Dags för Pingst att kapa banden till staten

Det är hög tid för Pingst att kapa banden till och göra sig av med beroendet av staten. Jesus och apostlarna lärde oss tydligt att vi ska be för överheten, och respektera den, men ingenstans sägs att vi ska lita på den eller gå in i en beroendeställning till densamma och låta den diktera villkoren för vår tro eller förkunnelse. Och den insikten blir särskilt viktigt när staten använder hot om indragna statsbidrag som ett medel för ideologiska påtryckningar.

För om staten får igenom sin vilja när den bara hotar med indragna bidrag finns det ingen gräns för hur långt vår anpassning kan gå när den i framtiden kommer att lagstifta för att förbjuda oss att predika omvändelse. Därför vill jag föreslå att Pingst så fort det bara går kapar banden till staten genom följande åtgärder:

• Avstå från vigselrätten. Den juridiska delen av vigseln är inte de kristna församlingarnas sak att utföra, och ingenstans i Nya testamentet sägs att Jesus eller apostlarna vigde någon.
• Lägg ner de delar av samfundet som drivs av statsbidrag, inklusive kyrkoavgiften. Endast så kan vi avhända staten ett av dess allra skarpaste vapen mot väckelsens folk: pengarna. Pingströrelsen sände förr i tiden ut fler missionärer och bedrev ett större socialt arbete än många av de andra samfunden tillsammans, och detta bekostades enbart med insamlade medel från församlingarna.
• Många pingstförsamlingar i dag saknar pastor, och utan herdar fungerar inte församlingarna som Gud har tänkt. Bara i norra Sverige känner jag till ett stort antal som saknar stadigvarande förkunnare. Om vi vågar lägga ner den del av samfundet som bekostas av statliga medel frigör vi människor som vi kan sända ut till de församlingar i Sverige som i dag saknar förkunnare.

Att älska och rädda människor är vårt uppdrag, men vi ska akta oss noga för att lita på dem eller göra oss beroende av deras pengar eller deras godkännande.

—  Robert Granat

Det är min övertygelse att detta skulle innebära att mycket stora välsignelser kan tillföras Guds folk och hålla staten borta för från oss, åtminstone för en tid, och ger oss tillbaka en större frihet att verka för människors frälsning utan statliga käppar i hjulet. På längre sikt lär tider av öppen förföljelse av Jesu lärjungar komma även till vårt land, men väckelsens folk ska inte genom en obiblisk beroendeställning till staten göra det lättare för sina motståndare.

Vi ska minnas vad Jesus sa till sina lärjungar: ”Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor” (Matt 10:16-17). En Jesu lärjunge ska inte bara vara oskyldig som en duva utan också listig som en orm, så att han aktar sig för människorna. Att älska och rädda människor är vårt uppdrag, men vi ska akta oss noga för att lita på dem eller göra oss beroende av deras pengar eller deras godkännande. Den ende vi ska lita på och vilja bli godkända av är Gud.

[ Dagens ledarredaktion: Det är kyrkorna som stöder staten inte tvärtom ]