Jamie Blomerus debatterar (3/10) för vegetarianism som ett uttryck för Guds fulla upprättande av alla levande varelser. Blomerus tar sin utgångspunkt i skapelsens början och försöker finna stöd i Bibeln för att Gud uppmanar oss till en vegetarisk livsstil. Till sist inbjuder han oss att tillsammans ta ansvar för vad han ser som Guds vision för att upprätta den ursprungliga balansen och harmonin mellan Guds varelser – genom att inte äta och konsumera kött.
Blomerus anförande börjar bra när han pekar på att ”våra matval kan bli ett uttryck för vår tro” och när han talar om att ”återvända till Bibeln för vägledning” är det rätta.
Men slutsatsen blir märklig. För vad säger Bibeln egentligen om att äta kött?
Buden är olika beroende på om vi är judar eller hedningar (Apg 15:19-21). Aposteln Petrus konfronteras med detta personligen när han argumenterar med Gud om att han “aldrig ätit något oheligt eller orent” men till slut får omvärdera helt sin syn på mat när han hör Gud säga “Slakta och ät. Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent” (Apg 10:9-16).
Om dessa bibelord inte vore argument nog för oss – att slakta och äta djur – så säger Jesus själv när han uppenbarar sig för lärjungarna efter uppståndelsen “Har ni något ätbart här? Då räckte de honom en bit stekt fisk och han tog den och åt inför deras ögon” (Luk 24:41-43).
Jesus gör alltså en distinkt skillnad på vad vi äter och vad som djupast sett finns i våra hjärtan och vad som orenar oss.
— Mikael Billyson
Paulus betonar vikten av att sköta sin kropp eftersom vår kropp är en boning för den helige Ande (1 Kor 3:16-17). Paulus nämner även fysisk träning som delvis nyttig och lönsam, men att ”öva sig i gudsfruktan är lönsamt på alla sätt” (1 Tim 4:8). Sund livsstil och kosthållning borde därför ses som något Bibeln verkligen uppmanar till. Men att därifrån omforma bibelordens innebörd och anpassa den efter en mänsklig filosofi kan leda till ren villolära.
Paulus varnar för just detta i Första Timoteusbrevet kapitel fyra när han säger att det finns de som ”befaller dem [oss] att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse”.
Jesus själv säger dessutom ”inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren” (Matt 15:17-18). Jesus gör alltså en distinkt skillnad på vad vi äter och vad som djupast sett finns i våra hjärtan och vad som orenar oss.
Det blir alltså väldigt svårt att utifrån Bibelns texter argumentera för att vi ska bli vegetarianer.
Blomerus försöker dessutom inkludera alla levande varelser som vår ”nästa”. Skulle människan kunna likställas med alla andra levande varelser? Blomerus argumenterar för att femte budet ”du ska inte mörda” (hebreiska ratsach) kan återspegla en djupare respekt för allt liv. Återigen blir det Skriften vi får rätta oss efter och grundordet på hebreiskan klargör att budordet handlar om att inte mörda en annan människa och har inget med djur att göra.
När Jesus kallar Simon, Andreas, Jakob och Johannes att bli människofiskare förstår vi att syftet inte är att de ska sluta äta och sälja fisk – för att betona hur viktiga djuren är – utan snarare att prioritera och förstå hur dyrbara och viktiga alla människor är i Guds ögon. Stunden innan Jesus kallar dessa fyra lärjungar har han precis börjat predika att ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er därför och tro evangelium” (Mark 1:15). Jesus behöver alltså att fler ansluter sig till och prioriterar det uppdraget.
[ Läs tidigare inlägg | Jamie Blomerus: Guds intention var att vi skulle äta vegetariskt ]
Det som alltså börjar som ett argument från Blomerus sida i respekt för Gud och hans skapelse tenderar tyvärr skifta perspektiv från det väsentliga till det oväsentliga. Människan skapades aldrig till att likställas med djur, det vore att i sin tur nervärdera och likställa Gud med ett djur. Att djävulen däremot kommer till Adam och Eva som en orm förtydligar i själva verket den unika position människan, i sin likhet med Gud, hade gentemot djuren och därmed också över djävulen (5 Mos 28:15).
Det människan får uppleva i Edens lustgård när hon ifrågasätter Guds Ord och handlar därefter, är alltså en ögonblicklig och drastisk positionsförändring från att råda över ormen till att hamna under ormen (läs: djuren). Guds uppmaning till oss människor är alltså inte att vi ska avstå kött för att skapa en balans oss varelser emellan, utan att vi ska ”pröva våra vägar och granska dem” för att sedan ”vända om till Herren!” (Klagovisorna 3:40) och i sorgen över vår synd få ”bli upprättade i enlighet med Gud Ord” (Ps 119:28).
Vad Jesus, som det felfria offerlammet, gör är inte att upprätta djurens status till vår status utan att upprätta människan till sin ursprungliga status över djuren, till att råda och regera – självklart med respekt och omsorg; att vara lika Gud (1 Mos 1:26-27) och ha gemenskap med Honom.
Så i stället för att hamna i mänskliga filosofiska ytterligheter: låt oss förstå hur högt älskade vi är av Gud, vi är kronan på hans verk, och dela den kärleken till de människor som ännu inte tror. Det är inte bara gott i Guds ögon, utan mycket gott!