Debatt
Kyrkans sommarmusik är ett tillfälle att peka på Jesus
MUSIK. Låt oss glädjas över alla som kommer till musiksamlingarna och låt oss ta tillfället i akt att lyssna till de andliga tonerna, skriver Larseric Nyberg.
Jag vill tro att sommarmusiken i våra kyrkor kan vara ett redskap för att väcka vår längtan efter andlighet till liv och kanske bli en inkörsport till kyrkornas huvudgudstjänster, skriver Larseric Nyberg.
Arild Vågen/Wikimedia Commons
I tidningarnas predikoturer och församlingarnas kyrkoblad inbjuder man ofta till sommarmusik i våra kyrkor. Repertoaren har ofta en profan grundton. Från Sven-Ingvars till Elvis, såg jag exempelvis nyligen i en kyrklig annons. Dessa musikstunder samlar oftast fullsatta kyrkor samtidigt som huvudgudstjänsten, med vissa undantag, samlar allt färre besökare. Ibland är man glad om det kommer någon och kommer det exempelvis nio personer kan man tycka att det är många. Den som ser på detta genom kritiskt färgade glasögon kan frestas att tro, att man bjuder in till dessa musikstunder för statistikens skull och att man har gett upp kyrkans målsättning att göra Kristus känd och trodd.
