Blir man kränkt av sanningen är det man själv som har problem

Allt som har en objektiv existens definieras av en uppsättning egenskaper. Människan kan givetvis inte bestämma (styra) vilken elektrisk laddning en elektron ska ha. Inte heller kan hon bestämma hur stor ljushastigheten i vakuum ska vara. Däremot kan vi mäta dessa storheter med hög noggrannhet. Summa summarum: Den objektiva verkligheten är vad den är. Vi kan ta reda på hur den är, men inte bestämma hur den ska vara.

Bibeln hävdar att Gud har en objektiv existens, det vill säga inte bara är en idé i människohjärnor. Bibelns Gud har således en uppsättning egenskaper som människan inte har någon kontroll över. När Mose frågar Gud om hans namn så blir svaret: ”Jag är den jag är” (2 Mos 3:14). Gud är alltså den han är, oberoende av hurdan vi människor säger att han är.

Gud är emellertid, till skillnad från en elektron, inte ett objekt som kan studeras med vetenskapens instrument. Gud är en person som vill ha en relation med oss människor. Det bästa sättet att ta reda på Guds egenskaper är inte att analysera honom, utan att lära känna honom. Genom att umgås med honom i bön, bibelläsning etcetera.

Gud har uppenbarat vem han är genom sitt Ord. Gud projicerade också ned sig till mänsklig gestalt i form av Jesus Kristus. Jesus säger: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9).

Genom Jesus har Gud uppenbarat för människan så mycket av sig själv som människans intellekt och själ har kapacitet att förstå. Det verkar rimligt att tro att det Gud uppenbarat för oss innehåller allt vi behöver veta för att kunna relatera till honom.

I dag är det högsta mode att vara tolerant och att inte kränka någon. När man talar om tolerans etcetera glömmer man emellertid ofta bort att sanning respektive tolerans/kränkning befinner sig på helt olika, parallella spår. De har inget med varandra att göra och står inte i motsats till varandra.

Den som hävdar något som strider mot sanningen har helt enkelt fel! Det handlar inte om tolerans eller intolerans. Sanningen sitter inne med trumf. Blir man kränkt av sanningen är det man själv som har problem. Skulle vi bygga broar eller konstruera flygplan och bortse från sanningen (det vill säga fysikens och kemins lagar), så skulle dessa broar rasa och flygplanen störta.

Den preussiske kungen Fredrik den Store myntade den välkända sentensen ”Var och en blir salig på sin tro”. Problemet är att dessa till synes toleranta och visa ord är fullständigt meningslösa. Finns Gud, blir endast den som böjer knä för honom salig. Och finns inte Gud, ja, då blir ju ingen salig eftersom det i så fall inte finns någon salighet.

En växande del av kristenheten i Sverige, till och med inom vissa frikyrkor och deras teologiska utbildningar, tycks se Gud som en vindflöjel som alltid pekar åt det håll tidsandan blåser. I stället för den Gud som är har vi fått en Gud som underordnar sig våra tankar och idéer.

Och i stället för att vara ”läran om Gud” har vissa riktningar inom teologin blivit ”uppfostran av Gud” – det vill säga ett människoformulerat regelverk som Gud måste böja sig under för att accepteras.

[ André Casselbrant: Hur toleranta är kristna egentligen? ]

Påhittade, människotillverkade gudar är emellertid inte mycket att ha. Profeten Jesaja berättar i Jesaja 44:16–18 hur man hugger ned ett träd för att få ved, och sedan lagar mat och värmer sig vid elden. Av resten av trädet tillverkar man en avgudabild som man faller ned inför och ropar: ”Rädda mig ty du är min gud!” Jesaja kallar detta för dårskap.

Tyvärr ser vi exakt detta hända i delar av svensk kristenhet i dag. Man tillber en gud man själv hittat på. Som man anpassat för att inte stöta sig med någon. Och kanske också för att inte förlora sina statsbidrag.

Biskop Nils Bolander skriver i en av sina dikter: ”Fingret i luften, känna sig för, varifrån fläktarna smeka, och be om ursäkt för att man stör. Det är att kristendom leka.”

När man talar om tolerans etcetera glömmer man emellertid ofta bort att sanning respektive tolerans/kränkning befinner sig på helt olika, parallella spår.

—  Krister Renard

Jag gör inte anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen om allting. Men jag tror att det existerar en sådan sanning, och att den är oberoende av vad både du och jag tror, tycker eller önskar.

Att människor utifrån Bibelns gudsbild kan komma fram till något olika slutsatser om Guds egenskaper, bevisar inte att Gud inte har några egenskaper. Det visar bara att en evig, oändlig Gud inte enkelt och till fullo kan beskrivas och förstås utifrån människans begränsade rum-tidsperspektiv.

Ödmjukhet och tolerans är därför på sin plats. Och över allt detta lyser kärleken. Men kärleken kan aldrig isoleras från sanningen. Guds egenskaper är en sanningsfråga och inte en åsikts- eller policyfråga!

[ Thomas Idergard: Att säga ifrån kärleksfullt är bättre än tolerans ]