Debatt

Glädje - inte ångest över framtiden - kan bli drivkraften till omställning

Inför ett klimathot som växer sig allt större är vägen framåt inte att gripas av ångest och vanmakt, utan att med den helige Ande som drivkraft, glädjas över att medverka till återupprättelse, skriver Daniel Alm och Sven-Gunnar Hultman.

Möjlighetsfönstret för att säkra en livskraftig och hållbar framtid för alla, är på väg att försvinna. Det visar rapporten Klimat i förändring 2023 – Syntesrapport som släpptes av FN:s klimatpanel IPCC den 20 mars.

Människan fortsätter att leva på ett sätt som värmer upp klimatsystemet. Den globala medeltemperaturen var 1,1°C högre under perioden 2011–2020 än perioden 1850–1900. Rapporten visar också att omfattande och snabba förändringar har skett i atmosfären, havet, kryosfären (den del av jordens yta och atmosfären som består av is och snö) och biosfären. Konsekvensen av fortsatta utsläpp av växthusgaser kommer att bli en ökad global uppvärmning, vilket är ett hot mot människans välbefinnande och planetens hälsa.

Effekterna av uppvärmningen är redan tydliga. Pakistan drabbades under 2022 av smältande glaciärer och ovanligt kraftfulla monsunregn, med omfattande jordskred som följd. De beskrivs som den värsta översvämningen i landets historia. Grönlands glaciärer smälter i dag 6–7 gånger snabbare än för 25 år sedan.

Australien drabbades 2020 av den mest omfattande branden någonsin. Mängder av djur dog. På Afrikas horn råder en historisk torka, som nu är inne på det fjärde året. Både djur och människor svälter. Korallreven hör till de ekosystem som är mest sårbara för klimatförändringen. Vid två graders uppvärmning riskerar 99 procent av världens korallrev att försvinna. Även Sverige har drabbats av extremväder, som i Gävle den 18 augusti 2021. På ett dygn föll 161,6 mm regn.

Listan kan göras betydligt längre. Hotet består också i att antalet insekter och vilda djur minskar i en förödande takt. En brittisk rapport 2016 visade att det år 2050 kan finnas mer plast i havet än fisk. Mängden av plast som hamnar i havet varje år kan tredubblas under de närmsta 20 åren. Det är inte underligt att unga människor känner ångest inför framtiden. Förutsättningarna för livet riskerar att förändras i grunden. Om detta är framtidsbilden, är det inte konstigt att psykisk ohälsa ökar. Att äga hopp och tro på framtiden är en av grundförutsättningarna för mänsklig hälsa.

De tre alternativ för framtiden som målas upp är att lida oss igenom förändringarna utan att göra något åt situationen, att anpassa vår livsstil efter de nya förutsättningarna eller att lindra och minimera skadorna.

Frågan är då vilket som är vårt budskap som pingstvänner i den allvarliga situation som råder. Bibeln ger ett tydligt budskap från första sidan, att vi människor ska vårda och förvalta skapelsen. Att vi vårda skapelsen väl innebär att vi ger oss själva goda förutsättningar för att kunna leva.

Det har varit alltför enkelt för oss att fokusera på att den andliga utrustningen

—  Daniel Alm och Sven-Gunnar Hultman

Profeten Hosea kopplar samman människans synd med konsekvenser för skapelsen. Hos 4:1–3: “Hör Herrens ord, Israels folk! Herren väcker talan mot landets invånare, ty ingen trofasthet och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet. Förbannelser och lögner och dråp och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig, blodsdåd följer på blodsdåd. Därför sörjer landet, alla som bor där tynar bort, också markens djur och himlens fåglar, och fiskarna i havet dör.”

I Rom 8:19 skriver Paulus att “skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.” Paulus utvecklar ett resonemang om att när människan kommer till Kristus och fylls med Guds Ande, är detta steget mot hela skapelsens befrielse och upprättelse. Som pingstvänner tror vi på att Gud en dag ska upprätta människan och hela skapelsen. Liksom Guds Ande svävade över vattnet i skapelsens morgon, kommer Guds Ande på nytt för att förnya och upprätta.

Det har varit alltför enkelt för oss att fokusera på att den andliga utrustningen som om den endast gäller tungotal, profetia och så vidare. Lewi Petrus upplevde sitt andedop och fick tungotalet försommaren 1902. Det hände klockan fyra på morgonen på en båt på väg till Oslo. Ensam såg han solen gå upp över havet och förundrades över den storslagna naturen. Gud som skaparen och upprätthållaren av världen, blev levande för honom. Hela hans inre smälte ner inför Guds genomträngande och värmande närvaro.

I vår tid har vi tappat detta perspektiv och behöver återvinna det. Våra lovsånger behöver fyllas med ord av förundran och tacksamhet över Guds skapelse. En sådan tillbedjan ger en grund för ett aktivt engagemang inför de utmaningar som vår jord står under.

Med bibelordet som grund, i Guds Andes kraft, blir inte ångesten över framtiden drivkraften till att ställa om. I stället blir det glädjen över att Gud har gjort oss till medarbetare i att återupprätta skapelsen, som driver oss.

Fler artiklar för dig