Många kristna tycker det är problematiskt att tala om en "kristen politik". Man menar att politik och tro inte får blandas ihop. Denna hållning fångar en viktig poäng. Jesus var tydlig med att hans rike inte är av denna världen. Guds rike får aldrig reduceras till politik. Tron går djupare och är mer grundläggande än någon politik någonsin kan vara. Men detta är inte hela bilden. All politik bygger på värderingar. Och alla värderingar finns i ett livsåskådningsmässigt sammanhang; i en livsfilosofi eller religion. Värderingar svävar inte i ett vakuum. De hör intimt samman med människosyn och människosynen präglas i hög grad av vad man tror om människan och hennes plats i tillvaron, alltså ens livsåskådning eller "tro". Så även om tro och politik inte är samma sak så kommer tron påverka politiken.
Bibeln själv är full av exempel på hur profeter och apostlar försöker påverka hedniska makthavare. Daniel säger till Nebudkadnessar: "Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga ..." (Dan 4:24). Om Johannes döparen skriver Lukas: Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande till sin brors hustru Herodias och "för allt ont som han hade gjort" (Luk 3:19). Paulus såg på överheten som en "Guds tjänare" (Rom 13:4) och han uppmanade till bön för överheten (1 Tim 2:2). Då var makten koncentrerad till några få. Men idag då vi har demokrati är det väl rimligt att kristna värderingar får styra vårt röstande på samma sätt som de styr hur vi ber för överheten?
Genom den kristna historien har kristen tro och kristna värderingar påverkat människor, kulturer, politiska beslut och lagstiftning. Historien är full av exempel på detta. Den kristna människosynen påverkade romarriket i grunden och ledde fram till nya lagar. Den kristne kejsaren Valentianus lagstiftade mot spädbarnsdråp, spädbarnsutsättande och abort år 374. Det var kristna kejsare som satte stopp för gladiatorspelen. Historikern E.H. Lecky skriver: "Det finns knappas någon enstaka reform i mänsklighetens moraliska historia som är så viktig som avskaffandet av gladiatorspelen; en insats som nästan helt måste tillskrivas den kristna kyrkan." Det var kristna, drivna av sin tro och sina värderingar som avskaffade slaveri, barnarbete och änkebränning; som startade barnhem, sjukhus och skolor.
Tanken att separationen mellan tro och politik borde leda till att kristna håller sig utanför politiken – eller åtminstone inte blandar in sin tro och sina värderingar i politiken – säger emot sig själv eftersom själva idén att särskilja religionen från politiken är en kristen idé (från Jesu egen mun) som ligger till grund för lagstiftningen om religionsfrihet. De som motsätter sig att kristna värderingar ska påverka politiken måste också fråga sig om de tycker att Martin Luther King gjorde fel som mobiliserade svarta kyrkor i sitt politiska motstånd mot Söderns segregationslagar. Och borde vi varit tysta inför apartheidlagarna i Sydafrika och sagt "vi vill inte bland ihop tro och politik"? Gjorde ungdomarna i Vita Rosen eller prästen Bonhoeffer fel som utifrån sin kristna tro motarbetade nazismen? Frågorna besvarar sig själva.
Historien och förnuftet talar tydligt för att politik och tro inte kan separeras på ett sådant sätt att de inte påverkar varandra. De är och förblir olika och får inte sammanblandas, men varje kristen bör leva utifrån sina kristna värderingar. Det gäller alla områden i livet, också politiken. Frågan är alltså inte om kristen tro ska påverka politiken, utan hur.
Mats Selander, talesperson för Kristna Värdepartiet
