Debatt

Efter andra världskriget sa vi att det aldrig fick ske igen - och nu blundar vi

ANTISEMITISM. Att man i Sverige i dag, år 2023 i ett civiliserat samhälle, jublar när terrorismen visar sitt sanna ansikte är obegripligt, skriver Rosa Moreno.

När vi såg det fruktansvärda som hände i Europa under andra världskriget då sex miljoner judar fick sätta livet till och blev experiment för en ondska så djup att den inte går att beskriva i ord, lovade vi varandra att det aldrig fick hända igen.

Vi sa till varandra: Var uppmärksamma! Hur kunde det hända? Varför reagerade inte fler? Aldrig mer!

Förintelsen bär med sig ett fruktansvärt minne och är ett skrämmande exempel på vad som kan hända om vi inte hela tiden försvarar människors lika värde och rätt till liv.

Om vi inte står för något så faller vi för allt.

—  Rosa Moreno

Det som hände den 7 oktober då Hamas attackerade Israel förändrade historien. Grymheten, hatet och ondskan tog sig totalt hänsynslösa uttryck när man brutalt avrättade både män, kvinnor och barn på det mest bestialiska sätt och kidnappade helt oskyldiga, försvarslösa människor.

Vad som sedan har utspelat sig framför våra ögon i vårt eget land är svårt att ta in. Att man i Sverige i dag, år 2023 i ett civiliserat samhälle, jublar när terrorismen visar sitt sanna ansikte är obegripligt.

Vi vill stå upp för det judiska folket och deras rätt till ett tryggt liv i Sverige. Ett liv utan fruktan i ett land som alltid försvarat varje människas rätt att få leva sitt liv i frihet, med både religionsfrihet och åsiktsfrihet och möjlighet att kunna låta sina barn få växa upp i trygghet och utan fruktan.

Vi befinner oss nu i en vågskål där tystnaden inte får segra. Situationen är så brutal att risken för att stänga av och krypa in i den neutrala, invanda, falska trygghetens föreställningsvärld om att allt detta försvinner bara vi blundar är så allvarlig och innan vi hunnit reagera skapar vi ett utrymme för ett Sverige som ingen av oss kan föreställa sig.

Vi behöver klä av oss vår historielösa egotripp och bli involverade. Kains ord ”ska jag ta vara på min broder?” är fortfarande aktuella.

Vi kan inte se oss själva som ensamma öar i ett tyst universum. Vi är ett folk. Skapade tillsammans för att bygga ett liv, en familj, ett samhälle, ett land, en värld. En värld som vi alla önskar att leva i. Som vi önskar att varje generation ska få vara stolt över.

Nu är det tid att stå upp. Nu är det tid att ropa. Nu är det tid att fatta mod! Om vi inte står för något så faller vi för allt. Om vi inte ropar nu, då kommer stenarna att ropa!

Fler artiklar för dig