Pingst är och förblir en konservativ gemenskap

Hösten 1939 höll den brittiske författaren C.S. Lewis vad som kallas hans ”krigspredikan”. Han talade om tre hot mot lärarens arbete under krig. För det första risken att bli så upptagen av kriget att det blir en fiende till arbetet, för det andra att bli frustrerad över att kanske inte hinna slutföra arbetet. Och för det tredje att fyllas av rädsla för döden.

Jag tror att betydligt fler kan dra lärdom av dessa risker. Förutom Rysslands invasion av Ukraina pågår också många andra ”krig”. Vad ska Guds församling göra då?

Det ord som kommit till mig inför denna säsong handlar om sådd och plantering: ”De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd.” Psaltaren 117:37

I dagarna samlas många samfund för årskonferenser och rådslag, så också företrädare för den rörelse jag själv tillhör, Pingst. Det är min och vår bön att vi ska kunna så och plantera också i dessa dagar. Sådden handlar om det stora behovet av att bygga relationer och planteringen om att vara strategisk. Vi behöver sända evangeliet, träna evangelister och hjälpa utsatta människor.

När en sådan kärlek kommer till uttryck i handling är jag övertygad om att vi kommer få se tillväxt – en skörd som är Herrens.

—  Daniel Alm

Under konferensen Pingst pastor international, som i januari samlade 850 deltagare, bjöds närmare 200 gäster från 62 länder in av pingstförsamlingar runt om i landet – vilken fantastisk insats! I konferensen gjordes ett upprop till just sådd och plantering under de kommande tio åren – The Stockholm Call. Vi linjerar oss med vår globala pingstfamilj och vill se satsningar även i vårt land. Tänk om vi kan ta 300 expansiva initiativ i Sverige under denna tioårsperiod!

Vi står inför ett omtag i hur vi planterar församlingar. Djärva mål ska sättas, men gemensamt för alla initiativ är behovet av samverkan. Framtiden är i stor utsträckning global – såväl personellt som teologiskt. Personellt i att vi tror Gud om att få sända nya missionärer från Sverige men också genom att med glädje ta emot missionärer hit. Teologiskt i att hålla fokus och låta missionsuppdraget stå i centrum. Här behövs inflöde från ett levande samtal globalt. Svensk pingströrelse är inte en egen ö.

Vi är och förblir en konservativ gemenskap som betonar troendedopet som en välsignelse för individen, den fria församlingens gemenskap som en uppmuntran för de troende, och församlingens uppdrag att nå de minst nådda och hjälpa de mest utsatta.

Som samhällsaktör vill vi finnas med en närvaro i utanförskapsområden och arbeta mer för jämställdhet. Vår längtan som rörelse är att bli kända för att vi älskar Jesus och människor. När en sådan kärlek kommer till uttryck i handling är jag övertygad om att vi kommer få se tillväxt – en skörd som är Herrens.

Pingst är en mötesplats för just församlingar. Vi behöver inte fler polariserande röster från dem som gör anspråk på inflytande i kristenheten men inte vill tillhöra en församling. Vi behöver inte fler swishpredikanter som utan att stå räkenskapsskyldiga någonstans använder det egna mobilnumret och utnyttjar mångas goda vana att ge utifrån sin kristna tro. Vi behöver i stället en sund, andlig gemenskap och den stavas den lokala församlingen.

Med sina fel och brister är ändå församlingen Guds tanke för gemenskap och utgångspunkten för uppdraget, liksom för kristna organisationer och initiativ. Pingst vill alltid stötta församlingarnas bästa. Över tid är detta det enda hållbara.

Utmaningarna är många, uppfattningarna likaså. Men ur åkrarna kommer en skörd som kan bakas till bröd, ur vingården kommer en druva som blir till ett vin. I en spretig tid samlas ändå trons folk runt Herrens bord till måltid och beslut för att minnas och berätta om honom som gav sin kropp och sitt blod till försoning och frälsning för hela världen.

Så låt oss lära av Lewis krigspredikan för en tid som denna: Fortsätta vårt arbete utan att på grund av alla utmaningar tappa fokus på uppgiften Herren gett oss, inte bli frustrerade över att uppgiften är stor och våra enskilda insatser inte ser ut att räcka hela vägen i mål, och till sist, inte förlamas av rädsla.

Nej, låt oss så och plantera, och låt oss tro Gud om en stor kommande skörd också i Sverige. Många längtar efter att få ta del vid borden!