Ett år sedan Mahsa Amini dödades - och protesterna fortsätter

Den 16 september 2022 dödades Mahsa Amini av moralpolisen i Iran. Hennes död blev gnistan som antände en hel nation, de blev som en vulkan nära att explodera. På mindre än en vecka eskalerade det som började som lokala protester snabbt till provinsnivåer och uppslukade så småningom hela landet i lågor. Trots tiotusentals arresteringar och hundratals statligt sanktionerade avrättningar förblev kravet på att störta regimen orubbligt.

När ettårsdagen av upproret närmar sig rustar två motsatta fronter för en ny match. Å ena sidan får folket energi och beslutsamhet, och strategier läggs för att samordna, samla och initiera den kommande vågen av protester. Å andra sidan mobiliserar regimen alla tillgängliga resurser för att dämpa den oundvikliga stormen och motverka dess eskalering.

Under de senaste månaderna har regimen intensifierat ansträngningarna att undertrycka element som den uppfattar som potentiella hot. Genom gripandet av nyligen frigivna politiska fångar, återaktivering av moralpolispatruller i tunnelbanor och stadsområden, och genom att avskeda skollärare förmedlar regimen sin avsikt att undertrycka oliktänkande med alla tillgängliga medel. Noterbart är att antalet statligt sanktionerade avrättningar år 2023 nådde 474 den 21 augusti.

Regimens rädsla för det iranska motståndet och den egna befolkningens protester har fört den vilse i sina bedömningar.

—  Abdolnaser Sadidi

Fokus ligger också på universitet och studenter, som spelade en avgörande roll i 2022 års uppror. Enligt ett dokument som har publicerats och cirkulerat vid Irans universitet, har Ebrahim Raisis regering inlett arbetet med att rekrytera 15 000 Basij-medlemmar och regimstödjare som akademiska fakultetsmedlemmar. Samtidigt avskedas, eller förtidspensioneras, flera professorer och fakultetspersonal.

Diktaturen har också inlett en omfattande och mångsidig kampanj mot det iranska motståndet. Genom att eskalera propagandaansträngningarna både inom och utanför Irans gränser försökte de tvinga västerländska länder att utöva påtryckningar på den iranska oppositionen.

Men regimens rädsla för det iranska motståndet och den egna befolkningens protester har fört den vilse i sina bedömningar. Under de senaste decennierna har frihetskämparna fört kampen trots skiftande geopolitik och offrat och kommit för långt för att släppa sitt fokus, och folket har förlorat för mycket för att ha något mer att förlora. De har gott om skäl och tid för revolt.

[ Sara trakasserades av moralpolisen – demonstrerar för fritt Iran ]

Utgången av den stora kampen mellan regimen och folket kommer att avgöras på Irans gator av den unga generationen. Av erfarenhet vet vi att regimen inte kommer att ge sig utan en stor blodsutgjutelse. Av den anledningen är internationellt tryck på regimen viktigt.

Amnesty International beskriver och fördömer i sin senaste rapport från 21/8 i år regimens brutalitet gentemot sin befolkning och uppmanar alla stater att, med tanke på den systematiska straffriheten i Iran ”utöva universell jurisdiktion och utfärda arresteringsorder för iranska tjänstemän, inklusive de med kommandoansvar, som rimligen är misstänkta för straffansvar för brott enligt internationell rätt som begåtts under och i efterdyningarna av upproret”.

I det avseende är Sverige en förebild då det är första landet som redan har åtalat och dömt en massmördare, det vill säga Hamid Noury, den förre biträdande åklagaren i Iran. Det är dags att västvärlden lägger undan den föraktliga eftergiftspolitiken. För tomma innehållslösa fördömanden, resolutioner eller sanktioner biter inte på diktaturen.

[ Som barn fick hon lära sig att slöjan ”skyddade henne från mäns ögon” ]