Orsaken var att ärendet hade anmälts som ett förtal, och till det räckte inte bevisningen. Några spekulationer om andra åtalsgrunder gjorde inte Eriksson. Förmodligen är händelsen alldeles för känslig för honom att hantera just nu med anledning av Sveriges Nato-ansökan.

[ Claes Brandén: Får ett medlemskap i Nato kosta vad som helst? ]

Yttrandefriheten är en grundsten i den svenska demokratin och måste försvaras med alla tillgängliga medel. Det är kanske därför inte så konstigt att skygglapparna åker på under debatten. Men hur behjärtansvärda motiven än är så får vi inte runda brottsbalken.

Låt oss inte skapa en grogrund för att utföra brottsliga gärningar. Uppvigling innebär att någon sprider meddelande till allmänheten som uppmanar eller försöker förleda andra att till brottslig gärning, ohörsamhet mot myndighet eller medborgerlig skyldighet. Det är dock inte ofta som lagen har tillämpats i Sverige, vilket har fått följden att vi tror att vår yttrandefrihet ger oss tillåtelse att säga vad som helst.

Om någon glorifierar brottsliga handlingar borde dessa fällas av lagen. Det finns faktisk en hel musikgenre som gör just detta. Gangstarap är i dag fullt accepterad och deras musik recenseras av de flesta tidningar. Detta trots det klockrena åtalsärendet mot artisterna.

När den högerextrema politikern Rasmus Paludan utförde sina omtalade koranbränningar gjorde han det trots tidigare erfarenhet om att resultatet blir våldsamt. För mig är det uppenbart att hans handlingar inte borde ha skydd av lagen om yttrandefrihet, utan i stället bör ses som en planerad uppvigling.

Det är däremot mer tveksamt hur lagen ser på att den oberoende socialistiska tidningen Flamman har utlyst en satirtecknartävling med president Erdogan som måltavla. Att häckla politiker ingår i en demokratis möjliga uttryck. Vilka bidrag som tidningen därefter väljer att publicera kan däremot bli underlag för ett uppviglingsärende.

[ Frida Park: Tro inte annat än att även kristna upprörs när det heliga kränks ]

Den brittiska författaren Evelyn Beatrice Hall skrev citatet ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.” När världens demokratier under senare år allt oftare har satts under attack blir citatet högaktuellt att diskutera. Hur ska vi skydda vår yttrandefrihet utan att sanningen och demokratin går under?

Kristna i Sverige får allt oftare uppleva krafterna som vill begränsa våra möjligheter att sprida evangeliet. Det blir därför allt viktigare för oss att våga stå upp och kämpa för våra lagstadgade rättigheter.

Vi har rätt att försvara och tala om vår tro. Låt oss ta på oss villighetens skor som dammar i garderoben. Men låt oss inte tala med hat i munnen. Agera i stället som goda föredömen, så att andra ser det goda vi gör och därför börjar hylla Herren.

[ Svenskar vill hellre bo granne med fängelse än med “religiöst centrum” ]