Sverige är ett kristet land och ska så förbli. Så avslutas medarbetarbönen på den kristna tv-stationen Kanal 10. Det är uppfodrande, inspirerande och framför allt utmanande i ett land som rankas som världens mest sekulariserade (ibland tvåa efter Japan eller Tjeckien).
För att förstå det kristna landet Sverige behöver vi förstå vår historia. Vi kan efter dessa historiestudier konstatera att Sverige är marinerat i kristen tro. Ja, man kan inte förstå vårt land, dess lagar, värderingar och kultur, utan den kristna tron. Under 1900-talet och 2000-talet har tappra försök gjorts att nedmontera detta skelett. Per Ewerts doktorsavhandling visar på detta, och främst i ledet att riva ner vår kyrka är det socialdemokratiska arbetarpartiet. Nu har detta parti också fantastiska kristna medarbetare som engagerar sig i folkkyrkan Sverige, men partiets agenda leder i allt väsentligt till en nedmontering.
När kristendomen infördes i vårt land sägs det att man gick lite annorlunda fram jämfört med i vårt danska grannland. Medan kungen i Danmark bestämde, rådfrågade kungen i Sverige folket och folket önskade införa kristen tro. Det gick visserligen ”back and forth”, det vill säga en del kungar i Sverige hoppade av den kristna tron när missväxt eller krig hotade och gick tillbaka till de gamla beprövade gudarna, men i och med Olof Skötkonungs inträde blev Sverige kristet eftersom denne kung lät döpa sig av biskop Sigfrid av Växjö och förblev i sitt dop till sin död.
Aktuellt tar upp ett mycket aktuellt ämne som djupast sett har med om Sverige ska vara kristet eller inte men som på ytan handlar om pengar och makt.
— Karl-Henrik Wallerstein
Sedan dess har det bara suttit kristna kungar på Sveriges tron, och när kravet på kungens religionstillhörighet ifrågasattes i samband med att kyrkan skildes från staten argumenterade vår nuvarande kung för att kravet skulle finnas kvar i lagen: Kungen måste bekänna sig till den evangelisk-lutherska tron, annars måste han abdikera.
Det låter bra, och om man är kristen låter det ännu bättre, men det som inte är bra är att hela det kristna kulturarvet håller på att rämna inför våra ögon. Det gäller den så kallade kyrkdöden. I Aktuellt den 13 juni, en bit in i sändningen, visades ett reportage om problemet med att bevara våra kyrkor. Aktuellt tar upp ett mycket aktuellt ämne som djupast sett har med om Sverige ska vara kristet eller inte men som på ytan handlar om pengar och makt. Det är nämligen så att Länsstyrelserna äger beslutet om hur kyrkor byggda före 1938 får behandlas. Staten skjuter i gengäld till pengar, men summan har inte förändrats på över 20 år. Kulturarvet är ett gemensamt arv och om vi ska bevara våra kyrkor måste det få kosta.
[ Församling tar strid för rätten att riva sin kyrka ]
Sverigedemokraterna önskar att mer pengar skjuts till. Tack så mycket säger jag, men framför allt skulle det vara bättre om Länsstyrelserna över lag arbetade inte bara för att bevara våra kyrkor som vackra kulturinstitutioner – vilket de är – utan också att man införde en lag som gav församlingarna mandat att smidigt utveckla byggnaden för nya möjligheter och utmaningar. I min församling, till exempel, kan vi inte hålla Alphakurser i kyrkan eftersom elpriserna för att värma upp en kyrka är omöjlig att motivera. Vi har kreativa idéer men inga tycks gå att genomföra. Vi vill också installera en glasvägg, men processen har hittills tagit två år och ännu är inget beslut i sikte. Det är ohållbart.
Man brukar hävda att personalen är viktigare än byggnaden. Självklart ligger det mycket i det. Men just kyrkobyggnaden är så oerhört viktig som identitetsmarkör. Det har tagit 1000 år att bygga upp det nät av kristna kyrkor som finns över hela vårt land, platser för gemenskap och andlig näring. Personal kommer och går, tider av stagnation och väckelse kommer och går. Men den infrastruktur av kristna helgedomar som etablerats ska vi vara rädda om. Anpassa efter nya behov, javisst, men bevara.
Om vårt kulturarv bygger på att kristen tro finns i vårt land behöver politiker ge kyrkan tillbaka rätten att själv besluta över sina fastigheter!
