Utbilda kyrkans personal om hur man identifierar hot

Vi lever i en värld där hotbilden mot våra kyrkor och religiösa samfund har förändrats. Det är dags att inse att gamla idéer om säkerheten inte längre håller för den nya verkligheten. Efter koranbränningar i Sverige och demonstrationer mot Sverige som vi har bevittnat i muslimska länder, måste vi ta saken på allvar och se över hur vi skyddar personal, besökare, kyrkorum och fastigheter.

Koranbränningarna har skakat om oss alla och satt religiösa samfund i blickfånget. Det är inte bara en fråga för våra judiska och muslimska bröder och systrar, utan en fråga som berör alla religiösa grupper i Sverige. Vi måste ta ansvar och agera nu.

I en tid som denna kan ”Människa, Teknik, Organisation”-begreppet (MTO) som används inom säkerhetsområdet vara ett värdefullt stöd. Det hjälper oss att formera våra insatser på ett systematiskt och strategiskt sätt för att säkerställa att vi är rustade för de hot vi står inför. Hur då?

Människa: För det första behöver vi utbilda vår personal om hur man identifierar hot och hur man agerar om något skulle hända. Kunskap är makt och i det här fallet är det också trygghet. Om vi vet hur vi ska agera i en krissituation kan vi reagera snabbare och mer effektivt. Brandövningar är en bra rutin och används nog av många, men här talar vi om andra och minst lika allvarliga hot. Att öva och lära utifrån de förutsättningar som gäller för just vår kyrka, för andra hot än brand, kan vara skillnaden mellan en incident och en katastrof.

Teknik: För det andra handlar det om att se över den fysiska säkerheten. Är den teknik vi har tillräcklig för att hantera de hot vi står inför i dag? Om inte, måste vi uppgradera och rusta upp. Det handlar inte om att bygga en fästning utan att ha kloka och genomtänkta tekniska lösningar som kan skydda oss utan att vi förlorar den välkomnande atmosfären vi vill ha i kyrkan.

Organisation: Att innan något inträffar ha bestämt vem som gör vad vid en incident gör stor skillnad för händelseförlopp och händelsens påverkan på verksamheten. Det är oftast i det akuta läget i en händelse, innan polis eller räddningstjänst är på plats, som det egna agerandet spelar störst roll. Så se till att ha en nödlägesplan. Att utbilda och öva efter en sådan plan kan även det vara skillnaden mellan en incident och en katastrof.

[ Efter nya hotbilden: ”Svårt att ge råd till kyrkor” ]

Men vi kan inte stanna där. Att främja dialog och förståelse mellan olika religiösa grupper är också avgörande, på nationell, regional och lokal nivå. Vi får inte låta rädsla och misstänksamhet ta över, utan i stället bygga broar av förståelse och respekt. Genom att stå enade mot hoten kan vi skapa en stark gemenskap som blir svår att rubba. Vi kan byta erfarenheter och information mellan församlingar lokalt. Att ha med säkerheten i det ekumeniska arbetet kan också stärka gemenskap och minska misstro.

Så vänner, låt oss ta det här på allvar. Låt oss se över säkerheten, utbilda och krisplanera i våra kyrkor och samfund. Det är inte bara ett ansvar för samhället och politiken utan ett ansvar för ledare inom alla samfund och kyrkor i Sverige. Tillsammans kan vi möta den nya hotbilden och fortsätta att hålla Sveriges religiösa platser trygga och välkomnande för alla.

[ MSB: Attentat kan drabba vilken kyrka som helst ]