Låt mig rikta ett tack till Fredrik Lindé som hjälper oss att lyfta fram frikyrkornas rika historia, såväl genom debattartikel i Dagen som i den utmärkta filmen om Frikyrkans historia. Så låt oss påminna oss om hur det gick till när det första baptistförsamlingen bildades på svensk mark.
När mörkret började falla den 21 september 1848 vandrade en liten grupp människor ner till stranden vid Vallersvik i Halland för att hålla dopgudstjänst. Det var från början åtta män och kvinnor som kommit till insikt om att de ville döpas genom nedsänkning i havet, men när höstkylan blev svårare var det slutligen fyra män och en kvinna som klev ner i Kattegatts vatten.
Dopförrättare var baptistpastor AP Förster som kallats in från Danmark för att medverka i denna, vid den tiden, illegala handling. Därefter gick de i samlad tropp till gården Borekulla, en av de nydöptas hem, för det första församlingsmötet och för att fira nattvard tillsammans.
Och ja, planering för hur 175 år den 21 september 2023 kommer uppmärksammas pågår.
— Karin Wiborn
I församlingsmötet antogs ett antal artiklar som har kommit att kallas Borekullabekännelsen. Sjömannen Fredrik Olaus Nilsson, som också valdes till församlingens föreståndare, var initiativtagare och författare till de femton artiklarna som sammanfattar den baptistiska tron och läran, med starka intryck från det tyska baptistsamfundet.
I artikel 10 om ”Herrans församling” står de revolutionerande orden som gör att denna händelse är demokratins vagga i Sverige. ”På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så långt det sig göra låter, genom röstning avgöras. Vid röstning har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom de härvid anförda rösternas pluralitet.” Den första demokratiska sammanslutningen i vårt land föddes. Kvinnor och män, oavsett social status, gavs lika röst.
Visst är det värt att firas och jag håller med Lindé om förvåningen över frikyrklighetens totala frånvaro vid firandet av den svenska demokratin 100 år som inträffade för ett par år sedan. Frikyrkligheten ligger alltså 73 år före.
Den lilla församlingen i Vallersvik ägnade sig åt civil olydnad och drabbades hårt av förföljelser, landsförvisning och landsflykt. Alldeles säkert sågs de som en sekt av många.
Mycket av det vi svepande kallar väckelserörelsen på 1800-talet har sin upprinnelse i samhällsklimatet. Fredrik Lindé påminner om närheten till arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Det var en tid av andligt uppvaknande ur verkliga och materiella behov. Den engelska metodistpredikanten George Scott, vars uppdrag var att själavårda sina egna landsmän som var gästarbetare i Sverige, drog stora skaror till sina möten, däribland FO Nilsson och CO Rosenius.
Inom baptismen har orden tro, frihet och gemenskap varit bärande. Den personliga tron och bekännelsen, individens frihet och frihet från staten och församlingen. Om vi tittar tillbaka på det som hänt under 175 år kan vi konstatera att vi har religionsfrihet, demokrati, en luthersk kyrka skild från staten och en större respekt för individens frihet.
I dag är det nya samhällsutmaningar. Intressant nog är den 21 september FN:s internationella fredsdag och en böndag för fred, utlyst av Kyrkornas världsråd. 1 september–4 oktober samlas världens kyrkor också kring Skapelsetid som ett initiativ att värna den skapelse Gud älskar, i år med temat Låt rätten välla fram.
När baptistförsamlingar och missionsföreningar växte fram i mitten på 1800-talet mötte andlig väckelsetid samtidens behov av social rättvisa och ett jämlikare samhälle. Våra församlingar, kyrkor och samfund i dag har att möta de behov av fred och hållbarhet för ande, själ och kropp som finns i våra samhällen och hos oss själva i dag.
Fredrik Lindé nämner splittringen inom och mellan kyrkor. Låt oss stödja varandra i arbetet för Guds rike. Det finns inspiration att hämta ur frikyrkornas historia, vad gäller relevans och samhällsengagemang likväl som spänstig förkunnelse och förkroppsligande av evangelium.
Och ja, planering för hur 175 år den 21 september 2023 kommer uppmärksammas pågår.
