Jag hittade en diskmaskin på en second handbutik. Den såg fräsch och fin ut. Jag tänkte: Den skulle passa bra hos en fyrabarnsfamilj i min närhet! Det visade sig dock att den hade en skada på en slanganslutning på baksidan. Min bedömning var att den reservdel som behövdes inte kunde vara jättedyr. En diskmaskin skulle vara en bra hjälp i vardagen för familjen.
Köpet gjordes upp och jag beställde den del som behövde ersättas. Efter några timmar i garaget var det dags att prova funktionen. Eftersom jag naturligtvis kände en viss osäkerhet om ytterligare och andra dolda fel lade jag händerna på den aktuella vitvaran och bad till Gud att den skulle fungera och bli till glädje och nytta för familjen.
Allt på plats, anslutet och klart: Den startade och allt såg normalt ut … i 20 minuter, sedan larm och stopp. Stor besvikelse, det fanns ju ett sådant behov av detta hjälpmedel! Hem till garaget igen. Jag plockade isär maskinen. Talade med en kompis som tidigare varit vitvarutekniker. Fick flera tips. Det handlade om rengöring av pump, slangar och en lång rad av möjliga felorsaker.
Men framgångarna kommer inte att kunna härledas till, och vara resultatet av, vår attraktiva verksamhet.
— Mats Gustafsson
Jag kollade upp det mesta av förslagen. Monterade ihop. Provade igen. Denna gång hemma i garaget. Med ytterligare besvikelse och uppgivenhet som resultat. Nu kontaktade jag familjen och berättade att min insats inte räckt till och att de fick räkna med att diskmaskinen måste skrotas.
Men så mindes jag: Jag har faktiskt bett till Gud för den och Herren vet om behovet. Därför kan jag inte ge upp! På det igen!
Familjen var informerad och hade inte längre någon förväntan på att få en fungerande maskin. Nu ökade min frimodighet! Skrotning var det enda alternativet om något blev förstört i en mer omfattande demontering. Kretskort togs ur. Kablar kollades. Tidigare rengöring kollades noggrant. Jag hittade inget som tydligt skulle orsaka problemet.
Återmontering och prov igen. Även denna gång i garaget. Nu verkade den funka! Jag testade den i skarpt läge med disk, påfyllt disk- och sköljmedel. Jippi – den körde hela programmet och resultatet blev lika glänsande som i den bästa reklamfilm!
[ ”Bön kan vara lika känsligt att prata om som sex” ]
För mig blev detta en lärdom också om något större. Har uppgivenhet och besvikelse drabbat svensk kristenhet? Har vi trots vår förträfflighet och idérikedom inte räckt till? Kanske måste vi inse att vår verksamhet behöver något mer än vår egen duktighet och kraft för att nå vår strävans mål?
Plötsligt händer det! Stora människoskaror börjar söka Gud – kyrkbänkarna fylls. Men vi vet inte varför! Jo, naturligtvis förstår vi när vi påminner oss om alla böner som betts i årtionden. Men framgångarna kommer inte att kunna härledas till, och vara resultatet av, vår attraktiva verksamhet. Det är genom hans kraft det ska ske.
Det är den allsmäktig Gud vi ber till! Han vet om också svensk kristenhets behov i en sjuk värld. Så, trots återkommande misslyckanden och besvikelser: Fortsätt att be, i överlåtelse och helig Ande. Fortsätt!
