Imam Kashif Virk från Bait-ul-Aafiyyatmoskén sörjer över att blodtörstiga terrorister kapat islam. Här kan vi alla hålla med honom, inte minst dessa dagar! Noteras bör dock att Bait-ul-Aafiyyatmoskén i Stockholm inte räknas som äkta. Pakistan – där de har sitt center – beslöt 1987 att de inte är muslimer. Hadhrat mirza Ghulam är deras profet, som ses som den utlovade återkomna Messias, och Mahdi. Problemet är dock att Muhammed – enligt majoriteten av muslimer – var den siste profeten, således tolereras inte Ahmadiyyarörelsens lära. ”Kärlek för alla – hat för ingen” är deras valspråk i de 190 länder de verkar i.
En jude hälsar med ordet shalom, en arab med salam. Ordet betyder fred. Islam är härlett ur salam, men betyder mer än fred. Den religiösa betydelsen är att böja sig under, att helt underkasta sig – i detta fall Allah och hans vilja – framställd i Koranen, tolkad enligt haditherna – de muntliga traditionerna. Vi hör ofta ordet jihad. Majoriteten tolkar ordet främst som en inre ansträngning att bli en bättre människa. Allt oftare förs islam fram i Europa som fredens religion. Det är positivt om vi kan se en sådan utveckling och det finns många ord i Koranen om frid, fred och ödmjukhet. Det problematiska är att den som vill finna stöd för motsatsen även finner dessa: Vissa ställen förbjuder angrepp, andra tillåter försvar då de själva utsätts. Kapitel senare i Muhammeds liv förespråkar dock våld och död. Boken är motstridig.
Man kommer inte ifrån att i Koranen står att Allah ingått förbund med judarna och gett dem ett land, men förbannat judar och kristna för deras otro. ”När ni möter dem som är otrogna, så halshugg dem, tills ni anställt ett blodbad bland dem! Slå dem då i bojor.” (Sura 47:4). Det står till och med (i en vers) att blodshämnden innebär liv för de som följer den. Muhammed stred med vapen i hand mot andra stammar. Man dödade även alla judiska män i byn i Khaybar. När muslimer intog länderna kring Medelhavet, var de kristna. Över 450 slag ägde rum från Nordafrika till mellersta Frankrike i norr och österut till norr om Samarkand.
Egyptens religionsminister, tidigare ledare för Al Azhar-universitetet i Kario, Talát Afifi – talesman för hundratals muslimska grupper – citerade på TV i år en känd hadith: ”Domens dag kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna, när judar gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden kommer att säga: Oh, muslim, det finns en jude bakom mig, kom och döda honom”. Samma vers citerade stormuftin av Jerusalem shejk Husseini vid Fatahs 47- årsdag 2012 i Ramallah.
Kärlek för alla och hat mot ingen är ord vi alla kan stödja, men tyvärr står det inte för islam, såsom den normerande Koranen framställer kampen. Kommer vi med vår egen tolkning, bör vi nog framhålla det och inte kapa namnet.
Brith Aspenlind, Adjunkt i historia och religion, Malmö
