Som debattredaktör är det lite speciellt när debattklimatet debatteras. De senaste veckorna har just den frågan varit uppe till diskussion i Dagen, genom flera olika inlägg. Vad får man säga, bör man säga, hur ska det sägas? När borde någon ha hållit tyst?
Jag tror, hoppas, de flesta instämmer i att det är oerhört viktigt med ett levande, livaktigt samtal - också i offentligheten. Att folk som man inte håller med, vare sig om åsikter och slutsatser, får möjlighet att uttrycka dem och komma till tals.
Och vi har så många fantastiska debattörer i Dagen. Trevliga att ha att göra med (säger jag som ofta pratar eller mejlar både en och två gånger med dem), enkla att samarbeta med.
Jag önskar ofta att ni som läser slutprodukten, och antingen håller med eller opponerar er, fick möta människan i fråga. Se att det inte döljer sig en hemsking bakom åsikten de framfört. Ingen knäppis. Bara en människa som av olika anledningar landat i en annan (eller samma) slutsats som du. Att se det hjälper en att respektera “den andre”, och det är något av det allra viktigaste för att vårt samhälle ska fungera. Att vi klarar av att lyssna, resonera. Inte jämt bita av, avfärda, ibland till och med fultolka. Det blir ju ingen gladare av. Inte klokare heller.
Och vi har så många fantastiska debattörer i Dagen.
Ska vi sluta debattera? Nej. Ska du tänka två gånger innan du mejlar Dagen en insändare om något du brinner för? Att ha tänkt igenom saker är förstås aldrig fel, avstå däremot aldrig av anledningen “inte ska väl jag”. Men läs igenom texten både en och två gånger. Bifoga källor på det du påstår. Fundera på om du skulle ha uttryckt dig likadant om du mötte människan du vill påverka med dina ord öga mot öga. Och så klicka “skicka”. Absolut.
Det öppna och respektfulla samtalet, och debatten, kan faktiskt ses som ett uttryck för att vi vill söka Guds vishet och vilja för oss i dag.
