Hur lär man en pastor att be och leda andra i bön konfessionsfritt?

Hur vi formar framtidens pastorer är en överlevnadsfråga för oss som kyrkor. Därför väcker debattartikeln ”Man kan inte ställa konfessionella krav på lärare för präster och pastorer” av Victor Aldrin, docent i teologi, frågetecken hos mig.

En pastors främsta uppdrag är att forma lärjungar (Ef 4:11-12), något som enligt Jesu exempel är en erfarenhetsbaserad kunskap. Jesus samlade lärjungarna som fick växa i sin tjänst i hans närhet och lära av hans exempel. På samma sätt behöver dagens lärjungar få växa nära andra lärjungar och lära av deras exempel. De unga eller nya lärjungarna behöver få se exempel på ett personligt böneliv, hur bibelläsningen bidrar till den egna uppbyggelsen och hur vi kan låta oss formas av Jesu undervisning och exempel. Detta är själva kärnan av en pastorstjänst och hur skulle man kunna lära sig eller undervisa detta helt konfessionsfritt?

Det finns mycket en pastor behöver kunna både teoretiskt men även praktiskt och en del av detta skiljer sig mellan de olika samfunden. Visst är det en fördel om en pastor kan kyrkohistoria men det är inte nödvändigt, däremot är det nödvändigt att man vet hur man ska göra när en människa vill ta emot Jesus Kristus i sitt liv. Det är i sin tur något som man lär sig genom handledning av någon som är erfaren vilket i sin tur förutsätter lärare som är ”konfessionella”. Och hur lär man sig att be och leda andra människor i bön konfessionsfritt? Bön är inte teori, det är praktik och liv.

I utbildningen behöver hänsyn tas till det samfund studenten avser att tjäna i. Skall man jobba som präst i Svenska kyrkan behöver man veta hur man döper barn på samma sätt som att man behöver kunna döpa genom nedsänkning om man skall jobba som pastor i ett baptistiskt samfund. Prästens/pastorns arbete är alltså konfessionsprecist.

Jag ifrågasätter inte Victor Aldrins kunskaper gällande regelverket. Men däremot ifrågasätter jag rimligheten i resonemangets konsekvenser. En pastors- eller prästutbildning kan omöjligen vara helt konfessionsfri. Om priset för att bedriva pastorsutbildning i akademisk form är att den måste göras helt konfessionsfri så ser jag ingen annan utväg än att hitta andra vägar än den akademiska. Att studenterna är förberedda för ett liv i pastorstjänst är viktigare än att de har akademiska poäng och examen, om man måste välja.

Hur lär man sig att be och leda andra människor i bön konfessionsfritt?

—  Josef Pansell

Ulrik Josefsson, rektor för ALT, förklarar i sitt svar hur vi i Pingst tillsammans med EFK och Alliansmissionen har löst problemet genom en kombination av högskola och folkhögskola i den gemensamma pastorsutbildningen ALT. Ett upplägg som löser en del av denna problematik. Jag är glad över att tillhöra ett samfund som förstår fördelen av akademisk kunskap men också inser vikten av den konfessionella aspekten och söker framkomliga vägar. Andra vägar skulle kunna vara att samarbeta med utländska universitet eller att undersöka vad det skulle innebära att göra pastorsutbildning som yrkeshögskola.

[ Victor Aldrin: Man kan inte ställa konfessionella krav på lärare för präster och pastorer ]

Samtidigt ställer jag mig också undrande till principen att vi inte skulle kunna ställa några krav på konfession hos någon av lärarna även på den del av utbildningen som är akademisk och jag vill åskådliggöra det med ett exempel. Vem vill bli opererad av en nyutexaminerad kirurg som under sin utbildning endast undervisats av personer som känner till i teorin hur det fungerar men som själva aldrig utfört en operation? Självklart vill vi att det är skickliga kirurger som lär nya kirurger hur de skall skära i människor!

På samma sätt tänker jag att vi exempelvis vill att det är erfarna själavårdare som lär de blivande pastorerna och prästerna om själavård, inte minst för att minska risken för de psykiska övergrepp som vi tyvärr ibland får höra vittnesbörd om från själavårdssituationer. Till detta skall också då adderas att även formen och uttrycken för själavård skiljer sig mellan olika kristna traditioner varför denna erfarenhet också förutsätter erfarenheter från det samfund man utbildas för att verka i för att vara relevant.

Vi behöver alltså kunna ställa krav på konfession hos vissa av lärarna, vilket vi borde kunna göra på samma sätt som läkarlinjen kan ställa krav på att vissa lärare har praktisk yrkeserfarenhet.

[ Ulrik Josefsson: Framtidens pastorer behöver en bredare utbildning ]