Ta ett steg för fördjupat ekumeniskt engagemang i ert lokala sammanhang under 2025 – för kristen enhet och för varje plats bästa.
Den utmaningen har Sveriges kristna råds kyrkor beslutat att ge till sig själva och varandra under Ekumeniska året 2025. Många lokala sammanhang har redan nappat på utmaningen, exempelvis genom att planera för ett utökat gemensamt pingstfirande. Hur är det på din ort? Har ni bestämt er för vilket steg för enhet som blir ert?
Ekumeniska årets tema, Tid för Guds fred, är utmanande och högaktuellt. Varje tid är tid för Guds fred och fredens Gud är verksam även när fred och frid saknas. Temat påminner både om den fred vi redan har i Kristus och om vår kallelse att – tillsammans med alla goda krafter – motverka splittring, polarisering, krig och våld.
En rättvis fred innefattar många dimensioner: fred mellan människor, länder, trosriktningar och religioner; fred i samhället, med skapelsen och fred med Gud. Det handlar om alla aspekter av det tillstånd av fred och frid som Bibeln kallar shalom och som Jesus själv personifierar.
Det är trosstärkande att möta människor som jag har tillräckligt mycket gemensamt med för att känna igen som trossyskon, men som lever denna tro på ett annat sätt än jag.
— Jan Eckerdal
Ett ekumeniskt relationsbygge är en förutsättning om kyrkan vill framträda som den fredsrörelse som kyrkan är sänd till att vara. Att verka för världens enhet och fred är bara trovärdigt i den mån som kyrkan också fortsätter anstränga sig för att överbrygga sin egen inre splittring och oförsonlighet. Och det är i det konkreta och lokala som idealen sätts på prov. Det handlar om att bygga fredliga ekumeniska och interreligiösa relationer som kan stå fasta den dag påfrestningarna kommer.
När den stora tragedin drabbade Örebro blev det påtagligt att de ekumeniska och interreligiösa nätverken fanns där. Ett målmedvetet och långsiktigt relationsbygge i staden gav förutsättningar för att omedelbart och i samverkan sluta upp runt de förtvivlade. Enhet i handling.
Det ekumeniska relationsbygget är också något som många enskilda kristna hittat glädje och fördjupning i. Relationer över samfundsgränser kan vara avgörande för den personliga tron, för dess mognad och förmåga att hålla genom livets prövningar.
Det är trosstärkande att möta människor som jag har tillräckligt mycket gemensamt med för att känna igen som trossyskon, men som lever denna tro på ett annat sätt än jag. Mötet med kristna från andra sammanhang startar en mognadsprocess i oss, det tvingar oss att tänka på varför vi gör som vi gör när andra kristna gör annorlunda.
[ Emma Audas: Säg ifrån om någon använder samfundsnamn som skällsord ]
Det kan underlätta processen att gå från en ung till vuxen tro och förbättra förutsättningarna för tron att bestå när den förr eller senare sätts på prov av livet. Och i situationer då den egna kyrkan på ett eller annat sätt framstår som trång är det en styrka att veta att Kristi kyrka är större.
På ett särskilt sätt är det viktigt att öppna möjligheter för ungdomar i våra kyrkor att möta unga från andra kyrkor. Många unga ger själva också uttryck för en sådan längtan. Studier visar att det då snarare handlar om en längtan efter ekumeniska erfarenheter, än intresse av teologiska jämförelser av olika kyrkor.
Den ekumenik som kan förväntas tilltala måste därför handla om verkliga möten, relationer och erfarenheter, snarare än distanserade beskrivningar av andras kyrkotraditioner. Kan det ekumeniska steget på er plats handla om att som kyrkor öppna för sådana möten – där unga får möjlighet att bygga relationer och dela erfarenheter över kyrkogränser? Eller kanske ska det bli ditt personliga steg att under Ekumeniska året själv söka dig till ett sådant sammanhang?
För egen del har en sådan plats blivit Korsveirörelsen med dess fyra vägvisare: Söka Jesus Kristus, bygga gemenskap, leva enklare, främja rättvisa. Avskalade men utmanande vägvisare som inte exklusivt är bundna till den ena eller andra kyrkliga traditionen, utan kan delas av alla Jesus vänner.
I den svenska ekumeniken har vi mycket att glädjas över. Sveriges kristna råd är ett av världens bredaste nationella ekumeniska organ. I vår tid finns hela mångfalden av den världsvida kyrkans traditioner representerade i Sverige, och de flesta kyrkorna har valt att vara med i rådet. I formell mening har vi alltså en långtgående kristen enhet. Det är i sig ett glädjeämne. Former och strukturer spelar roll.
[ Frida Park: Ekumenikens syfte är att världen ska förstå vem Jesus är ]
Men former behöver innehåll och ekumenisk enhet är en färskvara som kräver aktivt engagemang. Den måste erövras gång på gång, annars smyger sig splittringen in. Det sista Jesus gjorde innan han lämnade sina lärjungar var att be för att de skulle vara ett, för att världen ska tro (Joh 17:21). Enheten i Kristus stärker kyrkorna i ett kristet vi som inte definierar sig i motsats till andra. Därför måste trovärdig ekumenik kombineras med goda interreligiösa relationer.
I grunden handlar inte ekumenik om att konstruera något nytt, utan om att leva den enhet vi redan äger i Kristus. Låt oss använda Ekumeniska året 2025 till att fördjupa detta uppdrag – för kyrkans enhet och för världens skull.
