Kyrkan har i alla tider stått inför vägval. Ibland har det varit mindre vägval som finjusterat riktningen framåt. Ibland har det varit stora vägval som definierat kyrkan i decennier och ibland sekler framåt.
Svenska kyrkan står nu, driven av minskad ekonomi och färre medlemmar, inför ett avgörande vägval. Ska kyrkan allt mer utvecklas till en byråkratisk institution med utökad central makt som levererar religiösa tjänster, eller ska utvecklingen gå mot en framtid där församlingslivet i allt högre utsträckning uppmuntras att spira i den lokala församlingen? Ska kyrkan vara en kyrka för församlingen eller en kyrka tillsammans med församlingen?
Stora vägval sker sällan vid ett enskilt tillfälle. Svenska kyrkan, på gott och ont, är en trögrörlig koloss. Jag misstänker att båda riktningarna kommer drivas parallellt framöver, frågan är vilken riktning som ges företräde? Om svaret är att kyrkan vill främja livskraftiga lokala församlingar, finns det ett antal områden som kan bidra till detta.
Om Svenska kyrkan ska upprätthålla sin breda verksamhet i en tid av krympande ekonomi är ett bredare ideellt engagemang en nödvändighet.
— Henrik Roos
Kyrkan, liksom flera andra organisationer i Sverige, behöver förenkla byråkratin. I nuläget kommer ständigt nya beslut, oftast med goda intentioner som drivkraft, som lägger sten på börda i den lokala församlingen. Här kommer den pågående utformningen av de gemensamma systemen för sådant som löner, fastigheter och ekonomi vara viktig.
Är det system som ska vara enkla att hantera även för den mindre församlingen, eller kommer de enbart vara anpassade för stora organisationer som har råd att anställa ytterligare en specialiserad tjänsteman?
Ett annat nyckelområde för framtiden är idealiteten. Här finns en växande insikt inom hela Svenska kyrkan att det är ett område som behöver stärkas och utvecklas. Drivkraften bakom att vurma för idealiteten skiftar.
Å ena sidan kan det vara av teologiska skäl. Idealiteten, talet om att församlingen är en kropp där varje del har sin funktion, har haft en given plats i kyrkan ända från början. Detta understryks i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan där det allmänna prästadömet lyfts fram: ”Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd”.
[ Volontärerna är kyrkans guld ]
Å andra sidan finns även en ekonomisk drivkraft. Om Svenska kyrkan ska upprätthålla sin breda verksamhet i en tid av krympande ekonomi är ett bredare ideellt engagemang en nödvändighet. Oavsett drivkraft finns det en samsyn att idealiteten är ett prioriterat område. För att talet om att främja idealitet inte bara ska vara tomma ord finns ett antal utvecklingsområden som skulle gynna det ideella arbetet.
1. Tala tydligt om att det är möjligt. Jag har regelbundet mött uppfattningen att det ideella engagemanget minskar inom alla områden i Sverige. Detta är inte sant. Regeringskansliet har under 30 års tid gjort regelbundna undersökningar kring idealitet i Sverige och slutsatsen är att det ideella engagemanget varit konstant och dessutom ur ett internationellt perspektiv varit på en hög nivå.
Undersökningar riktade specifikt kring Svenska kyrkan visar dessutom att omkring tio procent av de tillfrågade i ålder 16–75 år var positiva till att gå in i ett ideellt engagemang i Svenska kyrkan. Det är en hisnande hög siffra. Frågan är inte om det går att främja ett större ideellt engagemang inom kyrkan, utan hur det ska göras!
2. Arbeta för att skapa en ny kultur. Om kyrkan ska kunna härbärgera ett bredare ideellt engagemang behöver en genomgripande kulturförändring äga rum. Fokus i organisationen behöver flyttas från de anställda till de ideella. De anställda behöver gå från att vara utförare till möjliggörare.
Denna förändring är inte möjlig att genomföra av några enstaka individer, utan alla led i organisationen behöver vara med på tåget: anställda, förtroendevalda och ideella som redan är engagerade. Om detta arbete lyckas och organisationen kan odla en kultur där även ideella rustar och leder andra ideella, då är möjligheterna i princip obegränsade.
[ Lennarth Hambre: Sluta premiera gränslöst engagemang ]
3. Prioritera tid och resurser. Ett växande ideellt arbete sker inte av sig själv, utan behöver prioriteras. Ett första steg är därför att göra mindre, för att i längden kunna åstadkomma mer. Att våga prioritera bort aktiviteter, även om de är viktiga, för att kunna frigöra tid att arbeta med idealiteten. Sannolikheten att det plötsligt uppstår utrymme i ett redan välpackat schema är försvinnande liten. När tiden och resurserna finns kan arbetet börja med att skapa goda förutsättningar för det ideella arbetet.
4. Räkna med Gud. Alltför ofta gör vi upp våra planer och framtida visioner, men glömmer att det ytterst sett inte handlar om oss, utan om Gud. Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus, inte våra storstilade ambitioner. Vi behöver därför regelbundet be om hjälp och vägledning att gå den väg dit vi tror Gud leder.
Bönen behöver inte vara lång eller krånglig, men den anger en riktning. Bönen visar på vårt beroende av Gud. Om vi gör det som är möjligt, kan Gud göra det som ur mänskligt perspektiv är omöjligt. I Guds närhet väntar en hoppfull väg framåt för kyrkan.
