Norden bör vara en kärnvapenfri zon

Så bra, Eva Hultén, att vi är överens om att vi ska ha en kärnvapenfri zon i Norden. Vi tackar för stödet till denna grundläggande hållning och vi hoppas att vi nu tillsammans så många som möjligt kan arbeta för en kärnvapenfri zon i Norden i fredstid.

Militärstrategiskt är det säkert riktigt, som du skriver, att en kärnvapenfri zon i Norden inte minskar den ryska ledningens maktpolitiska ambitioner. Vi vet ju alla att vi befinner oss i ett allvarligt politiskt läge. Ryssland har till och med hotat med kärnvapen i en situation som man uppenbarligen upplever som pressad. Då ska de nordiska länderna åtminstone kunna bidra till att det inte blir någon upptrappning av hotet. Med Norden som en kärnvapenfri zon minskar vi inte den ryska ledningens maktpolitiska ambitioner, men vi kan bidra till att det inte blir någon upptrappning, kanske till och med minska spänningarna vad gäller kärnvapenhot.

Det är oerhört värdefullt om alla vi som är överens om Norden som en kärnvapenfri zon i fredstid går samman och knyter band in i regering och riksdag. Genom denna enkla hållning kan vi kanske avsevärt bidra till avspänning med avseende på kärnvapen.

Inte ens i den klassiska läran om det rättfärdiga kriget kan kärnvapen försvaras. De är i sig själva ett brott mot proportionalitetsprincipen. De kan aldrig försvara livet.

—  Anna Karin Hammar

Skälen till att vi som Svenska präster och pastorer mot kärnvapen vill verka för Norden som kärnvapenfri zon är emellertid inte främst taktiska. Vi kan aldrig bejaka en militär konflikt med användande av kärnvapen. Kärnvapen är ett förstörelsevapen vars effekter aldrig kan försvara dess användning. Inte ens i den klassiska läran om det rättfärdiga kriget kan kärnvapen försvaras. De är i sig själva ett brott mot proportionalitetsprincipen. De kan aldrig försvara livet.

[ Läs tidigare inlägg | Eva Hultén: Gärna kärnvapenfritt Norden i fredstid, men inget totalförbud ]

Vi kan som Svenska präster och pastorer mot kärnvapen aldrig acceptera en situation där vi långsamt vänjer oss vid kärnvapnens existens.

Det finns ingen teologisk eller humanistisk tanke som kan rättfärdiga tillverkning och användning av något som hotar själva livet på jorden. Vi är med kärnvapenhotet i samma båt som inför det livsutsläckande hotet mot vår planet från fossilutsläppen och den globala uppvärmningen. Atomhotet och klimathotet är de horisonter som ställer allt större krav på förströelse och bortträngning i form av bröd och skådespel för folken, så att vi inte gör motstånd mot världsordningen. Om vi i stället för att långsamt låta oss vänjas vid den allt allvarligare situationen identifierar oss med dem i vår historia som vågat gå mot strömmen, så finns möjlighet för att besinning och förnuft ska få råda.

[ Läs tidigare inlägg | Anna Karin Hammar: Den ryska oron kan dämpas av ett kärnvapenfritt Norden ]

Jag nämnde i min förra artikel de som gick före i Sverige i arbetet mot kärnvapen. En av dem var författaren Sara Lidman. Hennes stora ödmjukhet inför livet gjorde henne till en stark motståndare mot en svensk atombomb. Hon trodde inte bara på samvetet utan också på sam-vettet. Övertygelsen om att vi tillsammans i medvetande om vårt beroende av livet och varandra kan komma fram till en livshållning som försvarar livet.

Som svenska präster och pastorer mot kärnvapen tar vi först mark i den judiska traditionen med dess starka uppmaning till människan att välja livet. Vi fortsätter med den kristna traditionen och dess inkarnerade övertygelse att kärleken är störst av allt. Vi vädjar med Hebreerbrevets författare: ni har ju själva en kropp. Det är som om Hebreerbrevet i dag ropar till oss: ”Tänk på dem som gick under i Hiroshimas och Nagasakis helveteslågor, som om det vore er egen kropp” (travesterat från Hebreerbrevet 13:3).

[ Frida Park: Tröskeln till kärnvapenkrig är lägre än på länge ]

Vårt långsiktiga mål är därför väldigt enkelt. Vi vill att alla Nordens länder ska underteckna FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Även om vi i Sverige så småningom är medlemmar i Nato, så kan vi självfallet fortsätta att arbeta för en värld och ett Norden fritt från kärnvapen.

Som Svenska präster och pastorer mot kärnvapen är vårt uppdrag att gå med bud om liv. Därför motsätter vi oss all produktion, innehav, närvaro och bruk av kärnvapen på svensk mark – och i hela världen. Men vi sträcker ut handen mot alla dem i vårt land som i den nuvarande situationen vill arbeta för Norden som en kärnvapenfri zon i fredstid. Låt oss förena oss och tillsammans minska upptrappningen genom att i denna tid bidra till avspänning genom att göra Norden till en kärnvapenfri zon.

Det är troligen sant att detta i sig inte kan förhindra Rysslands vilja till makt. Vi kan inte militärstrategiskt lugna Ryssland, men vi kan låta bli att bidra till en upptrappning. Ryssland kommer under oöverskådlig tid att ha kvar sina maktpolitiska ambitioner, men det finns en risk som är särskilt förknippad med kärnvapen. Vi kan genom Norden som en kärnvapenfri zon bidra till att minska den risken. Vi kan rent av bidra till att signalen går fram att vi är intresserade av livet, av vördnaden för det egna och varandras liv.

[ Är det rätt att kristna gör värnplikt? ]