I alla samtal måste man enas om en grundläggande utgångspunkt för att kunna föra en konstruktiv dialog. Redan här uppstår ett problem vad gäller väckelsekristen tro och den katolska tron. Den senare säger ”vad lär Kyrkan?” utifrån dogmen ”Kyrkans läroämbete, som är den autentiska uttolkaren av det som den heliga Skrift och traditionen förkunnar, lär att ...” (KKK, paragraf 1008), medan den förra säger ”vad lär Ordet?” utifrån Jesu ord i Johannes 16:13 om Andens roll.
Nya testamentets samlade undervisning talar inte om en skärseld efter döden där en reningsprocess pågår av dem som under sitt liv, genom tron på Jesus och av nåd, fått sina synder förlåtna. ”... denna slutliga rening av de utvalda” (KKK, paragraf 1031).
Malaki 3 och 1 Kor 3, som hänvisas till i tidigare inlägg, talar om en omvändelse- och reningsprocess för Guds folk i Gamla förbundet men kan också, om vi läser Ordet utifrån ett Jesusperspektiv, ses som en profetisk framåtblick mot Döparens och Jesu omvändelseförkunnelse samt om att ”den dagen” (heméra) ska uppenbaras i eld och då ska byggarens, tjänarens, verk (érgon – gärning, handling, arbete, uppgift, syssla) prövas i eld och tjänaren då kan gå miste om sin lön.
När Jesus däremot ska beskriva förtappelsen talar han om ”den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar” och Uppenbarelseboken talar om att ”djävulen kastades i sjön av eld och svavel”. ”Hades”, helvetet eller dödsriket beroende på bibelöversättning, är motpolen till paradiset till vilket brottslingen på korset bredvid Jesus fick följa med ögonblickligen och av nåd.
Hades är enligt NT den första döden, en tillfällig plats utan Guds närvaro för dem som inte har låtit sig försonas med honom i väntan på den slutliga domen, liksom paradiset är en tillfällig plats i Guds närvaro för dem som är försonade med honom i väntan på densamma. Vid domen, det Paulus kallar ”den dagen”, kommer döden och hades (dödsriket, helvetet) att kastas i ”eldsjön” vilken i Uppenbarelseboken beskrivs som ”den andra döden”.
Villoläror liknande den om skärselden hotar att dränera evangeliet på dess kraft att frälsa, hela och befria människor. Evangeliet är ingen människas eller kyrkas, det är Guds. Det enda vi kan göra för att det inte ska förlora sin kraft är att förvalta det på ett sätt som är troget mot Jesus, Ordet, uppdraget vi fått och den Ande som är ingjuten i våra hjärtan.Krister Nordin
.jpg)
