Katolska kyrkan: Därför måste vi låta oss älskas, frälsas och förvandlas av Dig, Gud

Jag minns en ordenssyster som arbetat länge i Sverige men som på ålderns höst glömt bort svenskan. Ändå fanns något kvar: Herre, förbarma Dig! Rätt som det var under mässan kunde hon ropa högt och ljudligt – Förbarma Dig! – även när det inte tycktes vara på sin plats.

Det var något som berörde. Man kunde ana att dessa få ord kunde fånga in något av Guds ofattbara mysterium.

Den ryske pilgrimen som genomkorsade det gamla Ryssland idisslade hela tiden dessa ord. I den bysantinska liturgin återkommer de som en ständig refräng. Orden kan knytas till hjärtats slag och själva andhämtningen. Det är en bön som fastnar både i själ och kropp.

Inget ögonblick utan Dig. Ingen tanke utan Dig. Inget andetag utan Dig.

—  Anders Arborelius

Bönen om Guds förbarmande sammanfattar hela mysteriet, livet i Gud, Guds innersta väsen. Vi tror på en Gud som öppnar sig för var och en av oss, så att vi kan leva i ständig dialog och relation med den Gud som i sig själv är dialog och relation mellan Fadern och Sonen i den helige Andes enhet.

Gud blir Du för oss. Gud är alltid där som ett Du som förbarmar Dig och låter oss få del av Din kärlek. Hjärta talar till hjärta. Du håller mig i Din hand. Du ger mig liv, genomlyser och förvandlar mig, frälser mig, förlåter mig. Allt i mig får lovsjunga och tacka Dig. Allt har Du gett mig. Allt jag gör får bli min gengåva till Dig. Allt jag är och gör vittnar om Din godhet.

Det är Din stora glädje att utgjuta Din barmhärtighet över oss alla, så att vi i vår tur kan lysa upp världen med Ditt ljus. Vår värld är drabbad av en tragisk bristsjukdom som bara kan botas genom Din förbarmande kärlek.

Du vill hela, återställa, rena, helga, frälsa och försona den värld som Du skapat så underbart. Men den hotar att gå under genom hatets och själviskhetens spiral. Förbarma Dig! Vi får aldrig tröttna på att skrika ut detta för att överrösta alla hatets och ondskans högljudda röster. Även en sakta viskning kan förändra allt.

Ditt hjärta talar till vårt hjärta. Vi får alla bli kvar i ständig öppenhet för Ditt innersta som uppenbarats i Jesu sårade hjärta. Du talar alltid till oss. Du är det eviga Ordet som blivit kött Jesus, för vår skull, för allas skull.

Vi är alla inbjudna att bli kvar i Dig, hos Dig, med Dig. Dialogen blir ett ständigt flöde. Din kärlek strömmar in i mig. Den förvandlar min hårdhet så att jag kan besvara Din kärlek, ögonblick för ögonblick. Jag får sedan sprida den till varje person som Du sänder till mig.

Allt som sker har med Dig att göra. Ingenting kan rubba min tillit till Dig, bara föra mig allt djupare in i Ditt outtömliga mysterium. Inom mig ekar det ständigt: Du, Du, bara Du. Denna inre skatt får bära frukt i den värld som Du älskar. Liksom Du offrat Dig för Din och vår värld får jag bli ett frö som läggs i marken för att bära frukt.

Min relation till Dig är ständig. Ibland ”känns” allt bra. Ibland ”känns” det jobbigt. Ibland ”känns” det inte alls. Du ligger oändligt mycket djupare, tryggt inbäddad i mitt allra innersta genom dopets nåd. Du är mer verklig än jag. Alltid närvarande, medan jag ofta är frånvarande. Jag glider så lätt bort på tankarnas och begärens moln. Förbarma Dig! Du är alltid där. Alltid närvarande. Du kan inte överge mig.

När någon väl upptäckt att Du är och betyder allt, då förändras allt. Jag blir otänkbar utan Dig. Själva Livet är Du, Sanningen och Vägen. Du skymtar fram i varje ansikte jag ser, i varje liten blomma. Du kommer mig alltid till mötes. Du är den ende som kan förbarma Dig. Det är själva Ditt väsen, Ditt treeniga väsen, att vara och utgjuta förbarmande kärlek.

Varje ögonblick kan jag insupa detta heliga flöde, detta levande vatten – som är menat för alla – och förvandlas av det. Då uppstår ett heligt Vi, ett heligt folk som lever till Din ära, för att helga Ditt namn och sprida Ditt förbarmande till allt och alla. Därför måste jag och vi alla bli kvar i Dig, andas i Dig, låta oss älskas, frälsas och förvandlas av Dig. Inget ögonblick utan Dig. Ingen tanke utan Dig. Inget andetag utan Dig.

Allt genljuder av Din tystnad. Inget är så talande som Din tystnad. Det är en helig rymd där orden inte stör och allt är frid. Det ”känns” inte. Det bara sker i tro, hopp och kärlek. Du kommer oss alltid till mötes. Här och nu, och i all evighet.

Redan nu ger Du oss en försmak av Din eviga härlighet. Den kan skymta fram när som helst, var som helst. Ditt förbarmande är utan gräns i tid och rum. Ingen som nuddat vid Dig kan undgå att drabbas av längtan att få bli kvar i Dig. Hur tyst och tomt det än kan ”kännas” vill vi vara hos Dig. Du är större än allt vi kan erfara. Du är oss närmare än vi är oss själva. Du känner oss innan och utan.

Ändå är det så få som vågar öppna sig för Dig. Men Din kärlek är oföränderlig. Den bara strömmar ut. Människan upphör aldrig att längta. Oavsett vad hon längtar efter, så är det bara Du som kan mätta hennes djupa längtan. I grunden är denna längtan bara ett svagt eko av Din längtan efter mig, efter oss alla. Herre, förbarma Dig! Här och nu och i all evighet.

Dagen har erbjudit ledarna för Sveriges största kristna samfund att inför det nya året skriva var sin debattartikel där de riktar sig till landets kristna. Artiklarna publiceras i tidningen samt på Dagen.se/debatt.