Evangeliets innersta kärna borta

Här är centrum för vår tro: Ingen annan grund kan läggas än den som redan finns och den är Jesus Kristus(1 Kor 3:11). Gud beslöt att… genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen (Kol 1:20).

I vår förra debattartikel fanns endast ett citat ur boken ”Försoning behövs” som vi förkortat något och det löd i original: ”Det jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden”. Detta citat av Sofia Camnerin är knappast taget ur sitt sammanhang då kritiken mot korsets frälsningsbudskap är ett genomgående tema i hennes bidrag.

Och här är centrum för vår misstro: Det kyrkoledaren Sofia Camnerin allra mest tar avstånd från är den absolut omistliga kärnan i kristen tro.

Även vid sjunde läsningen av boken kvarstår en ansats att möblera om själva grunderna för kristen tro, de punkter vi tagit upp. Våra punkter var inte citat utan summeringar av anmärkningsvärda ståndpunkter hämtat ur kortare och längre stycken. Ibland kom vi ganska citatnära. Vi menar att det är att ta en risk, att "inte känna igen sig" när uppenbara resonemang står där de står. Vi är långt ifrån ensamma om vår analys men visst kan vi ha missförstått något i den avancerade texten.

Vi vill inte åt Sofia Camnerin. Hon imponerar på många sätt och utklassar oss såväl med akademisk höjd som medmänsklighet. Vi är enkla, relativt olärda män som ändå hävdar vår rätt att protestera när en kyrkoledare tolkar den kristna tron, särskilt försoningen, mer utifrån allmänmänskliga relationer och inte främst med Bibelns egna ord.

Resonemanget i Camnerins bok blev för oss en nödvändig illustration av rörelse­mönstret i Equmeniakyrkan. Vi har fått vänja oss vid ständiga glidningar i begrepp, nyord och att ord betyder något helt annat än vad alla trodde. Vad innebär till exempel "vi har alla del i arvssynden" om begreppet samtidigt görs om till att "arvssynd kan vara de sammanhang, influenser och relationer som påverkar oss …"? Budskapet blir helt annorlunda.

Vad betyder ordet frälsning, som får ett märkligt släktskap med framgångsteologin när konsekvenserna främst ska lösas in här och nu i form av fred, frihet, tolerans, miljömål och mänskliga rättigheter? Fast det inte alls var så Jesus sa. Missionsuppdraget blir religionsdialog och försök till ömsesidig samsyn mellan religioner. Fast det var inte så Jesus sa. Tro blir tvivel och tvivel blir norm. Detta är det större mönster vi ser.

Tonläget, dialogen och relativismen blir själva religionen. Alla kan ha lika rätt utom den som tror direkt på Ordet. Allt suddas till, ses som mänskliga tolkningar, allt är förhandlingsbart. Evangeliets erbjudande blir till slut helt obegripligt. Vad ska jag ta ställning till och varför?

När nu hela Equmenia­kyrkans ledning, gamla Baptistsamfundets ledare liksom höga teologer och ledare samfällt och enigt står upp för otydligheten och uppluckringen av klassisk kristen väckelsetro så är det nödvändigt att inse att en avgörande gräns har passerats. Ingen, nej ingen av dessa kyrko­ledare markerar ens revir för evangeliets innersta kärna.

Vi vill inte splittring. Andligt inbördeskrig och meningslösa oändliga diskussioner är förödande, men frågan är om glappen blivit för stora och allvarliga för att överbrygga. Equmeniakyrkans ledare vill göra vägen så bred som möjligt men Herren kallar oss att gå den smala. Vi vill därför uppmana till allvarlig bön, omprövning och nya vägval för församlingar och enskilda som vill leva troget och nära Ordets undervisning. Detta kan ske under ömsesidig önskan om välsignelse och behöver inte skapa stora stridigheter.

”Billig nåd är detsamma som en predikan om förlåtelse utan omvändelse… Billig nåd är nåd utan efterföljelse, nåd utan korset, nåd utan den levande Jesus Kristus, han som blev människa.” (Dietrich Bonhoeffer)

Gud välsigne och rädda Equmeniakyrkan!

Lars-Göran Berg, Claes-Göran Bergstrand, Thomas Forslin. Nätverket för klassisk baptism och kristen tro.