Förloras missionsivern om vi inte tror på den dubbla utgången?

Ledningsgruppen för Sema, Svenska evangeliska missionsalliansen, berättar i en artikel i Dagen den 19 december om en missionskonferens i Nässjö som visar på ett stort engagemang för mission bland ungdomar i dag. Vi delar glädjen över detta. Det är hoppfullt.

Artikeln varnar för att evighetsallvaret kan glömmas bort, för då blir missionsbefallningen obegriplig, som de uttrycker det.

Det refereras till att ett seminarium, där man aktualiserade läran om den dubbla utgången, tilldragit sig stort intresse. Är det denna lära som avses med varningen? Anser författarna att vi förlorar motivation till mission om vi inte i vår tro omfattar läran om den dubbla utgången?

Denna lära är inte ny eller ovanlig, och den skymmer inte missionsbefallningen.

—  Göran Ljungberg och Lasse Yngvesson

Under de första århundradena efter Kristus växte det fram olika teologiska skolor runt Medelhavet, i den tidiga kristna tiden, och de flesta av dessa undervisade om apokatastasis – läran om allas slutliga frälsning. Denna lära är inte ny eller ovanlig, och den skymmer inte missionsbefallningen. Missionen betonar både domen och hoppet.

Svenska Missionsförbundets föreståndare under de första 25 åren, E.J. Ekman, förkunnade läran om allas slutliga räddning. Han skrev för 120 år sedan att när vi delar denna lära inspireras vi till mission. Vi citerar: ”... det skall göra oss mera brinnande i anden, mera himmelskt sinnade, mera frimodiga och uthålliga i striden, för vi vet att Gud ger segern genom Jesus Kristus”.

[ Läs tidigare inlägg | Semas ledningsgrupp: Bara den tro som har både liv och död i vågskålen är värd att sätta livet på spel för ]

Ekman visade stor omsorg om missionen och predikade väckelsens budskap i kyrka och missionshus. Han glömde inte evighetsallvaret, men förenade det med evighetshoppet och ett starkt engagemang för mission.

Vi ser gärna att Semas ledningsgrupp utvecklar tankarna om sambandet mellan evighetsallvaret och missionsmotivation.