Ibland glömmer man se skogen för alla träd. Så känns det när jag läser Kjell O Lejons replik på min debattartikel där jag menade att bara för att Kristdemokraterna är ett parti på högerkanten ska vi inte förminska palestiniernas lidande.
Lejon skriver bland annat: ”Utan 7 oktober hade inget israeliskt massanfall genomförts.” Detta är en definitiv sanning i sig, men min artikel kritiserar inte att Israel försvarar sig. Det jag står kritisk mot är antalet civila som kommer till skada.
Att skynda långsamt har inte funnits på kartan för Israel. Det är så lätt att sätta en politisk linje för ett parti som sedan alla bör följa. Men precis som tiden ändrar sig bör även partiers principprogram uppdateras. Det som fungerade för ett decennium sedan kanske inte fungerar lika bra i dag.
Man måste kunna tänka utanför ramarna, och i min artikel står minst lidande för flest personer i fokus.
— Lisa Granberg
Att Kristdemokraterna stödjer den demokratiska staten Israel tycker jag är mycket bra, men det betyder inte heller att man inte kan fördöma hur många civila som kommit till skada i Gaza. Detta är det jag vill komma fram till med min artikel.
Det är lätt att känna partipiskan, det förstår jag. Men lidandet i Gaza är enormt, och Ebba Busch nämnde det helt kort i sitt tal i rikstinget 2023. Analyserar man talet ser man att det inte är många minuter hon spenderar på att tala om situationen för de civila i Gaza. Det är helt enkelt inte i fokus.
Lejon anser att känslomässiga argument bör balanseras med sakliga analyser, men det ligger samtidigt i människans natur att känna. Han nämner hur det är svårt för oss som levt i fred att sätta oss in i situationen i Israel. Men det kan även göra oss mer objektiva. Om han efterlyser sakliga analyser borde sådan objektivitet uppskattas rent kunskapsteoretiskt. Sedan är vi många som känner att det som rör Israel också rör oss, inte minst på det religiösa planet.
Jag minns tydligt när jag var på besök i Libanon. Hizbollah var överallt, till och med utanför flygplatsen i Beirut stod stridsvagnar. Självklart håller jag med Lejon om att det är vedervärdigt att terrororganisationer styr delar av Mellanöstern.
[ Läs tidigare inlägg | Kjell O Lejon: Utan 7 oktober hade inget israeliskt massanfall genomförts ]
Det jag däremot inte håller med om är att saker och ting måste ses svart eller vitt. Som utilitarismen som jag nämnde i min första artikel. Varför kan man inte nyttja delar av filosofiska resonemang? I just det sammanhang som jag använde termen borde den verkligen kunna fungera, även om det inte står så i vårt principprogram.
Man måste kunna tänka utanför ramarna, och i min artikel står minst lidande för flest personer i fokus. Kanske har Lejon missat att se skogen för alla träd. Eller så är det ett medvetet drag att missa min poäng; att man inte behöver tona ner stödet för oskyldiga palestinier i Gaza bara för att man också visar sitt stöd för Israel.
[ Läs tidigare inlägg | Lisa Granberg: Jag saknar den humanitära andan i KD ]
