Jag vill lyfta fram en aspekt av ledarskap som alltför ofta missas, nämligen ledarens karaktär – för övrigt den enskilt viktigaste aspekten att beakta om en ledare som fallit ska få nya möjligheter att utöva ledarskap. Utan genuin omvändelse i ord och gärning finns ingen förutsättning för nytt förtroende, det vore att kränka offren för den fallne ledaren – för sådana finns alltid – och ett säkert recept på att åstadkomma nya sådana.
Apostlagärningarna 6 berättar om hur församlingen i Jerusalem löste problemet när de grekisktalande änkorna blev förfördelade vid matutdelningen. Apostlarna tog till sig kritiken, konstaterade att de själva inte hade möjlighet att lösa problemet rent praktiskt och gav därför församlingen i uppdrag att ”utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem uppgiften.”
Ett gott anseende är något man förvärvar genom ett gott beteende över tid, och att bli fylld av den helige Ande är en Guds gåva som har relationen med Gud som utgångspunkt. Det vill säga, goda och sunda relationer till människor och Gud var grunden för förtroendet att tjäna församlingen, och det var församlingen, inte apostlarna, som valde ut männen i fråga även om apostlarna bekräftade valet genom handpåläggning och bön.
Goda och sunda relationer till människor och Gud var grunden för förtroendet att tjäna församlingen, och det var församlingen, inte apostlarna, som valde ut männen i fråga
— Jakob Kivimäe
Min bild är att både episkopala och icke-episkopala kyrkor ofta missar karaktärsaspekterna när ledare tillsätts och när man diskuterar disciplinåtgärder respektive återupprättande i tjänst, fast på olika sätt. I episkopala kyrkor är det biskopens bön och handpåläggning som ger auktorisation vid tillsättning av andligt ledarskap. När en person väl är vigd kan vederbörande bete sig väldigt illa utan att bemyndigandet dras tillbaka, om inte personen i fråga bryter mot vissa formalia och dogmer. En gång präst, alltid präst, med få undantag.
I icke-episkopala kyrkor brukar i stället personens gåvor och talanger stå i centrum. När kritik dryftas mot hur en ledare beter sig blir svaret inte sällan att personen är en fantastisk förkunnare eller fungerar i andliga nådegåvor. Med andra ord trumfar personens offentliga tjänst det ansvar varje kristen har att leva i helgelse, och om vederbörande ändå bedöms ha fallit grovt brukar ofta personens gåvor, snarare än den genuina omvändelsen, vara argument för återgång i tjänst. Att karisma utan karaktär blir katastrof beaktas alltför sällan. Med resultatet att många sargade människor lämnat församlingen, och i värsta fall även den kristna tron.
Formell auktorisation, talang och utbildning är inte oviktigt, men som Apostlagärningarna 6 visar var ingetdera grunden för utväljandet till tjänst, utan förtroende och ett andefyllt liv. Uppdraget fick de lära sig efterhand. Däremot kan ingen begåvning i världen kompensera för dålig karaktär och ogudaktighet.
Det går att både ljuga sig igenom en antagningsprocedur och att bli helt missbedömd av den. Om däremot lämpligheten för tjänst, och eventuell utbildning för densamma, främst grundades på förtroende från en församling där människor lärt känna en över tid (och inte bara i form av ett rekommendationsbrev från en pastor eller präst och egna referenser) skulle sannolikt grunden till sunt ledarskap vara bättre än i nuläget. Tänk vilken förmån och glädje att få börja på en teologisk utbildning, eller tillträda en tjänst, med en hel församling som backar upp en!
Karaktär innebär inte felfrihet, i sådana fall skulle inget mänskligt ledarskap vara möjligt. Däremot innebär det att man är beredd att ta ansvar för sina misstag och nederlag och aktivt försöka mildra de negativa konsekvenserna av dessa, om så är möjligt. En person som gör det har goda förutsättningar att både bli och förbli en god ledare och att återupprättas efter fall, om än inte alltid som ledare. Kristet ledarskap bygger alltid på förtroende från både Gud och människor och kan därför aldrig vara en rättighet.
[ Läs tidigare inlägg | Johan Eriksson: En stark ledare älskar feedback ]
