Vi gör individen en otjänst om vi öppnar för medlemskap utan troendedop

Henrik Åström, vän och pastorskollega, argumenterar i Dagen den 3 mars för att pingstförsamlingar borde välkomna troende från annan doptradition som medlemmar. Samtidigt framhåller han troendedopet som en omistlig del av den pentekostala teologin och en nödvändighet för till exempel församlingsledare och pastorer.

Men eftersom Bibelns texter knyter dopet till ingången i det kristna livet, till frälsningen och till församlingsgemenskapen, innebär ett öppnande av medlemskapet för dem som är begjutna/döpta som späda eller små barn i praktiken ett erkännande av barndop som ett giltigt dop. Att förkunna troendedop som den bibliska vägen men samtidigt agera som om dop enligt annan tradition är giltigt ur bibliskt perspektiv leder just till otydlighet om dopet, vilket Åström menar sig undvika.

I Apostlagärningarna ser vi flera exempel på hur dopet sker omedelbart eller i nära anslutning till att personen i fråga kommit till tro på evangeliet. Dopet hör till ingången och initieringen i det kristna livet. Otillräcklig eller bristande undervisning kan dock leda till att troende inte låter döpa sig efter sin omvändelse, vilket var fallet med lärjungarna som döptes först efter mötet med Paulus i Efesos (Apg 19:1–7).

Pingströrelsen har kanhända överbetonat det bildliga/symboliska med dopet i en strävan efter att undvika den lutherska sakramentalismen. Men det faktum att dopet varit nödvändigt för medlemskap kan vara en indikation på att pingstvänner observerat att dopet hör samman med begrepp som frälsning och syndaförlåtelse i Nya testamentets texter.

Vi respekterar människor från andra traditioner, men tackar nej till deras specifika doptradition om vi finner att den krockar med undervisningen i Skriften.

—  David Svärd

Exempelvis läser vi i Markusevangeliet 16:16 att ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.” Här är det tron i kombination med det efterföljande dopet som leder till frälsning, men det är endast avsaknad av tron som leder till fördömelse. Orsaken till det senare är förstås att utan tro blir det inte heller något dop. Men dessutom indikerar det att tron är viktigast och att man kan undgå fördömelse även om man inte är döpt.

Dopet kompletterar och fullbordar tron då människan blir frälst. I pingstsammanhang säger vi ofta att någon blivit frälst som kommit till tro, men knappast färdigfrälst eller slutfrälst. Dopet är ett avgörande och initialt steg i frälsningen, men sedan har vi hela livet på oss att ”arbeta på vår frälsning”, enligt Filipperbrevet 2:12.

När vi säger att dopet hör till frälsningen betyder inte det att man inte kan komma till himlen utan att vara döpt – se fallet med rövaren på korset. Det betyder inte heller att man inte kan ha påbörjat ett lärjungaskap hos Jesus – jämför de odöpta männen i Efesos. Nej, vi kan observera och bekräfta tro, omvändelse och lärjungaskap hos kristna från andra traditioner! Men eftersom vi fått insikt om att det bibliska dopet till Kristus måste ske utifrån lärjungens egen tro, har vi ansvar att förkunna det och ordna våra församlingar efter detta bibliska mönster.

[ Läs tidigare inlägg | Henrik Åström: Alla borde kunna välkomnas som medlemmar i pingst oavsett dopsyn ]

Om troende har fått en felaktig dopundervisning, så är det vårt ansvar att ge en biblisk undervisning, och även att så långt som möjligt verka för att undervisningen efterlevs. Att ”öppna” medlemskapet för troende från annan doptradition är att avsäga sig en del av det ansvaret och att i praktiken säga att troendedopet inte är så viktigt som det framställs i Bibelns texter.

Dopet är ju en begravning av den gamla människan och en uppståndelse med Kristus till det nya livet, enligt Romarbrevet 6:4. Det är att låta det syndiga hos sig själv dö, det vill säga en självförnekelsens väg, vilket är förenat med en inre andlig kamp hos människan. Att ta bort det kampmomentet på vägen till rening och fördjupat lärjungaskap är att göra individen en otjänst, även om det förstås leder till en mer ”avslappnad” anslutningsprocess.

Jesus har sagt att vårt svar ska vara ja eller nej. Som hans efterföljare måste vi kunna säga ja till det som är rätt och sant, och nej till det som är fel och falskt. Vi måste kunna säga att barndop i till exempel luthersk eller katolsk praktik är något som inte överensstämmer med Bibelns undervisning. Beslutet att följa Kristus och begrava sitt syndaliv kan inte föräldrar eller förmyndare fatta åt en – det blir en kränkning av individens personliga val – utan något man själv måste bestämma sig för.

Att därför säga att man ”respektera[r] annan doptradition” i församlingen blir problematiskt. Vi respekterar människor från andra traditioner, men tackar nej till deras specifika doptradition om vi finner att den krockar med undervisningen i Skriften.

[ Äldre kvinna med Parkinson lät sig döpas - videon har blivit viral ]