Så har vi då fått se ännu en partiledardebatt (7/5) där abortfrågan inte tagits upp som särskild, fokuserad fråga. Det beror kanske på att enigheten sägs vara bedövande, nu då även Kristdemokraterna sedan Alf Svenssons tid blivit anhängare av så kallad fri abort och till och med vill skriva in den i grundlagen.
Men vilken så kallad aborträtt är det som ska bli grundlag? Jag kan urskilja tre slag att göra grundlag av (om det nu alls ska ske). Och jag tror att alla tre skulle kunna väcka rätt engagerad debatt, både bland partiledare och väljare.
1. Principen att fostret ska räknas som en del av kvinnans kropp grundlagsfästs.
Det är ju huvudprincipen i dagens svenska lagstiftning, fast alla inte känner till det. “Syns du inte finns du inte”, det vill säga det ofödda barnet är fredlöst och “ligge ogillt” om någon tar det av daga med moderns goda minne (jämför 30-veckorsfostret på Karolinska). Sparkar någon ihjäl det räknas det på sin höjd som kvinnomisshandel.
Det skulle också innebära en intressant kompromiss, så till vida som det innebär att de provocerade aborterna visserligen blir kvar, men långsamt kommer att fasas ut i takt med teknikutvecklingen.
— Andreas Holmberg
2. Principen om så kallad livsduglighet grundlagsfästs.
Det vill säga att när en jämngammal kan överleva i kuvös får inte heller barnet i livmodern tas av daga. Det skulle faktiskt följa dagens abortpraxis, alltså de marginaler inom vilka aborter i dag får ske med det offentligas fulla support i form av personal och allmän sjukförsäkring. Det skulle också innebära en intressant kompromiss, så till vida som det innebär att de provocerade aborterna visserligen blir kvar, men långsamt kommer att fasas ut i takt med teknikutvecklingen.
3. En fast veckogräns grundlagsfästs.
Detta har blivit allt fler så kallade liberalers krav, eftersom princip 2 som sagt mest troligt innebär att “den fria aborten” på sikt försvinner eller starkt begränsas. Detta slags grundlag skulle ju dock innebära att vi öppet, definitivt och i själva grundlagen låter gradera människovärdet efter affektionsvärde. Det vill säga att vi skyddar önskade barn men låter oönskade barn i exakt samma eller ännu mer framskridet utvecklingsstadium aborteras. Den tänkvärda klassrumstavlan “Är du lönsam, lille vän?” torde då behöva kompletteras med BB-tavlan “Är du älskad, lille vän?”
Debatten kan börja!
[ Frida Park: Ska man kunna mörda ett ofött barn ostraffat? ]
