Utan 7 oktober hade inget israeliskt massanfall genomförts

Tack Lisa Granberg för en tänkvärd debattartikel om Israel-Palestina-konflikten och för ett välkommet engagemang i Kristdemokraterna (KD). Innehållsmässigt kräver dock artikeln några kommentarer för att läsarnas uppfattning om KD:s hållning i det problematiska läge som gäller i kriget mellan Hamas och Israel inte ska missförstås.

Partiets hållning bottnar i en ideologisk övertygelse som värnar livet, varje människas unika, absoluta och okränkbara värde. Därför är smärtan särskilt djup när oskyldiga drabbas. Vi ser i dag ett oändligt lidande på många håll och vi vill agera för att lindra detta genom att ha den lidande människan i centrum och inte förminska något lidande. Att koppla detta till en vänster-högerskala hämtad från ett franskt 1780-tal kan i det prekära läge som råder upplevas perifert.

Viktigare är att peka på att kristdemokratisk ideologi ‒ framvuxen ur erfarenheter av andra världskrigets tragedier ‒ står på fast grund när det gäller synen på människans värde. Solidaritet med den lidande och den oskyldigt drabbade människan är ett naturligt utflöde av den ideologi som också lett KD till att med självklarhet värna humanitärt bistånd.

Vi hör antisemitiska rop även i västvärlden, ofta med företrädare som saknar historisk kunskap eller är tydligt ideologiskt eller islamistiskt präglade.

—  Kjell O Lejon

Kristdemokraterna har i regeringsställning sett till att 150 miljoner kronor extra tillförts i humanitärt bistånd till det palestinska folket – dock med tillägget att säkerställa ”att inte en enda krona av detta får gå till terrorism eller propaganda som planterar hat eller göder motsättningar”.

Ebba Busch sa på rikstinget: ”Vi kommer inte tolerera att någon förminskar människovärdet på någon sida av gränsen mellan Gaza och Israel. Det här är en fullständig humanitär tragedi.” Här görs alltså ingen åtskillnad på människovärdet utifrån vilken sida om gränsen man befinner sig. Jag ser ingen brist på någon humanitär anda inom partiet. Hjärtat slår tydligt för dem som lider, för att bruka Granbergs terminologi.

Granberg är tydlig med att Israel har rätt att försvara sig. Det är en självklarhet. För oss som levt i fred ett par hundra år är det rimligen svårt att förstå hur Israel tvingas leva och verka, omgiven av historiska fiender.

Direkt efter Israels självständighetsförklaring kom det första av en serie angreppskrig från de arabiska grannländerna. För att inte tala om judarnas oändliga lidande under både kommunism och nazism innan statens tillblivelse.

Nu frodas hatet i islamistiska sammanhang. Vi hör antisemitiska rop även i västvärlden, ofta med företrädare som saknar historisk kunskap eller är tydligt ideologiskt eller islamistiskt präglade.

Granberg anför att vi borde ”lyssna till hjärtat i stället för hjärnan”. Rimligare är att vi lyssnar både till hjärta och hjärna. Känslobaserade argument måste balanseras av en saklig analys av läget, orsak och verkan och rimliga åtgärder när våld måste brukas för att hindra ett större ont.

Vi har i sammanhanget att ta hänsyn till att Hamas (i likhet med Hizbollah) är en terrororganisation. Dess politiska gren har styrt i Gaza under en längre tid. Tunnlar har byggts, vapengömmor tillskapats. Hamas önskan är ingen tvåstatslösning, utan att Israel utplånas som stat. Dess rätta ansikte uppvisades den 7 oktober: vedervärdigt avrättades oskyldiga, många av dessa boende i kibbutzer med progressiv, välvillig inställning till fredssamtal.

[ Läs tidigare inlägg | Lisa Granberg: Jag saknar den humanitära andan i KD ]

Under årtionden har mångtusende raketer avfyrats mot Israel från både söder och norr. Hamas och Hizbollah, men även Fatah, har genom åren brukat människor som sköldar. Hamas visste innan den 7 oktober att deras attack inte endast skulle leda till oskyldiga människors död i Israel utan även i Gaza. Utan 7 oktober hade inget israeliskt massanfall genomförts.

Israel har rätt att försvara sig, men övervåld är aldrig tillåtet, inte från någons sida. Proportionalitet (medel och taktik står i proportion till målet) och urskillning under krig (icke-kombattanter ska skyddas) hör båda till det som kallas jus in bello (internationella humanitära krigslagar).

Granberg pekar på utilitarismen, nyttoetiken, som vägledande etisk princip, det vill säga ett handlande som ska ”leda till minst lidande för flest människor”. Det kan låta rimligt, men det är ett förföriskt resonemang. I Kristdemokraternas principprogram klargörs skillnaden mellan den kristna etiken och nyttoetiken. Den förstnämnda etiken ger ett absolut människovärde, medan den sistnämnda enbart ser till nyttan.

Med utilitarismen som rättesnöre skulle det kunna vara rätt att utifrån effekterna döda ett oskyldigt människoliv. Det är etik som relativiserar människovärdet. Den kristna etiken ser till intentionen bakom en gärning och det behöver tillämpas i nämnda konflikt. Jämför hur Hamas och Israel har agerat. Medan Hamas utför massmord på civila utan förvarning utfärdar Israel varningar inför ett anfall och söker aktivt undvika civila dödsoffer.

Medmänskligheten har inte kallnat inom KD, den humanitära andan är fortsatt tydlig, men den paras med en analytisk-strategisk hållning där vi önskar finna vägar framåt för en dialog med dem som verkligen önskar en hållbar fred i området.

[ Simon Holst: Sverige har fått känna på något av hur det är att vara jude ]